NOVELLTÄVLING. LILLA LUBBE-PRISET 2022

Lilla Lubbe-priset 2022

En novelltävling för dig som
− är född mellan åren 2000 och 2005
− bor och är skriven i Västernorrland

Skriv en novell
− med max 10 000 tecken inklusive blanksteg
− på vilket tema du vill, ämnet är fritt

Du
− får bara tävla med en novell
− får bara skriva på svenska

Din
− novell kommer att läsas och bedömas av en jury
som inte vet ditt namn eller var i länet du bor
− novell får inte vara publicerad tidigare

1:a pris 3 000 kronor
2:a pris 2 000 kronor
3:e pris 1 000 kronor

Skicka in ditt bidrag i PDF-format, senast 26 februari till: Isabella.Josefsson@outlook.com
SMS eller Mobil: 0702133317
Skriv ”Lilla Lubbe” i ämnesraden och uppge ditt namn, adress,
e-postadress, mobilnummer och födelsenummer(6 siffror) separat.

L u d v i g N o r d s t r ö m-sällskapet

NÅGOT OM LUDVIG NORDSTRÖM OCH SÄLLSKAPET.

Ludvig Nordström-sällskapet bildades den 25 februari 1992 på författarens 110:de födelsedag, av några lärare på dåvarande Mitthögskolan i Härnösand, med syftet att främja intresset för och studiet av Ludvig Nordströms författarskap.

Ludvig Nordström föddes i kvarteret ”Norrstan” i Härnösand den 25 februari 1882. Hans födelsehus − ”Stora gulhuset” − ett pampigt trevånings trähus revs på 1970-talet. Familjen hade det gott ställt, ja pappan var en av stadens rikaste personer fram till sin konkurs 1895; en händelse som kom att påverka sonen för all framtid, både på det personliga planet och i hans författarskap.

Efter studentexamen 1901 tillbringade Ludvig ett par terminer i det ”dammiga” Uppsala där han inte trivdes. Av delvis ekonomiska skäl återvände Ludvig till hemtrakten och började skriva artiklar i Sundsvalls Tidning och Västernorrlands Allehanda. Ludvig Nordström lämnade journalistarbetet och for till Ulvön våren 1905. Han stannade där ett knappt halvår, och arbetade en tid som fiskardräng. Mötet med fiskarna och deras levnadsvillkor blev av stor betydelse för hans författarskap och han har bland annat skildrat tiden på Ulvön i diktsamlingen Kains land (1906), novellsamlingarna Fiskare (1907) och Bottenhavsfiskare (1914), och i reportageserien ”Ångermanländska fiskare” i Västernorrlands Allehanda 1905 och 1906.

1908 lämnade Ludvig Nordström Härnösand för att aldrig varaktigt återvända dit. Större delen av sitt fortsatta liv bodde han i Djursholm: de sista åren i Stockholm. Även om han i fysisk bemärkelse inte återvände till hemtrakten, gick hans tankar ofta dit. ”Öbacka”/Härnösand har fått en framträdande plats i Ludvig Nordströms författarskap.

Ludvig Nordström var mångsidig – minst sagt. Han skrev romaner, noveller, dikter, reportage, essäer, debattskrifter, reseskildringar med mera – och drygt 500 tidnings- och tidskriftsartiklar i skilda ämnen. Utöver sitt författarskap var Ludvig Nordström en flitig akvarellmålare och tecknare. Han är bl.a. representerad på Moderna museet med 28 verk.

Ludvig Nordström bars av en stark framtidstro, grundad på den expanderande industrialismen i regionen. Han utvecklade en alldeles egen idélära som han kallade ”totalism” − enligt de flesta bedömarna en diffus och verklighets-främmande optimism − som han inför oförstående kritiker och läsare predikade i sina skrifter, främst från 1920-talet och framåt.

Nordström beundrade och inspirerades av författare som August Strindberg,
H C Andersen, Balzac och Hjalmar Söderberg. Eftervärlden har bedömt att han själv skrev bäst i det lilla formatet; att novellerna, speciellt de med Tomas Lack- (författarens alter ego) och Öbackamotiv – är den del av hans prosa som kommer att överleva. Själv ville Nordström helst ägna sig åt att skriva vidlyftiga
romanserier i Balzacs anda; han kallade dem ”Skildringar ur svenska nationens lif” eller ”Petter Svensks historia” – ofullbordad.

