Kategori: Okategoriserade

Den här citatsamlingen som LN-sällskapet har fått låna av Länsmuseet Västernorrland och som kommer att läggas ut månad för månad under 2013, togs fram av museet på 1990-talet för att vara underlag till ett urval av emaljskyltar i Härnösand. Texterna är valda för att beskriva fysiska (nu förändrade) platser i staden. Den ursprungliga tanken var att allt skulle knytas samman av en relief ”skulptur” vid Sambiblioteket där även synskadade skulle kunna orientera sig i Härnösand och att arbetet skulle knytas samman också med en broschyr/vägledning med karta och fakta om författare och historiska miljöer samtida med skildringarna, berättar Margareta Bergvall på Länsmuseet.

 

ÄR STADEN MYCKET STOR?

”Om vintermornarna, när han stod halvklädd vid fönstret och såg skorrstenarna ryka, hundra, flera hundra på en gång och på samma sätt, frågade han sin mor. Hvem bor där? Och hvem bor där?
– Jo, där bor en rik herre! svarade modern.
Och där bor en rådman, och där bor rektorn, och där bor biskopen! När du blir stor, får du gå ut i stan! Då får du se alltsammans.
– Är stan mycket stor? frågade han.
– Ja, för en liten gosse är den mycket stor! svarade modern. Men för oss stora är den ganska liten.
– Har mamma varit i andra städer också?
– Ja, svarade modern, i många andra städer.
– Hvar då?
– I Stockholm, sade modern.
– Pappa också?
– Ja, pappa också.
– Är det vackert där?
– Ja sade modern, mycket mycket vackert.
– Finns det biskop där också? …”

Lumpsamlaren (1910)

 

GATUBELYSNINGEN, ELEKTRISKT LJUS

”Där stodo nu de elektriska lyktorna och blinkade i mörkret. Inte en människa syntes på vägen, men ljus i fönster här och var. Och lyktorna blinkade. Tomas hade sett dem i snöstormen, när de gungat och skrikit. I gryningen, då dagsljuset lyst tvärs igenom deras grönvita lågor.
Alltid sig lika. Alltid lika lugna. Alltid lika likgiltiga. Han beundrade dem. Han lärde av dem. De voro hans vänner. En gång hade han till och med klappat en av stolparna och sagt:
– Tack, hedersvän!”

 På hemväg till Öbacka (1934)

 

Den 11 aug. 1885 beslutade Härnösands stadsfullmäktige att införa elektrisk gatubelysning, och tre veckor senare träffades en överenskommelse med ett amerikanskt bolag. (Thomson Houston International Co, Boston) att ordna belysning. Som första stad i Europa fick Härnösand i december 1885 elektrisk gatubelysning genom kraftöverföring från eget kraftverk i Gådeå.

 

 

”Lilla Lubbe-priset” är en skrivtävling för elever på Härnösands gymnasium. Priset belönar de tre bästa skönlitterära bidragen, som noveller eller annan kortprosa. På så sätt anknyter priset till en av de genrer där härnösandsförfattaren Ludvig ”Lubbe” Nordström främst utvecklade sitt mästerskap, novellen.

Det som skiljer årets tävlingsomgång från förra årets helt fria skrivande är att texterna ska vara inspirerade av årets tema – staden – och de bidrag vi fått in visar att skribenterna låtit sig inspireras på många olika sätt, med en rad olika stadstexter som resultat. Här finns psykologisk realism, fantasy, utopier och dystopier, stad i fred, stad i krig, staden nu och staden då.

Vi har bara fått in fina och intressanta texter så det var ytterst svårt att välja. Till sist fastnade vi ändå för följande tre bidrag:

 

”Där ljuset är” av Hanna Nilsson

Lilla_Lubbe_Hanna_Nilsson_2013

För en novell som ger tanken på en stad ett överraskande och underfundigt filosofiskt djup, gestaltat i och genom en mycket medveten och stramt genomförd formidé. 

 

”Och måsarna skriker fortfarande” av Anna Ljungström.

Lilla_Lubbe_Anna_Ljungstrom_2013

För en novell som på ett övertygande skönlitterärt sätt ger ett psykologiskt porträtt av en ung mans känslor, hans längtan och rädsla, i en stad vars väggar kan sprayas och vars fönster kan krossas.

 

”Hemkomsten” av Michaela Eriksson

Lilla_Lubbe_Michaela_Eriksson_2013

För en novell som visar säker stilkänsla och gestaltningsförmåga i beskrivningen av en hemkomst – en hemkomst till en stad som äger barndomens självklarhet men också till en familj som utgör barndomens hela smärta.  

