Kim Edlund, \u00d6rnsk\u00f6ldsvik
\nOscar Isberg, Bergeforsen
\nEllen Jonsson, Sandsl\u00e5n<\/p>\n
Jury har varit Carin Carlz\u00e9n, Regionbibliotek V\u00e4sternorrland och Izabell Holmgren, \u00d6rnsk\u00f6ldsviks bibliotek<\/p>\n
Prisutdelning och uppl\u00e4sning kommer att ske den 22 mars, kl. 13 i H\u00e4rn\u00f6sands bibliotek<\/p>\n
L\u00e5t mig bl\u00f6da Allt slutar med det som aldrig fick h\u00e4nda, det jag aldrig ens \u00f6nskat mig. N\u00e4r m\u00f6rkret l\u00e4gger sig kan benen mig inte l\u00e4ngre b\u00e4ra. Aldrig har gud tagit min sida. Det om n\u00e5got vet jag v\u00e4l. Men faktumet hindrar mig inte fr\u00e5n att kn\u00e4ppa mina h\u00e4nder i en stilla b\u00f6n. F\u00f6r d\u00e4r \u00e4r jag, handfallen och oviss om vad jag annars ska ta mig till. Med natten kommer kylan och runt m\u00e5nen som nyss varit full f\u00f6rblir allt svart. <\/p>\n Dagen gryr som om inget har h\u00e4nt och till s\u00e5ngen av f\u00e5glarna vaknar byn stilla. P\u00e5 \u00e5krarna kommer snart tranorna dansa till ljudet av kyrkklockorna. Tanken g\u00f6r det sv\u00e5rt att resa sig. Eller s\u00e5 \u00e4r kanske s\u00f6mnl\u00f6sheten den skyldiga. F\u00f6r vila har varit ot\u00e4nkbart redan innan allt det h\u00e4r. Mor och Far kallar. De \u00e4r tydliga med att jag om n\u00e5gon inte ska slippa undan. Magen knyter sig, det g\u00f6r ont och sm\u00e4rtan fortplantar sig genom hela mitt inre. Mot all f\u00f6rmodan \u00e4r k\u00e4nslan familj\u00e4r och det svaga hoppet v\u00e4cks n\u00e4r b\u00f6nerna fr\u00e5n natten innan g\u00f6r sig tydliga i sinnets dimma. Men det dr\u00f6jer inte l\u00e4nge innan jag inser att sm\u00e4rtan finns d\u00e4r utan antydan till blod. Med det s\u00e5 sl\u00e4cks hoppet lika fort. Som l\u00e5gan fr\u00e5n ett stearinljus under en sk\u00e4ppa. <\/p>\n Bygden \u00e4r samlad under guds tak och jag niger som om inget h\u00e4nt. Mor och Fars f\u00f6rv\u00e4ntansfulla blickar \u00e4r br\u00e4nnande varje g\u00e5ng de studerar mig. Om det p\u00e5g\u00e5r l\u00e4nge till kommer snart hela min skepnad hinna f\u00f6rkolna och bli till aska. De tror att jag \u00e4r l\u00e4kt och f\u00f6r dem ligger min framtid utbredd och pl\u00f6tsligt full av m\u00f6jligheter. Det sm\u00e4rtar igen. Kanske \u00e4r det tankarna p\u00e5 min framtid eller tanken p\u00e5 att de nog i sin stillhet antagit att den dem fostrat var bortom all r\u00e4ddning. Sm\u00e4rtan sl\u00e5r om till illam\u00e5ende n\u00e4r deras b\u00e5da blickar vandrar bort\u00e5t. Jag vet vad dem s\u00f6ker, vilka, eller snarare vem de s\u00f6ker. Desperationen som sk\u00f6ljer \u00f6ver mig \u00e4r s\u00e5 p\u00e5taglig att jag tror att jag kommer drunkna. Allting stannar upp n\u00e4r pr\u00e4sten tar ton vid koret. Mina f\u00f6r\u00e4ldrars blickar riktas fram\u00e5t och jag flyter sakta till ytan igen. <\/p>\n B\u00e4nkrad f\u00f6r b\u00e4nkrad stiger f\u00f6r att ta emot k\u00f6ttet och blodet. Jag blir en av dem som om b\u00f6nerna fr\u00e5n natten aldrig funnits, som om inget n\u00e5gonsin h\u00e4nt. Kanske kan detta v\u00e4lsigna mig, kanske \u00e4r detta vad som kan