Författare har döpt om sina födelsestäder och gett dem påhittade namn. Vi vandrar i diktens städer och får syn på hur Frida putsar fönster i Lilla Paris; vi stöter på Harald Hilding Markurell i Wadköping. Det finns fler. Ludvig Nordström var först med att ge sin födelsestad ett andranamn, Öbacka. Än idag fungerar det som förstanamn i staden Härnösand.
Öbacka Jazz, Öbacka bokhandel, Öbacka djurhem.
Öbacka ̶ den backiga staden på ön ̶ nämns för första gången i Nordströms genombrottsbok Borgare 1909.
≠ ≠ ≠
Ludvig Nordström föddes i kvarteret ”Norrstan” i Härnösand den 25 februari 1882. Hans födelsehus − ”Stora gulhuset” – var ett pampigt trevånings trähus som revs på 1970-talet.
Snett över gatan bodde familjen Malmberg ”i ett avsnitt av denna lilla stad högt mot norden” […] Lille Åke (Bertil) skymtade ”Kamrer Nordströms trädgård på andra sidan gatan; där gingo hans jungfrur och drängar och satte potatis”.
Familjen Nordström hade det gott ställt, ja pappan var en av stadens rikaste personer fram till sin konkurs 1895; en händelse som kom att påverka sonen för all framtid, både på det personliga planet och i hans författarskap.
Efter studentexamen 1901 tillbringade Ludvig en termin i Uppsala, och tenterade litteraturhistoria för professor Henrik Schück. Ludvig lämnade den ”dammiga” staden där han inte trivdes. Han ville bli författare och återvände till hemtrakten; han började skriva artiklar i Sundsvalls Tidning och Västernorrlands Allehanda.
Ludvig Nordström lämnade journalistarbetet och for till Ulvön våren 1905. Han stannade där i ett knappt halvår, och arbetade en tid som fiskardräng. Mötet med fiskarna och deras levnadsvillkor blev av stor betydelse för hans författarskap och han har bland annat skildrat tiden på Ulvön i diktsamlingen Kains land (1906), novellsamlingarna Fiskare (1907) och Bottenhavsfiskare (1914), och i reportageserien ”Ångermanländska fiskare” i Västernorrlands Allehanda 1905 och 1906.
1908 flyttade Ludvig Nordström från Härnösand för att aldrig varaktigt återvända dit. Större delen av sitt fortsatta liv bodde han i Djursholm: de sista åren i Stockholm. Även om han i fysisk bemärkelse inte återvände till hemtrakten, gick hans tankar ofta dit. ”Öbacka”/Härnösand har fått en framträdande plats i Ludvig Nordströms författarskap.
Ludvig Nordström var mångsidig – minst sagt. Han skrev romaner, noveller, dikter, reportage, essäer, debattskrifter, reseskildringar med mera – och fler än 500 tidnings- och tidskriftsartiklar i skilda ämnen. Utöver sitt författarskap var Ludvig Nordström en flitig akvarellmålare och tecknare. Han är bl.a. representerad på Moderna museet med 28 verk.
Ludvig Nordström bars av en stark framtidstro, grundad på den expanderande industrialismen i regionen. Han utvecklade en alldeles egen idélära som han kallade ”totalism” − enligt de flesta bedömarna en diffus och verklighetsfrämmande optimism − som han inför oförstående kritiker och läsare predikade i sina skrifter, främst från 1920-talet och framåt.
Nordström beundrade och inspirerades av författare som August Strindberg, H C Andersen, Balzac och Hjalmar Söderberg. Eftervärlden har bedömt att han själv skrev bäst i det lilla formatet; att novellerna, speciellt de med Tomas Lack- (författarens alter ego) och Öbackamotiv – är den del av hans prosa som kommer att överleva. Själv ville Nordström helst ägna sig åt att skriva vidlyftiga romanserier i Balzacs anda som han kallade ”Skildringar ur svenska nationens lif” eller ”Petter Svensks historia” – ofullbordad.
Då vi ser på Ludvig Nordströms författarskap idag och frågar oss vad som är aktuellt och levande är det journalistiken och i lika hög grad hans novellkonst. Han har kallats ”novellistreporter”.
1928 mottog Ludvig Nordström De Nios stora pris.
1938, i samband med sin s.k. ”Bostadsresa” och radioreportaget ”Med Ludvig Nordström på husesyn”, det som samma år sammanställdes till boken Lort-Sverige, blev Ludvig Nordström en rikskändis. Det var många som ställde sig på ”Lort-Lubbes” sida, då han drog ut på härnadståg mot landsbygdsveriges dåliga boendestandard. Av andra kritiserades han hårt. Lubbes reportage fungerade i alla fall som en väckarklocka. ”Lort-Sverige” har blivit ett begrepp som används än idag.
MER OM LUDVIG ”LUBBE” NORDSTRÖM
Ludvig Nordström var alltifrån tonåren en flitig dagboksskrivare. Ungefär 22 000 sidor fördelade på 200 vaxdukshäften förvaras i arkiv.
