I.
\nJuldagen \u00e5r 1877 intr\u00e4ffade p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6n utanf\u00f6r \u00d6regrund en h\u00e4ndelse, som sk\u00e4nkte pr\u00e4sten p\u00e5 platsen anledning att h\u00e5lla en predikan ny\u00e5rsdagen 1878, d. v. s. i \u00e5r (1928) f\u00f6r j\u00e4mt femtio \u00e5r sen, i vilken han gav det stoltaste uttryck \u00e5t julh\u00f6gtidens inneb\u00f6rd, jag k\u00e4nner.
\nDet \u00e4r huvudsakligen d\u00e4rf\u00f6r jag skall ber\u00e4tta efterf\u00f6ljande drama. Men \u00e4ven f\u00f6r att d\u00e4rvid h\u00f6gtidligh\u00e5lla femtio\u00e5rsminnet av en av de st\u00f6rsta tragedier i det ok\u00e4nda, som intr\u00e4ffat i vanliga, enkla m\u00e4nniskors liv p\u00e5 kusten av \u00c5lands hav, en tragedi, varav minnet \u00e4nnu inte f\u00f6rbleknat i dessa trakter. <\/p>\n
II.
\nJag skall d\u00e5 f\u00f6rst be att med n\u00e5gra ord f\u00e5 ange karakt\u00e4ren av det stycke svensk ostkust, d\u00e4r dramat spelades. Det var allts\u00e5, som jag ovan n\u00e4mnde, Gr\u00e4s\u00f6n utanf\u00f6r \u00d6regrund. <\/p>\n
Var \u00d6regrund ligger, l\u00e4ngst ut p\u00e5 Upplandskusten, veta sj\u00e4lvklart alla. Men vad d\u00e4remot endast f\u00e5 ha fullt klart f\u00f6r sig, det \u00e4r, att detta stycke kust tillh\u00f6r de allra farligaste i hela Sverige. D\u00e4r ligger n\u00e4mligen en sk\u00e4rg\u00e5rd, som avslutar den stockholmska mot norr och som har formen man skulle kunna s\u00e4ga av en eskader, med slagskeppen representerade av de stora, l\u00e4ngs fastlandet l\u00f6pande \u00f6-massiven, och d\u00e4r sv\u00e4rmen av torpedb\u00e5tar och undervattensb\u00e5tar representeras av tusentals sk\u00e4r och undervattensgrund.
\nHela str\u00e4ckan fr\u00e5n Grisslehamn i s\u00f6der p\u00e5 V\u00e4dd\u00f6n, \u00f6ver Fogd\u00f6n och Sing\u00f6n till Gr\u00e4s\u00f6n l\u00e4ngst i norr, bildar p\u00e5 detta s\u00e4tt ett fullkomligt helvete av sten och skrubbor, fruktat av sj\u00f6m\u00e4n sen urgamla tider och bevakat och upplyst av fyrar och fyrskepp, t\u00e4tare placerade \u00e4n n\u00e5gon annanstans l\u00e4ngs Sveriges l\u00e5nga kust.
\nLikafullt ske d\u00e4r st\u00e4ndiga katastrofer. Icke senare \u00e4n h\u00f6sten 1922 l\u00e5go p\u00e5 en g\u00e5ng i \u00d6regrund tjugutre uppflutna lik, offer fr\u00e5n sj\u00f6katastrofer kring Gr\u00e4s\u00f6n, och av dessa hade ett kommit inflytande i hamnen, i st\u00e5ende st\u00e4llning.
\nN\u00e5v\u00e4l! Av de stora \u00f6ar, som bilda ryggraden i denna sk\u00e4rg\u00e5rd mot \u00c5lands hav \u00e4r Gr\u00e4s\u00f6n den nordligaste och n\u00e4st V\u00e4dd\u00f6n den st\u00f6rsta. Dess nordspets sticker som ett spjut mot G\u00e4vlebuktens vida, tomma vatten, och dess yttre sk\u00e4rg\u00e5rd str\u00e4cker sig med ett n\u00e4stan o\u00f6versk\u00e5dligt myller av sk\u00e4r och stenar cirka en mil r\u00e4tt ut i \u00c5lands hav.<\/p>\n
Om man fr\u00e5n H\u00f6glyckeberget p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6n en klar f\u00f6rh\u00f6stdag med frisk vind fr\u00e5n ostkanten ser ut \u00f6ver denna arkipelag, ser man ut \u00f6ver tusentals font\u00e4ner, som spruta sina str\u00e5lar upp i luften, och det glittrar och skimrar som i en j\u00e4ttelik kristallkrona, h\u00e4ngd \u00f6ver ett f\u00e4lt av sn\u00f6.
\nOch folket i denna sk\u00e4rg\u00e5rd?<\/p>\n
Ja, Albert Engstr\u00f6m har ju gett oss en sida av dess v\u00e4sen i sina ypperliga skildringar. Han har gett dess naturbundenhet, han har gett det hedniskt barbariska, den av alla \u00f6den okuvade kraften hos de m\u00e4nniskor, som bo d\u00e4r ute.