f\u00e5 Gud att h\u00f6ra mig. F\u00f6r vad de \u00e4n s\u00e4ger och vad de \u00e4n tror \u00e4r jag inte l\u00e4kt. Men aldrig att de kommer att f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6r s\u00e5ren pryder inte min kropp utan har snarare har de slagit rot inom mig. Tanken hinner knappt passera innan hennes blick f\u00e5r allt att stanna upp, f\u00e5r ett enda \u00f6gonblick att vara s\u00e5 mycket l\u00e4ngre. Som om tiden pl\u00f6tsligt blivit till is. N\u00e4r hennes \u00f6gon bl\u00e4nker till och avsl\u00f6jar en glimt av sorg och medlidsamhet v\u00e4cks sm\u00e4rtan till liv, rasar igenom mig och f\u00e5r hela jag att sk\u00e4lva. Men med ett sista, n\u00e4stintill f\u00f6rl\u00e5tande \u00f6gonkast bryts allt och n\u00e4r hon passerar \u00e5terst\u00e5r bara en frisk bris av salvia. <\/p>\n K\u00f6ttet och blodet g\u00e5r knappt att sv\u00e4lja. Om det bara var mitt eget som jag drack. Om bara det f\u00f6rmodade s\u00e5ret slitits upp p\u00e5 nytt. N\u00e4r jag s\u00f6kande kastar en blick tillbaka \u00e4r det inte hennes \u00f6gon jag finner utan hans. M\u00f6rkret \u00e4r \u00f6verv\u00e4ldigande, kv\u00e4vande och fortplantar sig som en tjock och motbjudande r\u00f6k. Han drar efter andan som f\u00f6r att viska mig n\u00e5got men d\u00e5 \u00e4r jag redan borta. <\/p>\n Jag urs\u00e4ktar mig men leendet p\u00e5 mina l\u00e4ppar varar inte l\u00e4nge. F\u00f6r \u00e4n vad n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6ker intala mig s\u00e5 \u00e4r inte allt som det brukade vara. Det \u00e4r som om r\u00f6ken fyllt hela strupen och sipprat som ett gift in i blodet. F\u00f6r varje hostning blir jag bara mer och mer s\u00e4ker p\u00e5 att jag kommer klykas. Instinktivt kn\u00e4pper jag h\u00e4nderna innan insikten rasar igenom hela min kropp och hela min skepnad. B\u00f6ner kommer inte att r\u00e4cka f\u00f6r trots vad alla s\u00e4ger kan gud bara \u00e5stadkomma s\u00e5 mycket. Allsm\u00e4ktig \u00e4r gud knappast, f\u00f6r d\u00e5 hade makten kunnat inkr\u00e4kta p\u00e5 det kroppsliga. Om gud faktiskt varit god och allsm\u00e4ktig s\u00e5 hade det inte beh\u00f6vt vara s\u00e5h\u00e4r fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan. D\u00e5 hade detta aldrig beh\u00f6vt h\u00e4nda. Andn\u00f6den \u00e4r ett faktum n\u00e4r insikten tar \u00f6ver allt. F\u00f6r oavsett vad n\u00e5gon s\u00e4ger \u00e4r mina b\u00f6ner simpla: Ta mig ur min mis\u00e4r. L\u00e5t mig bl\u00f6da. <\/p>\n Dagsluften \u00e4r ljuv, n\u00e4stan lika ljuv som henne och f\u00f6r en stund \u00e4r det som om jag kan andas igen. N\u00e5got s\u00e4ger mig att hon har v\u00e4ntat p\u00e5 mig. Kanske \u00e4r det \u00f6gonen d\u00e4r hon generat f\u00f6rs\u00f6kt att d\u00f6lja det r\u00f6dgr\u00e5tna eller hur det \u00e4r som om n\u00e5gonting med henne skiftar s\u00e5 fort hon ser mig. Med henne stannar jag tills skymningen faller. Tills Mor och Fars hopp om min framtid \u00e5terigen blir till splitter. Blickandes f\u00f6ljer hon solens sista ljus l\u00e4ngs mina bara ben och till en b\u00f6rjan \u00e4r det som om jag \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att begripa varf\u00f6r. S\u00e5 fort insikten n\u00e5r mig \u00e4r den sl\u00e5ende. R\u00f6ken f\u00f6rsvinner och n\u00e4r jag kan andas igen ebbar allt sakta ut. Med blanka \u00f6gon m\u00f6ter vi varandra. L\u00e4ttnaden \u00e4r min men ocks\u00e5 hennes. Under m\u00e5nen och den klara skyn f\u00f6rblir vi medan stj\u00e4rnorna tindrar \u00f6ver kroppen som \u00e4ntligen \u00e4r min egen. N\u00e4r hon tillslut talar h\u00e5ller hennes r\u00f6st f\u00f6rutom \u00f6vertygelse ocks\u00e5 sanning. Snart \u00f6verg\u00e5r m\u00e5nen till att bli ny och tills dess kommer allt hinna bli bra. ”Kodnamn: Persefone” Kapitel 1: Uppvaknandet Kapitel 2: J\u00e4garen Kapitel 3: Minnesfragment Kapitel 4: Sanningen Kapitel 5: Flykt I dr\u00f6mmar P\u00e5 h\u00f6gsta v\u00e5ningen, i Market streets minsta studiol\u00e4genhet, satt Dorothy Rossellini och beundrade sina nya tapeter. Hennes fascination f\u00f6r de m\u00f6rka, tjocka tapeterna var dock inte en optimistisk s\u00e5dan. Inte bara hade tapetseraren best\u00e4llt fel tapeter, det var \u00e4ven p\u00e5 grund av dessa hennes privatekonomi var i spillror. Sina m\u00f6bler hade hon beh\u00f6vt s\u00e4lja, \u00e4ven sin farmors teakbord. Den aff\u00e4ren hade sm\u00e4rtat mer \u00e4n hela st\u00e4mmningsprocessen. Bara s\u00e4ngen, telefonen, det lilla k\u00f6ksbordet och en stol fanns kvar. Och fl\u00e4kten, den d\u00e4r j\u00e4vla fl\u00e4kten. Den gick dag och natt. Vid det h\u00e4r laget var hon n\u00e4stan s\u00e4ker p\u00e5 att resten av hennes besparingar skulle g\u00e5 till elr\u00e4kningen. Kim Edlund, \u00d6rnsk\u00f6ldsvik Oscar Isberg, Bergeforsen Ellen Jonsson, Sandsl\u00e5n Jury har varit Carin Carlz\u00e9n, Regionbibliotek V\u00e4sternorrland och Izabell Holmgren, \u00d6rnsk\u00f6ldsviks bibliotek Prisutdelning och uppl\u00e4sning kommer att ske den 22 mars, kl. 13 i H\u00e4rn\u00f6sands bibliotek L\u00e5t mig bl\u00f6da Av Kim Edlund Allt slutar med det som aldrig fick h\u00e4nda, det jag aldrig ens \u00f6nskat mig. … <\/p>\n
\nAv Kim Edlund<\/strong><\/p>\n
\nAllt b\u00f6rjar med en strimma blod. <\/p>\n
\nAv Oscar Isberg<\/strong><\/p>\n
\nSofia vaknade med en bultande huvudv\u00e4rk. Luften luktade metalliskt, och ett svagt ljussken fr\u00e5n blinkande lysr\u00f6r reflekterades i kaklet p\u00e5 v\u00e4ggarna. Hon l\u00e5g p\u00e5 ett kallt stengolv. N\u00e4r hon f\u00f6rs\u00f6kte r\u00f6ra sig k\u00e4nde hon sm\u00e4rtan i sina armar och ben \u2013 som om hon hade sprungit i timmar.
\nHon s\u00e5g sig omkring. Hon befann sig p\u00e5 en tunnelbanestation, men det fanns inga skyltar, inga tidtabeller, inga avg\u00e5ngar. Tystnaden var kuslig. Det enda hon kunde h\u00f6ra var ljudet av sin egen andning och ett svagt, mekaniskt droppande i fj\u00e4rran.
\nHon famlade efter sin telefon i fickan. Sk\u00e4rmen var sprucken och batteriet d\u00f6tt. Irriterat sl\u00e4ngde hon den ifr\u00e5n sig och k\u00e4nde en annan tyngd i fickan. Hon drog upp ett ID-kort. En bild av henne sj\u00e4lv stirrade tillbaka, men namnet som stod tryckt var inte hennes eget.