 

För prisjuryn:  Eva Söderberg

…”ingenstans på jorden stå himlens stjärnor klarare och renare än över de många gåtornas stad, Öbacka, och dels däri, att vår håg och blick gärna dras mot det , som ovanefter är.” De tolv söndagarna (1910)
(Citaturval: Länsmuseet Västernorrland)

”Så kommo patron Lack och Tomas neråt biskopsgården, och just som de passerade, kom biskopen ut ur grinden. Han var liten och alldeles renrakad, med en böjd näsa, och såg så sträng ut, att det blev alldeles dödstyst i Tomas bara han såg på honom. Han hade en stor vårta på kinden, bredvid munnen, och så fort Tomas såg den, hörde han en röst ur tystnaden i sitt inre, som sade långsamt och allvarligt, alldeles som kyrkklockorna, då det ringde till aftonsång ur det svarta vintermörkret:
– Köp sanningen och sälj henne icke mera! Köp – sanningen – och – sälj –
henne – icke – mera!

Ty över det bibelspråket talade biskopen i bönsalens kateder, var gång skolan slutade.”
Tomas Lack och hans familj (1930)

Gamla biskopsgården i Härnösand var belägen på nuvarande biskopsgårdens tomt strax intill Nybrogatan. Gården revs 1901 och flyttades till Grönbacken vid Brunnshusgatan, där den tog form av två fastigheter. ”Biskopen” är Martin Johansson; han efterträdde Lars Landgren.

(Citaturval och kommentarer: Länsmuseet Västernorrland)

 

 

Ett nytt Medlemsblad (nr 4) finns här!

 

 

Det blev lite tid över för oss alla då vi hade kommit hem från Göteborg. Det blev snabbt i säng då vi kom hem så sent på natten och sedan upp på måndag morgon för att fortsätta med vardagslivet. En hektisk vecka följde vilket gjorde att vi var tvungna att lägga bloggandet på is så länge. Men idag tänkte jag skriva ett sista inlägg.

Sista dagen på mässan, förra söndagen, han vi inte med så mycket. Jag och Sofia kom till mässan vid tio för att ta lite bilder och var sedan tvungna att åka igen för att hinna med tåget hem.

Bordet i vår monter med en prislista och lite information om när vi skulle finnas representerade på De litterära sällskapens scen.

Det såldes bra sista dagen. Enligt Isabella så sålde vi alla Lort-Sverige-böckerna under sista dagens bokrea.

En fin sak som inte har kommit med tidigare är modellen av Mats de Vahls kommande skulptur grupp som vi hade stående i vår monter. Det var meningen att paketet med modellen skulle följa med Anna-Carin, Sofia och mig med nattåg från Härnösand till Göteborg, men så blev det inte. Killen som skulle leverera paketet till oss på perrongen hade tagit fel på dag. Istället fick paketet skickas med flyg tillsammans med några andra från Härnösand som också skulle ner till mässan. Så tillslut kom paketet fram till vår monter och monterades ihop och ställdes i bokhyllan.

Mats de Vahl har fått uppdraget att göra denna skulptur grupp som ett minnesmärke för Birger Norman och ska vara klart sommaren 2014, till 100-årsminnet av Birger Normans födelse. Minnesmärket kommer placeras på Svanö, där Birger Norman föddes och växte upp. Skulpturgruppen som kommer heta Sånger vid floden kommer bli en plats dr man kan söka Birgers närvaro och tankar. Den består av ett rum med en läsfåtölj vid en bokhylla som innehåller titlar som har givits ut. På väggen kommer det finnas citat ur några av Birgers arlster och på golvet framför fönstret med pelargonier kommer det finnas en grammofon med Birgers skivor.

Med detta sista inlägg vill jag och Sofia tacka för oss. Vi vill även passa på att tacka Ludvig Nordström-sällskapet för att vi fick följa med dessa fyra dagar som kommer att finnas med oss resten av livet. Även ett stort tack till de fantastiska människorna som vi fick möjlighet att arbeta med i vår monter. Alla fanns tyvärr inte på plats samtidigt då det var dags för gruppbild, men man tager vad man haver.

Även dessa filurer fanns med i vår monter, men de hade för mycket annat att göra för att hinna vara med på gruppbilden.

Tack för denna gång!

/Emelie Nordin och Sofia Berglund