Lubbecitat november

TELEFONEN. LIK EN OSYNLIG SPINDEL

”Där Tomas stod i barnkammarfönstret kunde han se hur karlar reste järngalgar på alla tak i stan, hur bruntjärade trästolpar restes längs gatorna och stora rullar, fulla av telefontråd, långsamt rullades genom stan.
I detta spindelnät av metall, som lades över Öbacka, satt likasom en otäck, elak, osynlig spindel! Och han åt och mumsade på alla kakor, karameller, knäckar, chokladpraliner för Tomas och för alla andra småpojkar i stan, som förut sprungit med bud och biljetter åt sina mammor till stans alla snälla och godhjärtade tanter.
Och detta var ändå bara en liten början till allt det, som denna osaliga telefon skulle medföra.”

På hemväg till Öbacka (1934)

TELEFONTRAFIKEN ÖPPNAS

”Och så kom den stora dagen, då telefonen öppnades, som hela staden hade väntat med sådan spänning. Då flaggades hela stan, och överallt i familjerna var det stor middag. Landshövdingens hade middag, och biskopens hade middag, och dispaschör Unæuses hade middag och patron Lacks hade middag. Och det största med hela middan var, att den hela tiden avbröts av telefonringningar […] I samma stund hade luren tryckts i Kaj-Kajs hand, men som hon fått den mot örat, gav hon till ett skrik, som skar genom hela huset, kastade luren i väggen, vände sig med fradgande mun och tokiga ögon mot sällskapet och vrålade: Jag hörde djävulen! Rädda mig! Rädda mig!”
På hemväg till Öbacka (1934)

”Televerket inrättade sina första lokala telefonnät 1882. Härnösand och Uddevalla blev de städer, som först begåvades med sådant nät. Härnösands telefonstation blev allra först. Den öppnades för allmän trafik den 1/11 1882.”

Harald Wik, Härnösands historia del III (1981)

 

 

 

Programpunkt under PoesY-veckan…

”Var äro mina popplar i Kyrkbacken?”

Lotta Bothorp, Lars Göran Eriksson och Ulla Johansson läser dikter av Ludvig Nordström, sittande i Cris Gianakos järnfåtöljer utanför entrén till Sambiblioteket, Härnösand.

Lördagen den 12 oktober, kl. 17.15 – 17.55 . Välkommen!

Arr. Ludvig Nordström-sällskapet

 

 

 

Månadscitat oktober

HUR HÄRNÖSAND BLEV ÖBACKA

”Mina ögon öppnades, jag såg världen och Gud viskade till mig, vad jag skulle kalla den. Jag löd honom, som jag alltid gör numera, och kallade den kungariket Öbacka, bland vars medborgare jag själv är en.”

Idyller från kungariket Öbacka (1916)

HUR ÖBACKA BLEV URBS

”Öbacka och Urbs blev det dubbelfärgade glas genom vilket jag såg min barndoms stad, och så uppgick för mig Härnösand från första stund i något annat och om man vill högre.”

På stället marsch – uppbrott (1936)

VID NATTVIKEN OCH MURBERGSSTRANDEN HÖSTEN 1893

”… och så kom det en höststorm över Öbacka, vars make man ej kunde minnas och tyckte sig ha sett. […] En bogserbåt uppsköljd på Murbergsstranden och vrak, tre sandskutor sjunkna på Nattviken. Alla båtar i alla länningar i marvatten, kajerna ramponerade, affärsskyltarna hängde med bucklor, rispor och blånader, som om hela uppsättningen råkat i ett himla inbördes slagsmål!

Ja, så roligt hade stadens pojkarmé aldrig haft.”

 Planeten Markattan (1937)