\n”Persefone.”<\/p>\n
\nHon k\u00e4nde hur paniken v\u00e4xte. Vem var Persefone? Och varf\u00f6r mindes hon ingenting?
\nEn svag vibration i marken fick henne att stelna till. Det var inte en tunnelbana som n\u00e4rmade sig \u2013 det var fotsteg. N\u00e5gon var h\u00e4r. Hon hukade sig bakom en trasig b\u00e4nk, andades s\u00e5 tyst hon kunde.
\nTv\u00e5 m\u00e4n i svarta kostymer gick f\u00f6rbi, talandes l\u00e5gm\u00e4lt.
\n”Hon borde vara h\u00e4r n\u00e5gonstans. Vi har en signal. S\u00f6k igenom perrongen.”
\nSofia k\u00e4nde hur blodet fr\u00f6s till is. Hon visste inte varf\u00f6r, men instinktivt f\u00f6rstod hon att hon m\u00e5ste h\u00e5lla sig undan.
\nHon v\u00e4ntade tills de f\u00f6rsvunnit in i en tunnel och b\u00f6rjade f\u00f6rsiktigt r\u00f6ra sig \u00e5t motsatt h\u00e5ll. Men precis n\u00e4r hon rundade ett h\u00f6rn h\u00f6rde hon en r\u00f6st bakom sig:
\n”Halt.”
\nHon v\u00e4nde sig om. En av m\u00e4nnen stod d\u00e4r, en pistol riktad mot hennes br\u00f6st.<\/p>\n
\nAllt h\u00e4nde p\u00e5 en sekund. En blixt av minnen sk\u00f6ljde \u00f6ver henne \u2013 laboratorier, experiment, n\u00e5gon som skrek hennes namn. Hon s\u00e5g sig sj\u00e4lv springa genom korridorer, blodst\u00e4nk p\u00e5 golvet.
\nOch hon mindes vad hon kunde g\u00f6ra.
\nHennes kropp r\u00f6rde sig innan hon hann t\u00e4nka. Hon duckade, slog undan mannens vapen och sparkade honom i sidan. Han f\u00f6ll, men innan hon kunde reagera h\u00f6rde hon det kalla klicket av en annan pistol.
\n”Inte ett steg till, Persefone.”
\nDen andra mannen stod d\u00e4r, med en vapenkolv riktad mot henne.<\/p>\n
\nHon vaknade i en metallcell. Handbojor skar in i hennes handleder. P\u00e5 andra sidan rummet stod en kvinna i vit labbrock.
\n”Du har orsakat oss mycket problem,” sa kvinnan kallt.
\nSofia rynkade pannan.
\n”Vem \u00e4r jag?”
\n”Du \u00e4r ett experiment.”
\nSofia stirrade.
\n”Kodnamn: Persefone. Du \u00e4r en skapelse, en biologisk anomali. Vi tog dig fr\u00e5n gatan, raderade ditt gamla liv och gjorde dig till n\u00e5got\u2026 mer.”
\nMinnesbilderna kom tillbaka \u2013 hon var en del av ett experiment. De hade f\u00f6rs\u00f6kt skapa en hybrid mellan m\u00e4nniska och maskin, en varelse med \u00f6vernaturliga reflexer och intelligens.
\nOch nu ville de ha tillbaka henne.<\/p>\n
\nMen de hade underskattat henne.
\nMed en knyck br\u00f6t hon s\u00f6nder handbojorna. Kvinnan skrek, men Sofia var snabbare. P\u00e5 n\u00e5gra sekunder l\u00e5g vakterna utslagna, och hon hade deras vapen.
\nHon sprang genom anl\u00e4ggningen, sirener lj\u00f6d \u00f6verallt. D\u00f6rr efter d\u00f6rr l\u00e5stes upp framf\u00f6r henne \u2013 som om n\u00e5gon p\u00e5 insidan hj\u00e4lpte henne.
\nVid utg\u00e5ngen v\u00e4ntade en man. Han log svagt.
\n”Du \u00e4r fri nu, Persefone.”
\nHon k\u00e4nde igen honom.
\nHan var den som en g\u00e5ng hade r\u00e4ddat henne.
