Helmer Grundström och Lubbe Nordström

Medan Ludvig Nordström formulerade visionen om ett kustnära, rikt industrialiserat Norrland, var hans yngre författarkollega Helmer Grundström upptagen av ett helt annat perspektiv, Norrlands fattiga inland. ”Tanken på en särskild glesbygdsverklighet hade föresvävat Grundström redan i den refuserade och försvunna boken från 1932 kallad Lillnorrland. Han hade skrivit den i kontrast till Ludvig Nordströms begrepp Stor-Norrland. Den norrländska småbruks- och livsformen framstod som en särpräglad och hotad form av tillvaro. Grundström skrev i artikeln ’Bland lappländska bönder’ i Social-Demokraten: ”Kan man över huvud taget tala om bönder i lappmarken?” Hans svar är nej, torpare och småbrukare vore en riktigare beteckning, de lever på urbota optimism och odlingsbidrag samt på torparhustrurnas hängivenhet att sköta nästan allting ensamma medan männen lönearbetade vintertid i skogarna.”
Om detta kan man läsa i Gunnar Balgårds prisbelönta bok ”Detta är mitt land, Helmer Grundströms liv och diktning” som utkom 2006. Helmer Grundström föddes 1904 och var alltså 22 år yngre än Ludvig Nordström. Han växte upp i en fattig torparmiljö i Svanabyn strax utanför Dorotea i Lappland och skildrade livet igenom den norrländska glesbygdens villkor i mängder av tidningsartiklar, dikter och noveller. Han pendlade mellan Lappland och Stockholm och var också en av Klarabohemerna på 1940-talet, nära vän till poeter som Nils Ferlin och Gunnar Ekelöf.
Både Helmer Grundström och Ludvig Nordström var flitiga resenärer bland ”vanligt folk” på landsbygden och gjorde som bekant betydande journalistiska avtryck i vårt svenska 1900-tal: Lubbe genom sina inträngande reportage i Lort-Sverige och Helmer Grundström i sina många artiklar från Norrlands inland.
Och båda fick väl på sätt och vis se sina visioner förverkligade: både ett industrialiserat och ett utarmat Norrland. Dan Gerell