SJÖ- OCH HAMNSTADEN HÄRNÖSAND.
KAJEN PÅ 1880, 1890-TALET
”… och när han kom in i skuggan, tyckte han sig vandra i en urskog, där solen och skuggan ömsevis rådde.
Och så var det denna dag längs hela kajen, Tomas hade aldrig sett så många fartyg, och aldrig känt sig vandra i skydd af något så högt och väldigt. Hela världen var full af fartyg vid fartyg, segel hängde vid segel öfver hans huvud, och mellan dessa såg han luckor af en vänlig, ljusblå vårhimmel, medan hvita moln makligt gledo och allt glittrade af solsken och doftade af tjära, fukt och vatten.
Tomas Lack (1912)
KAJEN DEN 29 MAJ 1853.
SKEPPSREDAREN ”SAMMEL EDIN”, DVS JON(AS) SJÖDIN (1798-1875)
”Si I barken min? ropade han, vild av glädje, och pekade med spanskröret, som hade elfenbensknopp och guldkedja.
Hans stoltaste barkskepp kom […] för alla segel satta. Det fräste isgrönt och vitt om bogen. Så föllo stagseglen som genom trolleri, så gigades råseglen, så vändes skeppet genom vinden, ankaret gick med plums, kättingens rassel i klyset hördes som sång av ett fjärran svanstreck. Rårna brassade i fyrkant. En blixt flammade från bogen. En knall hördes dovt. En blixt till. En knall till. Fyra blixtar. Fyra knallar.
Gruppen på kajen hade blivit en folkskara. Alla tysta av stolthet, av hänförelse.
Det var Öbackas själ därute.”
På hemväg till Öbacka (1934)