\nOch nu var det hennes tur att r\u00e4dda de andra.<\/p>\n
\nAv Ellen Jonsson<\/strong><\/p>\n
\nTrots den evigt g\u00e5ende fl\u00e4kten, och det st\u00e4ndigt \u00f6ppna f\u00f6nstret, var l\u00e4genheten varm som en bastu. Hon var dock inte f\u00f6rv\u00e5nad. Hon f\u00f6rv\u00e4ntade sig inte mycket, varken av hyresv\u00e4rden eller ett hus byggt \u00e5r 1906.
\nHuset l\u00e5g i v\u00e4stra Wilmington, i de \u00e4ldre delarna. I det h\u00e4r fallet var \u2019\u00e4ldre\u2019 inte menat som n\u00e5got exklusivt. Inte nu f\u00f6r tiden, i alla fall. Nej, det \u00e4ldre exklusiva l\u00e5g \u00f6ster om stan. D\u00e4r var husen byggda p\u00e5 1850-talet; North Carolinas \u00e4ldsta bebodda byggnader. De hade rustats upp f\u00f6r bara tv\u00e5 \u00e5r sedan. Med nya f\u00f6nster, trapphus och luftkonditionering. Alla viktorianska detaljer bevarade, naturligtvis.
\nHuset p\u00e5 Market Street blev med tiden bortgl\u00f6mt, likt resten av v\u00e4stra Wilmington. F\u00f6r sextio \u00e5r sedan hade det d\u00e4remot varit lika fint som den \u00f6stra sidan. Men med tidens g\u00e5ng hade teatrar, hattbutiker, skr\u00e4ddare och konditorier ersatts av kemtv\u00e4ttar, tobaksaff\u00e4rer och tomma lokaler.
\nDorothy satt och tittade ut p\u00e5 en av dessa tomma lokaler fr\u00e5n hennes plats p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4det. Inte ens i det \u00f6ppna f\u00f6nstret kunde hon fly fr\u00e5n v\u00e4rmen, f\u00f6r \u00e4ven d\u00e4r var den fuktiga luften kv\u00e4vande. D\u00e5 och d\u00e5 kastade hon en blick mot telefonen p\u00e5 k\u00f6ksbordet, v\u00e4ntandes. Hon ville inte att den skulle ringa.
\nTelefonen ringde.
\n\u201dHall\u00e5\u201d svarade hon, r\u00f6sten sm\u00e5tt skakig.
\n\u201dDorothy! \u00c4ntligen. Alltid lika h\u00e4rligt att h\u00f6ra din r\u00f6st. Vet du hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag har ringt dig idag?\u201d
\nPaus.
\n\u201dFem. Tar inte du det h\u00e4r p\u00e5 allvar Dorothy? Jag hade ett m\u00f6te med min advokat ig\u00e5r och han blev mycket f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att jag har l\u00e5tit ditt ointresse g\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt. Och jag f\u00f6rst\u00e5r vad han menar. Hur l\u00e5ngt vill du att det h\u00e4r ska g\u00e5 Dorothy? F\u00f6r jag \u00e4r fullt beredd p\u00e5 att ta det h\u00e4r till r\u00e4tteg\u00e5ng. Minns du vad som h\u00e4nde Jeffrey Beaumont? Det ska h\u00e4nda dig med!\u201d
\nHan blev mer och mer uppr\u00f6rd ju l\u00e4ngre han pratade, hans r\u00f6st anklagande.
\n\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r inte vad ditt problem \u00e4r, Dorothy. Ta bara ner de j\u00e4vla tapeterna. G\u00f6r du det s\u00e5 slipper du en r\u00e4tteg\u00e5ng, du beh\u00f6ver inte betala r\u00e4tteg\u00e5ngskostnaderna och du har en smal chans att f\u00e5 beh\u00e5lla din l\u00e4genhet. Ta. Ner. Tapeterna. \u201d Han la ljudligt p\u00e5.
\nN\u00e4r natten f\u00f6ll vid niotiden st\u00e4ngde hon f\u00f6nstret. I kv\u00e4llstidningen l\u00e4ste hon om \u00e4nnu ett mord; det hade skett bara en kilometer d\u00e4rifr\u00e5n. Ett mord i den v\u00e4stra delen av staden var inte l\u00e4ngre en ovanlighet. Det som gjorde Dorothy orolig var att de n\u00e4stan verkade krypa sig n\u00e4rmare. Det f\u00f6rra mordet skedde utanf\u00f6r ett l\u00e4genhetshus p\u00e5 Bleeker Street, en och en halv kilometer fr\u00e5n henne. Det kom n\u00e4rmre, femhundra meter i taget.
