Månad: september 2012

Hej allesammans! Vi har varit på resande fot nästan hela dagen så vi har inte kunnat skriva något.

Tåget hem blev försenat då vi var tvungna att stanna 2 gånger för att det blev något elfel. Detta gjorde så att det anslutande tåget inte kunde vänta och vi blev stående i Stockholm. Vi fick boka om biljetterna och ska även ansöka om ersättning. Nästa tåg går 20.23 till Sundsvall, sen taxi hem.

Vi lovar att uppdatera om dagens händelser på mässan när vi får tid. Förmodligen imorgon, då vi kommer hem så sent i natt!

/Emelie och Sofia

Idag var det dags för våra egna Torgny Åström och E. Mikael Norberg att kliva upp på scen och tala. De berättade om hur Ludvig Nordström och Birger Norman synar folkhemmet i sina verk.

Något de sa under diskussionen var om de olika politiska synpunkterna och på vilka olika sätt de arbetade.
Både Lubbe och Birger var socialdemokratiska. Skillnaden var att Birger växte upp med den politiska synen och Ludvig kom från en borgerlig familj och börjar inte förstå hur samhället verkligen fungerar förrän hans pappas företag gick i konkurs och de borgerliga privilegierna försvann.

Lubbe var en riktig framtidsoptimist. Han såg framåt mot det nya samhället, han var fast besluten att de bättre tiderna skulle komma. Han strävade som mot ett mål.

Birger var en författare och poet, men i just det här samtalet valde de att lyfta fram Vinkelskott vilket är en krönika baserad på metallarbetarnas facktidsskrift. Han höll på ett sätt rent i deras språk som hovnarr, lite med glimten i ögat.

Jag hade ganska höga förväntningar inför detta seminarium då jag tänkte att jag kanske skulle kunde använda det som de sa till mitt framtida skrivande.

Amanda Hellberg berättade om sin bok Jag väntar under mossan som hon nyligen har släppt och som är hennes första bok för tonåringar. Hon beskriver boken som en sommarrysare men ville inte berätta för mycket då det kunde förstöra för de som inte har läst den än. I boken tar Amanda med några av våra nordiska väsen, bland annat mylingar och troll.

Amanda och hennes samtalspartner Maths Claesson började diskutera vilka väsen  i vår folktro som skulle kunna konkurrera med dagens böcker om vampyrer. De börjar tala om näcken, skogsfrun, gastar, älvor och mylingar. Hon tror att är böckerna skrivna på ett bra sätt så kan man nog skriva om vilka varelser som helst.

Maths frågade vad hon tyckte om synen på vampyrer. Gillade hon de traditionella eller de moderna mest? Hon svarade att hon älskade Dracula men att hon även uppskattar nya vampyrer som i till exempel true blood.

Amanda berättar att hon emigrerade till England för 12 år sedan och att hennes make inte kan någon svenska. När hon skulle skriva boken bollade hon hela tiden idéer med honom och ibland tyckte han att hon gick över gränsen, men hon skrev det ändå.

Maths gav henne några uppdrag innan seminariet var slut att hon skulle skriva nya böcker som handlade om just de gamla väsendena fast i en ny tolkning. Så vi får se i framtiden om hon antar utmaningen och ger sig på detta.

/Emelie

Så, Pelle Sandstrak. Vilken fantastisk människa!
Jag har läst Mr Tourette och jag tidigare, och hade faktiskt ingen aning om att det skulle komma en andra bok förrän jag satt på seminariet.
Jag har en moster som har varit på en av hans tidigare föreställningar och sa att den var fantastisk och när det var (som Emelie sa tidigare) superlång kö till Jonas Gardells föreläsning var det ingen tvekan om att det var dit jag skulle springa när det var tio minuter kvar till tolvslaget.

Pelle var en fantastisk föreläsare, jag kom på mig själv med att sitta med gapande mun och halvflina. Det var helt sjukt hur bra han kunde beskriva och gestalta de olika händelserna som hade med boken att göra.
Det kom en svensk professor och besökte honom, och han sa till Pelle att han var 97 procent handikappad och hade 3 procent hopp.
Han sa också att han inte skulle bli frisk, men han skulle få ett bättre liv.
Pelle berättar att hans tourette var både hans bästa vän och värsta fiende. Han blir så mycket mer impulsiv och vågad, vilket han har att tacka för många saker i hans liv.

Han berättar om ett särskilt lustigt ögonblick, han har nämligen ett tvång att om någon säger nej – säger han ja. Om någon ger honom blicken och säger ”Du får absolut inte bada i den här forsen, det är väldigt farligt” så gör han det ändå. Han slog i huvudet och fick en skallfraktur, han var väldigt nära att dö men gjorde som tur var inte det. Läkaren kommer in och säger ”Allt gick bra”. Pelles första ord blir ”Är touretten kvar?”.

För att citera:
”Jag vaknar varje morgon och är rädd för att touretten ska vara borta. Utan den skulle livet bli långtråkigt och grått, utan den där impulsiviteten, vad skulle jag göra då?  Nu, tio år senare är jag så frisk som jag vill vara och vill bli. 97 procent hopp och 3 procent handikappad.” 

När han signerade min bok skrev han ”Till Sofia från Pelle, 3% hopp”.
Riktigt bra seminarium, jag råder er verkligen att se och lyssna på honom om ni får tillfälle. Dessutom är det enligt mig ett måste att läsa böckerna!
Den tredje delen av hans självbiografi kommer ut nästa år.

 Pelle Sandstrak föreläser och signerar böcker. Bokmässan 2012.