I samband med den s.k. ”Bostadsresan” och radioreportaget ”Med Ludvig Nordström på husesyn” 1938, det som samma år sammanställdes till boken Lort-Sverige, blev Ludvig Nordström rikskändis. Det var många som ställde sig på ”Lort-Lubbes” sida, då han drog ut på härnadståg mot landsbygdsveriges dåliga boendestandard. Av andra kritiserades han hårt. Lubbes reportage fungerade i alla fall som en väckarklocka. Lort-Sverige har blivit ett begrepp som i olika sammanhang används än idag.

Författarinnan Marika Stiernstedt var Ludvig Nordströms hustru i 27 mestadels stormiga år. 1936 gick makarna skilda vägar. Året före hade Nordström träffat sin andra hustru, Gunborg Molin (1911–2011). De fick en kort tid tillsammans; Ludvig Nordström avled 1942. Han ligger begravd på Härnösands gamla kyrkogård.

Då vi betraktar Ludvig Nordströms författarskap idag och frågar oss vad som är aktuellt och levande är det journalistiken och i lika hög grad hans novellkonst. Han har kallats ”novellistreporter”.

John Landqvist, litteraturvetare och kritiker – och god vän till Ludvig – framhöll på sin tid att Nordström var genial i den meningen att hans skapande i högre grad än många andras har karaktären av omedelbarhet och av självständighet, kort sagt ”en lycklig talangs gåva varav den skapande själv överraskas”.
1928 mottog Ludvig Nordström De Nios stora pris.

Några av Ludvig Nordströms åttiotalet tryckta skrifter
Kains land (debut, diktsamling, 1906)
Fiskare (prosadebut, noveller, 1907)
Borgare (genombrott, noveller, 1909)
Herrar (anses vara en av hans främsta novellsamlingar, 1910)
Landsortsbohème (burlesk och satirisk roman, 1911)
Tomas Lack (självbiografiska noveller, 1912)
Fyrskeppet (reportage om fyrskeppet Almagrundet, 1922)
Planeten Markattan (munter självbiografisk roman, 1937)
Lort-Sverige (socialreportage, 1938)
Denna flugiga värld. En loggbok. (1941)
En dag i mitt liv (tänkebok, 1942)

Att läsa om Ludvig Nordström
Otto Fagerstedt & Sverker Sörlin, Framtidsvittnet. Ludvig Nordström och drömmen om Sverige (1987)
Thorsten Jonsson, ”Novellisten Ludvig Nordström”, i Synpunkter (1951)
Isabella Josefsson, Ludvig Nordström. Bidrag till en bibliografi (2002)
Giovanni Lindeberg, Ludvig Nordströms utvecklingshistoria (1933)
Ludvig Nordström, (postumt) Ur Ludvig Nordströms dagböcker. Individuella registret (1955)
Gunnar Qvarnström, Från Öbacka till Urbs. Ak.avh. (1954)
Marika Stiernstedt, Kring ett äktenskap (1953)
Örjan Torell, Den osynliga staden (2008)
Lars Wolf, Ludvig Nordström – tiofalt speglad (2006)

Ludvig Nordström-sällskapet har sitt säte i Härnösand, den stad som i Nordströms böcker kallas ”Öbacka”, men sällskapets medlemmar är spridda över hela landet.

Sällskapets verksamhet
Sällskapet har till uppgift att informera om, och att stimulera till forskning om Ludvig ”Lubbe” Nordström. Sällskapet ger ut medlemsbladet LUDVIG fyra gånger om året. Inom ramen för en begränsad budget försöker vi även att anordna kulturprogram med anknytning till Ludvig Nordström. Två är årligen återkommande: utdelningen av ”Ludvig Nordström-priset”, f.n. 15 000 kronor , samt utdelningen av ”Lilla Lubbe-priset” en skrivtävling för ungdomar i Väster-
norrlands län. Tre pristagare får f. n. 1 000, respektive 2 000 och 3 000 kronor.