\nHon kom att t\u00e4nka p\u00e5 en kv\u00e4ll f\u00f6r ungef\u00e4r sex m\u00e5nader sedan. Det var i b\u00f6rjan av januari och under perioden d\u00e5 hon fortfarande hade r\u00e5d att g\u00e5 ut. Konserten hon gick p\u00e5 var i utkanten av staden, i en lokal som tidigare varit en biltv\u00e4tt. Dorothy s\u00e5g en man bland \u00e5sk\u00e5darna. Vem han var visste hon inte, men hans ansikte, hans \u00f6gon, var vagt bekanta. Han tittade upp p\u00e5 den sjungande kvinnan, hennes melankoliska Roy Orbinson covers verkade r\u00f6ra honom till t\u00e5rar. Mannens h\u00e5rda ansikte slappnade av, hans \u00f6gon sm\u00e4rtsamt l\u00e4ngtande. Det var f\u00f6rst n\u00e4r han v\u00e4nde blicken mot Dorothy som hon ins\u00e5g att hon stirrat. All mjukhet och k\u00e4nsla f\u00f6rsvann fr\u00e5n hans ansikte och ersattes av samma h\u00e5rda, lugna mask han haft innan kvinnans upptr\u00e4dande. Trots hans kontrollerade fasad var hans \u00f6gon vilda. N\u00e4r Dorothy m\u00f6tte hans blick skar den n\u00e4stan igenom henne. Mannen st\u00e4llde sig upp, hans blick fortfarande p\u00e5 henne. Och den d\u00e4r blicken, de d\u00e4r \u00f6gonen. Hon hade n\u00e4stan\u2026
\nRiingg. Riing. Riingg.
\nDen h\u00e4r g\u00e5ngen var det inte telefonen.
\nHon tittade ut genom kikh\u00e5let. Trapphuset var m\u00f6rkt f\u00f6rutom en ensam gl\u00f6dlampa, dess gula sken r\u00e4ckte inte fram till ytterd\u00f6rren. Hon kunde dock urskilja siluetten av en kvinna. Dorothy \u00f6ppnade motvilligt d\u00f6rren.
\n\u201dHej! Jag heter Laura, jag flyttade nyss hit. F\u00e5r jag komma in en stund?\u201d Kvinnan utanf\u00f6r d\u00f6rren log stort.
\n\u201dVisst.\u201d Svarade Dorothy motvilligt. Under de tre \u00e5ren hon bott i huset p\u00e5 Market Street hade hon aldrig haft en riktig konversation med n\u00e5gon av sina grannar. Inte f\u00f6r att det var n\u00e5gon id\u00e9, ingen som bodde i huset stannade n\u00e5gon l\u00e4ngre tid.
\n\u201dTack, jag kommer inte stanna l\u00e4nge\u201d. Kvinnan log stort igen och satte sig p\u00e5 stolen.
\n\u201dJag \u00e4r v\u00e4ldigt social, du vet. Jag har pratat med alla i uppg\u00e5ngen f\u00f6rutom du. Jag knackade p\u00e5 ig\u00e5r, men du verkade inte vara hemma. Men sen s\u00e5g jag att det lyste i f\u00f6nstret n\u00e4r jag kom hem. Men jag spionerade inte, jag lovar. Jag s\u00e5g bara att det lyste. \u201d Skrattade kvinnan.
\n\u201dTidigare bodde jag borta vid Edine park, du vet d\u00e4r vid plaskdammen? Det huset var mycket nyare \u00e4n det h\u00e4r. Och fr\u00e4schare. Min l\u00e4genhet var st\u00f6rre ocks\u00e5, den hade till och med luftkonditionering. Men grannarna var ingenting att ha. Trots att l\u00e4genheten v\u00e4gde upp f\u00f6r det ett tag s\u00e5 k\u00e4nde jag till slut att det bara inte gick l\u00e4ngre. Jag m\u00e5ste ha folk att prata med, annars g\u00e5r jag n\u00e4stan under. K\u00e4nner du inte ocks\u00e5 s\u00e5?\u201d fortsatte hon.
\nPaus. Dorothy visste inte vad hon skulle svara. Laura verkade dock inte bry sig om det, utan hon fortsatte prata.