Sällskapet har i sitt förvar ca 1 500 fotografier ur Nordströms privata fotoalbum.
Ludvig Nordströms gata löper förstås genom Härnösand, och Ludvig Nordströms väg går genom Falkenberg.(!) Där har hans som grannar August Strindberg, Evert Taube och andra författare i ett stadskvarter.
I Öregrund syns Ludvig Nordström avbildad på en bronsrelief av Fredrik Frisendahl. Den invigdes 1954.
”Ludvig Nordström-monumentet” av Berndt Hellberg är en bronsskulptur på granitsockel utanför Technichus i Härnösand. Invigdes i samband med att gamla biblioteket uppfördes där ca 1962.
≠ ≠ ≠
Några av Ludvig Nordströms åttiotalet tryckta skrifter
Kains land (debut, diktsamling, 1906)
Fiskare (prosadebut, noveller, 1907)
Borgare (genombrott, noveller, 1909)
Herrar (anses vara en av hans främsta novellsamlingar, 1910)
Landsortsbohème (burlesk och satirisk roman, 1911)
Tomas Lack (självbiografiska noveller, 1912)
Fyrskeppet (reportage om fyrskeppet Almagrundet, 1922)
Planeten Markattan (munter självbiografisk roman, 1937)
Lort-Sverige (socialreportage, 1938)
Denna flugiga värld. En loggbok. (1941)
En dag i mitt liv (tänkebok, 1942)
Att läsa om Ludvig Nordström
Otto Fagerstedt & Sverker Sörlin, Framtidsvittnet. Ludvig Nordström och drömmen om Sverige (1987)
Thorsten Jonsson, ”Novellisten Ludvig Nordström”, i Synpunkter (1951)
Isabella Josefsson, Ludvig Nordström. Bidrag till en bibliografi (2002)
Isabella Josefsson, Min käre Ludwig. Marie Nordströms brev till sonen. (2017)
Giovanni Lindeberg, Ludvig Nordströms utvecklingshistoria (1933)
Ludvig Nordström, (postumt) Ur Ludvig Nordströms dagböcker. Individuella registret (1955)
Gunnar Qvarnström, Från Öbacka till Urbs. Ak.avh. (1954)
Marika Stiernstedt, Kring ett äktenskap (1953)
Örjan Torell, Den osynliga staden (2008)
Lars Wolf, Ludvig Nordström – tiofalt speglad (2006)
≠ ≠ ≠
Författarinnan Marika Stiernstedt var Ludvig Nordströms hustru i 27 mestadels stormiga år. 1936 gick makarna skilda vägar. Året innan hade Nordström träffat sin andra hustru, Gunborg Molin (1911–2011). De fick en kort tid tillsammans; Ludvig Nordström avled 15/4 1942. Han ligger begravd på Härnösands gamla kyrkogård.
≠ ≠ ≠
LUDVIG NORDSTRÖM-SÄLLSKAPET bildades den 25 februari 1992 på författarens 110:de födelsedag, av några lärare på dåvarande Mitthögskolan i Härnösand, med syftet att främja intresset för och studiet av Ludvig Nordströms författarskap. Ludvig Nordström-sällskapet har sitt säte i Härnösand/Öbacka, men sällskapets medlemmar är spridda över hela landet.
Sällskapets verksamhet
Sällskapet har till uppgift att informera om, och att stimulera till forskning om Ludvig ”Lubbe” Nordström. Sällskapet ger ut medlemsbladet LUDVIG fem gånger om året. Vi försöker även att anordna kulturprogram med anknytning till Ludvig Nordström. Två är årligen återkommande: utdelningen av det nationella ”Ludvig Nordström-priset”, f.n. 15 000 kronor, samt utdelningen av ”Lilla Lubbe-priset” en skrivtävling för gymnasieungdomar i Västernorrlands län. Tre priser på vardera 2 000 kronor, delas ut. I samarbete med Norrländska litteratursällskapet bekostar vi ett naturastipendium i Ulvöhamn varje sommar.
”Ludvig Nordström-priset”, pristagare hittills:
Novellister och Journalister
1998 Inger Edelfeldt 1999 Jan Helin
2000 Stewe Claeson 2001 Andreas Rocksén
2002 Hans Gunnarsson 2003 Curt Bladh
2004 Cecilia Davidsson 2005 Anneli Jordahl
2006 Ulf Eriksson 2007 Linda Larsson Kakuli
2008 Oline Stig 2009 Anders Lidén
2010 Ninni Holmqvist 2011 Anna Tiberg
2012 Mats Kempe 2013 Johan Persson&Martin Schibbye
2014 Stefan Lindberg 2015 Po Tidholm
2016 Åke Smedberg 2017 Anna-Klara Bankel
2018 Jonas Karlsson 2019 Jack Werner
2020 Susanne Ringell 2021 Katarina Vikström
2022 Pär Thörn 2023 Lisa Röstholm
2024 Stina Stoor 2025 Adam Svanell
2026 Henrik Bromander