”Ludvig Nordström-priset”, pristagare hittills:

Novellister Journalister
1998 Inger Edelfeldt 1999 Jan Helin
2000 Stewe Claeson 2001 Andreas Rocksén
2002 Hans Gunnarsson 2003 Curt Bladh
2004 Cecilia Davidsson 2005 Anneli Jordahl
2006 Ulf Eriksson 2007 Linda Larsson Kakuli
2008 Oline Stig 2009 Anders Lidén
2010 Ninni Holmqvist 2011 Anna Tiberg
2012 Mats Kempe 2013 Johan Persson&Martin Schibbye
2014 Stefan Lindberg 2015 Po Tidholm
2016 Åke Smedberg 2017 Anna-Klara Bankel
2018 Jonas Karlsson 2019 Jack Werner
2020 Susanne Ringell 2021 Katarina Vikström
2022 Pär Thörn

Välkommen som medlem!
Årsavgiften är 150 kr. för enskilda medlemmar, 75 kr. för familjemedlemmar och 25 kr. för studerande. Beloppet kan sättas in på PlusGiro 419 98 61-8
Ange ditt namn och din e-postadress

Novell av Ludvig Nordström-pristagaren Pär Thörn

Folket blev inte övertygade av presskonferensen, så DOM var tvungna att skapa en tv-serie för att sälja in narrativet. Bara med fiktionen kunde det svenska folket vaggas in i tron att Skandiamannen var Palmes mördare. Netflix och filminstitutet har fått i uppdrag av Säpo att driva igenom propagandan. Det var Löfvens sista julklapp. Fiktionen är verkligare än verkligheten.
Sedan lägger kvinnan på. Hon står strax norr om centrumtorget och pratar med en högstämd predikantröst. Den rödhåriga kvinnan talar in meddelandet på en telefonsvarare som tillhör en professor i sociologi. På annandagen kommer hon ringa en professor emeritus i nationalekonomi och den tredje januari en borgerlig kultursida. Jag hör inte vad hon säger när jag går förbi. Jag är alltför upptagen av att tänka på att jag skall fira min första jul som frånskild. Som en effekt av den avgrundsfrostiga relationen mellan mig och mamman till mina barn så kommer jag inte att träffa Mio (fem år) och Juno (tre år) under julen. Mamman till mina barn har ojämna veckor och jag har jämna. Och det här piss-skit-svin-året infaller samtliga helgdagar under julen vecka 51.

I morgon är det julafton och jag har gett mig ut i stadens centrum. För att rädda stadskärnan har köpmannaföreningen utlyst en Äkta Gammaldags Jul. Glittrande granar, risgrynsgröt, bjällerklang, snölöshet och desperata sönderstressade föräldrar med stirriga blickar överförs till mig medan jag går och småhuttrar och är föga receptiv och funderar på hur jag ska lägga upp mitt firande av Jesus födelsedag: om jag bara ska skita i allt och gå och träna för att sedan supa ner mig med några sju-tvåor.
Alternativt att jag ska försöka återerövra en värdighet mitt i ensamheten, helt enkelt: ett firande med skinka (med tzatziki (det var min farsas specialitet)), Kalle Anka, Janssons. Eller om det bara kommer göra allt värre.

Jag småhuttrar i kylan, helt innesluten i mina tankar, planeringar, framtidsscenarion och min sorg och hör hur någon ropar ”Ho ho ho, här kommer tomten med klappar till stora och små.” Det är Roland. Mitt ex nya kärlek. Roland Gunnarsson står där och är klädd i en tomtedräkt med ett stort vitt lösskägg. Han håller i en gigantisk röd säck av polyester och försöker hitta rätt röstkombination av ett framfantiserat 1800-tal och amerikansk familjeglädje. Enligt alla objektiva kriterier är han en misslyckad skådis. Men i den här avkroken räknas han som något av en kulturpersonlighet och ”lokal storhet”. Hans främsta claim to fame är att han blivit skjuten av en mördare i en Wallander tv-film som har fått följande användarrecension på IMDB:

”Simple plot, extreme events and shallow characters left me checking my watch. When will this end???!=?” Det var efter att han hade gått scenskolan. Gunnarsson spelade också i en uppsättning av Tjechovs Körsbärsträdgården på Lunds stadsteater. Sedan flyttade han hem till uppväxtsorten och jobbade som lärare på dramalinjen på gymnasiet, och nu är han jultomten och plötsligt händer allt mycket snabbt.

