MEKANISKA VERKSTADEN.
SÖNDAGSNÖJE
”Man gick och tittade på renhjordar, som kommit från fjällen ner till stan, eller på byggnadsverksamheten i stans utkanter eller på alla ångbåtar, som dragits upp på Mekaniska Verkstadens slip, för att studera deras undervattenskroppar, eller så gick man utåt norra stranden för att titta på havet, som låg öppet och svart långt ute i horisonten, utanför vita iskanten, …”
”På hemväg till Öbacka” (1934)
DE TVÅHUNDRA FARTYGEN.
FYREN: EN MAN I VIT RUSTNING
”Då hade de tvåhundra fartygen allesammans tänt sina topplanternor och beslagit seglen och brassat rårna i fyrkant, och i den violetta skymningen blänkte fullmånen.
Då förvandlades hela naturen och blev ett skådespel i silver. Alla konturer buro silverränder, och innanför dem förtonade färgerna under en knapp förnimbar glans.
I de hundratals människohjärtana på stranden darrade vårkvällens silverton. Därför viskade man till varann och stödde huvudet eftertänksamt i handen, medan man betraktade fyren: en man i vit rustning, som med bestämda mellanrum tryckte på sin elektriska lampa och bevakade synkretsen för att se, att allt var i lag. Och han var traktens stumme och trogne väktare.”
…
Ute på fartygen spelte sjömännen dragspel och mungiga. Det var väl några ynglingar, som voro långt hemifrån och spelte hemtraktens melodier, …”
”Borgare” (1909)