\n\u201dOch vad \u00e4r din historia, d\u00e5?\u201d
\nFr\u00e5gan \u00f6verraskade Dorothy, hon hade inte f\u00e5tt intrycket att Laura var typen som intresserade sig f\u00f6r andra.
\n\u201dJo, f\u00f6r tillf\u00e4llet s\u00e5 h\u00e5ller jag p\u00e5 att bli st\u00e4md av hyresv\u00e4rden f\u00f6r kontraktsbrott. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4genheten \u00e4r, tja, s\u00e5 tom.\u201d Svarade Dorothy och gestikulerade menande mot det kalt m\u00f6blerade rummet.
\n\u201dDet var p\u00e5 grund av tapeterna. Jag visste att det inte var till\u00e5tet, men jag hoppades v\u00e4l p\u00e5 att han inte skulle uppt\u00e4cka det. Herregud, gubben har inte gjort en kontroll av l\u00e4genheten p\u00e5 tre \u00e5r. Jag vet fortfarande inte hur han uppt\u00e4ckte det. F\u00f6rutom det, s\u00e5 vet jag inte. Min historia \u00e4r inte s\u00e5 intressant, jag har bott i Wilmington hela livet.\u201d
\n\u201dDu f\u00e5r urs\u00e4kta att jag fr\u00e5gar, men varf\u00f6r? \u00c4r de h\u00e4r tapeterna verkligen v\u00e4rda att bli st\u00e4md \u00f6ver?\u201d, undrade Laura, hennes blick d\u00f6mande medan hon betraktade de m\u00f6rka v\u00e4ggarna.
\nDorothy suckade l\u00e5gt. Hon blev \u00e5terigen p\u00e5mind om det andra problemet; det var fel tapeter. \u00c4ven om hon varken k\u00e4nde, eller direkt gillade, Laura blev behovet att prata om det med n\u00e5gon bara st\u00f6rre och st\u00f6rre. Hennes sociala krets hade inte direkt vuxit sedan hon blivit st\u00e4md.
\n\u201dJag ville ha n\u00e5got nytt, bara. Jag hade egentligen t\u00e4nkt mig andra\u2026snyggare tapeter, men tapetseraren best\u00e4llde fel. Men jag \u00e4r n\u00f6jd, f\u00f6r de \u00e4r i alla fall nya.\u201d Sa hon till slut.
\n\u201dSynd bara att de m\u00e5ste ner nu\u201d svarade Laura.
\nDorothy tittade fr\u00e5gande p\u00e5 henne. Inte hon ocks\u00e5.
\n\u201dDe m\u00e5ste v\u00e4l ner. Det \u00e4r det hyresv\u00e4rden vill. Om du inte tar ner dem kommer du f\u00f6rlora l\u00e4genheten, eller hur? Och tapeterna.\u201d Fortsatte hon.
\nHennes r\u00f6st var nu intensiv p\u00e5 ett s\u00e4tt den inte varit tidigare.
\n\u201dJag vill inte sl\u00e4nga ut n\u00e5got fint.\u201d Sa Dorothy tyst.
\nLaura tittade fr\u00e5gande p\u00e5 henne.
\n\u201dN\u00e4r jag var elva \u00e5r s\u00e5g jag n\u00e5got\u2026annat f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Kalla det sj\u00e4lvf\u00f6rakt, men jag tror inte mina f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e5g sig v\u00e4rdiga n\u00e5got annat \u00e4n v\u00e5r gata. Men n\u00e4r jag var elva \u00e5kte jag och min klass hit. V\u00e4stra Wilmington var redan d\u00e5 i slutet av sin guld\u00e5lder, bara en teater fanns kvar. Det var Almingtonteatern. Och det var d\u00e4r, innan vi var framme vid teatern, som jag s\u00e5g dem. I ett f\u00f6nster p\u00e5 andra v\u00e5ningen i ett l\u00e4genhetshus. Jag hade s\u00e5klart sett tapeter. Men de jag s\u00e5g i det d\u00e4r f\u00f6nstret, det var det finaste jag sett. De var klarbl\u00e5a, som himlen p\u00e5 en kall vinterdag. De var dekorerade med tv\u00e5 decimeter l\u00e5nga silvermedaljonger. Baserat p\u00e5 mina efterforskningar var de fr\u00e5n 1880-talet, s\u00e5 ungef\u00e4r lika gamla som huset. Jag f\u00f6rs\u00f6kte hitta dem nu n\u00e4r jag skulle tapetsera om, men de fanns inte att k\u00f6pa n\u00e5gonstans. Jag fick n\u00f6ja mig med de h\u00e4r. Men det spelar ingen roll, f\u00f6r jag har \u00e4ntligen n\u00e5got fint. Och jag bryr mig inte om att jag m\u00e5ste s\u00e4lja mina m\u00f6bler eller att hyresv\u00e4rden st\u00e4mmer mig. Det \u00e4r om\u00f6jligt att veta hur mycket tid man har. Och om jag f\u00e5r spendera n\u00e5gra veckor av den tiden med att k\u00e4nna mig n\u00f6jd med hur jag har det, s\u00e5 har jag ingenting att klaga p\u00e5.\u201d
\nLaura svarade inte p\u00e5 ett tag. Hon tittade bara ned i golvet.