Det är som om min kropp är fjärrstyrd av en hämndens gud och jag rusar mot Roland Gunnarsson. I exakt rätt ögonblick vrider jag mig och tacklar tomten med full kraft (åren i korpen har gett mig vissa färdigheter) och svinet som maskerat sig som barnens vän tappar säcken med klappar som faller mot marken. Medan jag springer ifrån platsen hör jag hur en sjuårig pojke (som i framtiden skall bli tandhygienist, broccoliälskare, försäkringsbedragare, källarpornograf och slutligen klimatflykting men det vet ingen ännu) gråtskriker: ”Tomten är död, den onda gubben har dödat honom.” Jag vänder mig inte om utan fortsätter att springa mot busstorget där jag kastar mig på femmans buss mot företagsbyn i stadens norra utkant.

Jag känner mig upprymd och stolt. På hemvägen går jag en omväg så att jag inte ska behöva passera innerstaden. Under kvällen ringer mina barns mor ett flertal gånger och skickar SMS. Jag svarar inte och läser inte heller hennes meddelanden. Jag hade ju gjort det enda jag kunde göra. Livet är ett krig och tomten kan inte ändra på denna omständighet.

*

Efter att jag kollat färdigt på Kalle Ankas jul i min ensamhet och druckit en IPA ringer telefonen. Det står okänt nummer. Jag sitter i den gråa Ikea-soffan som jag fått av min moster och tar en chansning och svarar:
– Det är Klasse.
– Hej, det är Roland Gunnarsson. Ja, du vet …
Jag tittar mot en ananaslåda av brun papp med den handskrivna texten: ”affischer, böcker, diverse” som jag ännu inte plockat upp och säger:
– Ja, jag vet.
– Jag vill bara tacka dig för julklappen och önska dig en god jul.
– Vadå?
– När du puttade omkull mig på torget och jag slog i huvudet i gatstenen, då var det som att hjärnan tiltades och jag kunde plötsligt … det låter konstigt … men räkna. Du fattar stora tal. Till exempel kan jag säga att 38 858 multiplicerat med 46 002 är 1 787 545 716. Och jag har aldrig kunnat räkna. Knappt ens 9 gånger 8. Nu ser jag bara svaret framför mig. Det är som magi. Eller ett mirakel, och det hände efter smällen. Så tack för det.
– Varsågod.
– God jul! Och tack för julklappen.
– Eh … god jul. Hälsa ungarna … och Marie.
Jag lägger på och går ut i köket och dricker lite vatten. Jag tänker: ”skall jag ta en bit skinka med tzatziki på en skiva lantbröd?”
Yoghurtsåsen är helt fenomenal. Den skakar om livet.

Flamman, 24 december 2021
Tips av Roger Edholm i novellprisjuryn

LUDVIG NORDSTRÖM-PRISET 2022

Måndagen den 21 februari klockan 18.30 delas Ludvig Nordström-priset (novellpriset) ut till Pär Thörn, Göteborg.
Olof Högberg-salen, Härnösands bibliotek.

Motivering: Under hela sitt författarskap har Pär Thörn utforskat kortprosans möjligheter. Hans noveller och grafiska ”novelletter” är absurda och politiska, roande och oroande, och de intar en helt egen plats inom svensk samtidslitteratur. Thörn belönas för sin formmässiga nyfikenhet och för sin förmåga att använda humor som medel att skärskåda vår tid.

OBS att datumet kan komma att ändras p.g.a. den pågående Corona-pandemin.

ÅRSMÖTE 2022

Måndagen den 21 februari klockan 17 håller Ludvig Nordström-sällskapet årsmöte i Ludvig Nordström-rummet, Härnösands bibliotek.
OBS att datumet kan komma att ändras p.g.a. den pågående Corona-pandemin.

JULNATT I SKOGEN

Julnatt! Alla människor sitta inne i sina varma boningar. Ingen tänker på skogen, men skogen tänker på människorna.
På sin gnistrande tron sitter skogens kung, Pan. En gnistrande krona har han på huvudet, högtiden till ära, en krona av iskristall. Runt honom ha församlats skogens alla väsen, alla de ljuva älvorna, de muntra nissarna och de snälla tomtarna. En härlig sal har han, Pan. Vilket tak, så högt och besatt med millioner flammande ljus. Vilka väggar, så vackert sirade de äro, så underliga de tyckas med fransar och glitter. Och golvet så vitt och glänsande.
Kungen väntar, hans drottning, skogsfrun, är ännu ej kommen.
−Var månde min drottning väl vara? Furorna spela än högre. Det låter som glädjemusik, det stiger, det klingar. Nu börjar det lysa och flamma inne i skogen, fräsa och prassla.
Skogsfrun kommer. En krona av sommarens skönsta blomster har hon på huvudet, en skrud av skir dimma och blixtrande månstrålar faller om henne. Håret är guldgult, men ögonen svarta och djupa och vackra som skogen. Men vem har hon med sig? En liten flicka. En rosig, skön flicka, så vacker som ej ord förmå säga. Men hon ser frusen ut och sjuk.
−Var hälsad, vår drottning, klingar det från alla som stå runt tronen.
−Var hälsad, min gemål! Vem för du där med dig?
−Ett stackars barn, som jag fann i en driva vid vägen till människorna. Hon frös och var nära döden av köld.
Skogsfrun talar sakta med sin gemål. Då börja Pans ögon tindra med en egen glans, och han springer upp och sätter sig på sin tron och blåser sin pipa, så att alla skogens älvor och tomtar och nissar dansa.
Pan har blåst sin sista bedårande ton och talar:
−Tyst, mina undersåtar! Lyss till ett budskap, som min drottning har givit mig, lyss och hören dess fröjd! Det barn, min drottning har räddat från döden, är Glädje!”
Glädje, Pans och skogsfruns dotter, hade för många år sedan gått ut från skogens rike för att leva bland människorna. Men nu höllo dessa på att bli för gamla för lek och dans, och därför hade Glädje vänt åter hem. Dock icke för att stanna. Hon äskar en gåva av sin fader, som skall kunna gagna både henne och människorna. Pan blåser i sin pipa sin ystraste låt, och plötsligt står en yngling vid Glädjes sida. Det är Skönhet. Och nu ber han om Glädjes hand. Pan har alltid vetat, att detta skulle inträffa och just en julnatt, förty julen skall vara Skönhets och Glädjes bröllopsfest.”Jag giver eder åt varandra och giver eder denna gåva: dansens och lekens. Gån ut bland människorna! Och tagen dem i edert följe på livets långa väg, och lären dem att bliva sköna och glada och att leka och dansa! Skogens frid vile över eder!”
När de så gingo bort, blåste Pan en skärande gäll låt, och åter stod han mitt i sitt hov och talade till gemål och undersåtar.
−Den natt, som gav oss Glädje, den tog henne ock ifrån oss. Men hon fann en yngling, och de tvenne gingo i dans och sång till människorna. Och icke höves det oss att gråta och sörja, att vår dotter gått ifrån oss. Glädje är skogens barn, och barnets hem skall vara ett glädjens. Hej och hopp! Och Pan tog sin drottning om livet och dansade bort i skogsdunklet, och alla tomtarna och nissarna och älvorna dansade bort mellan furorna …
Skogen sjöng till vindens musik och furorna höjde sina grenar mot himlen, och rimfrosten gnistrade i månstrålarna …

”Julnatt i skogen”. Härnösands-Posten 1900-12-18.
Sign. ”Tidu Mörk” = Ludvig Nordström

P R I S U T D E L N I N G

Saga Ivéus Wenglert, August Lundin och Alva Olsson tar emot Lilla Lubbe-priserna.

Lör 2/10 2021 kl. 13 i Olof Högberg-salen, Härnösands bibliotek.

Pristagarna läser upp sina noveller.

Fri entré och servering.

V Ä L K O M M E N!

Arr: Ludvig Nordström-sällskapet och Regionbibliotek Västernorrland

LILLA LUBBE-VINNARNA 2021

Första pris: Saga Ivéus Wenglert för novellen ”Snö”

Andra pris: August Lundin för novellen ”Det ingen ser”

Tredje pris: Alva Olsson för novellen ”Besök”

Prisutdelning kommer att ske lördagen den 2 oktober kl. 13, i Olof Högberg-salen, Härnösands bibliotek.

De vinnande bidragen finns nu att läsa i Pdf-format på sidan Ludvig Nordström-priserna