\n\u201dDe m\u00e5ste ner, det vet du.\u201d Sa hon till slut, r\u00f6sten lugnare \u00e4n tidigare. \u201dDu vet vad som h\u00e4nde Jeffrey Beaumont, du vill inte att det ska h\u00e4nda dig med.\u201d
\nHon st\u00e4llde sig upp och b\u00f6rjade g\u00e5 mot d\u00f6rren.
\n\u201dTa ner dem, Dorothy. Du vill inte tr\u00e4ffa Frank\u201d, var det sista hon sa innan hon st\u00e4ngde d\u00f6rren bakom sig och gick ut i det m\u00f6rka trapphuset.
\nI vanliga fall skulle Lauras bes\u00f6k ha chockerat henne. Men med tanke p\u00e5 de andra underliga incidenterna som intr\u00e4ffat under de senaste m\u00e5naderna, hade hon det inte i sig att k\u00e4nna sig \u00f6verraskad.
\nTrots Lauras hot hade Dorothy best\u00e4mt sig; hon skulle aldrig ta ned tapeterna.
\nEn vecka senare knackade, snarare bankade, det p\u00e5 d\u00f6rren igen. Till skillnad fr\u00e5n f\u00f6rra g\u00e5ngen kunde hon dock inte urskilja vem som stod p\u00e5 andra sidan; gl\u00f6dlampan hade g\u00e5tt tre dagar tidigare. Det var inte bara m\u00f6rkret som skilde denna situation fr\u00e5n den f\u00f6rra. Under onsdagskv\u00e4llen hade det skett inte bara ett, utan tv\u00e5, mord i v\u00e4stra Wilmington. Tv\u00e5 brutala mord. Dorothy l\u00e4ste om dem i Wilmington Star-News dagen efter, men hade snabbt bytt blad n\u00e4r hon kom till d\u00f6dsorsaken. Att \u00f6ppna d\u00f6rren vore ingen bra id\u00e9. Bankandet fortsatte. Hon kanske borde \u00f6ppna, trots allt. T\u00e4nk om det var hyresv\u00e4rden?
\nMed trevande h\u00e4nder vred hon om l\u00e5set. Hennes f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6ppna d\u00f6rren p\u00e5 gl\u00e4nt misslyckades n\u00e4r d\u00f6rren pl\u00f6tsligt sl\u00e4ngdes upp. Mannen p\u00e5 andra sidan d\u00f6rr\u00f6ppningen hade hon sett f\u00f6rut. Men det var m\u00e5nga m\u00e5nader tidigare, i en gammal biltv\u00e4tt. Hans r\u00f6st, ins\u00e5g hon, var ocks\u00e5 v\u00e4lbekant. S\u00e4rskilt n\u00e4r han yttrade de v\u00e4lbekanta orden; \u201dHar du inte tagit ned tapeterna?\u201d. R\u00f6sten hade hon dock bara h\u00f6rt \u00f6ver telefonen, under de m\u00e5nga timmar de br\u00e5kat om s\u00e5dant som kontrakt, hyra och tapeter.
\nMen nu n\u00e4r han stod framf\u00f6r henne, med sops\u00e4ck och tapetskrapa i hand, var han ingen hyresv\u00e4rd. Han var inte heller en melankolisk man som lyssnade p\u00e5 Roy Orbinson-covers. Han hade en mordisk blick. Han var Frank. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"