\nMen de \u00e4ro inte bara hedningar och barbarer. De \u00e4ro ocks\u00e5 m\u00e4nniskor som vi andra, levande ett str\u00e4vsamt och h\u00e5rt men l\u00e5ngt ifr\u00e5n olyckligt arbetsliv. Deras stugor \u00e4ro utplanterade p\u00e5 de olika sk\u00e4ren, och d\u00e4rifr\u00e5n ro de med sina fiskredskap och h\u00e5lla noggrann uppsikt \u00f6ver allt, som h\u00e4nder och sker mellan grynnor och grund, p\u00e5 detta s\u00e4tt genom havet sj\u00e4lvt hopbundna till en samh\u00f6rande m\u00e4nniskogrupp. Men \u00e4ven tv\u00e5 andra faktorer binda dem samman: marknadsdagarna i \u00d6regrund, d\u00e5 de r\u00e5kas, stundom ta en sup tillsammans och resonera, samt h\u00f6gtiderna och helgerna i Gr\u00e4s\u00f6 gamla kyrka.
\nS\u00e5 ha de levat i \u00e5rhundraden.
\nOch det, som nu skedde d\u00e4r ute i havet juldagen \u00e5r 1877, var f\u00f6ljande. <\/p>\n
III.
\nDet var en olycka, som kostade icke mindre \u00e4n femton personer livet, och det under omst\u00e4ndigheter, som voro mer \u00e4n vanligt gripande.
\nSaken var n\u00e4mligen denna.
\nGr\u00e4s\u00f6n avslutas mot norr av en liten friliggande \u00f6, som heter \u00d6rsk\u00e4r, skild fr\u00e5n den egentliga Gr\u00e4s\u00f6n genom ett sund, som p\u00e5 det smalaste st\u00e4llet torde m\u00e4ta n\u00e5gra hundra meter och som d\u00e4rst\u00e4des \u00e4r, i synnerhet vid l\u00e5gvatten, mycket grunt.
\nP\u00e5 \u00d6rsk\u00e4rs nordspets reser sig fyren med samma namn, ett monumentalt stentorn fr\u00e5n 1700-talets b\u00f6rjan, och p\u00e5 \u00f6n bodde \u00e5r 1877 dels fyrbetj\u00e4ningen med familjer, dels n\u00e5gra fiskarfamiljer.
\nN\u00e4r nu dessa skulle bes\u00f6ka Gr\u00e4s\u00f6 kyrka, som ligger tv\u00e5 och en halv mil s\u00f6der om \u00d6rsk\u00e4rs sund ner\u00e5t \u00f6n, s\u00e5 anv\u00e4nde de sig i regel, utom d\u00e5 is hindrade, av b\u00e5t, som de antingen rodde eller seglade, och berodde detta, vill jag tro, inte minst p\u00e5, att \u00f6landsv\u00e4gen var lite si och s\u00e5, varf\u00f6rutom kust- bor i regel hellre anv\u00e4nda armarna \u00e4n benen vid f\u00f6rflyttning fr\u00e5n en ort till en annan.
\nI samband med denna gamla kustvana var det. som h\u00e4r ber\u00f6rda tragedi intr\u00e4ffade.
\nHerrskapet torde n\u00e4mligen f\u00e5 f\u00f6rest\u00e4lla sig f\u00f6ljande.<\/p>\n
Julaftonen har ing\u00e5tt \u00f6ver allt Sveriges land, och julstillheten har fallit, julgranarna t\u00e4nts, s\u00e5 att Sveriges vinterkv\u00e4ll prickats av de klassiska sm\u00e5 v\u00e4nligt kisande ljusen, fler och mer tindrande \u00e4n en vanlig vinterafton.
\nMen ute i havet lyste denna kv\u00e4ll knappt fler ljus \u00e4n vanligt, ty fiskarbefolkningen p\u00e5 kusten och d\u00e5 inte minst p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6n hade inte alltid r\u00e5d till extra ljus, kanske inte ens till ljus alls.
\nD\u00e4rf\u00f6r togs inte heller gran in fr\u00e5n skogen, men i mer \u00e4n en stuga h\u00e4nde det, att i skenet fr\u00e5n den \u00f6ppna spisen n\u00e5got annat \u00e4n en skimrande julgran tjusade barnens \u00f6gon. Det var en krans av glittrande glasfj\u00e4ll, vilken fadern plockade fram ur sin sj\u00f6manskista och som han k\u00f6pt ute i v\u00e4rlden, d\u00e5 han som ung varit p\u00e5 sj\u00f6n, och medf\u00f6rt hem till sin flicka eller, om han redan d\u00e5 varit gift, till de sm\u00e5 och deras julafton. Och i m\u00e5nga svenska m\u00e4ns och kvinnors hj\u00e4rta \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 vid ordet: julafton, icke en ljusprydd gran, som framtr\u00e4der f\u00f6r den inre blicken, utan just en dylik liten glitterkrans, deras barndoms stora under. <\/p>\n
Alltnog ! Julottan i Gr\u00e4s\u00f6 kyrka b\u00f6rjade klockan sex p\u00e5 morgonen, och skulle \u00d6rsk\u00e4rsborna vara s\u00e4kra om att hinna i tid m\u00e5ste de ge sig i v\u00e4g fr\u00e5n sina bodar redan klockan ett och, som de ju m\u00e5ste ha lite mat i sig, innan den l\u00e5nga kalla f\u00e4rden b\u00f6rjades och kaffe s\u00e5lunda skulle kokas, m\u00e5ste de stiga upp redan klockan halv tolv p\u00e5 julnatten f\u00f6r att i full ordning n\u00e5 fram till Guds hus. Och man vet, att s\u00e5 hade det g\u00e5tt till \u00e4ven denna julnatt, ute p\u00e5 \u00d6rsk\u00e4r. Klockan nio p\u00e5 julaftonen hade det varit m\u00f6rkt i alla de sm\u00e5 stugorna, endast fyren hade blinkat i julnatten. Klockan halv tolv hade f\u00f6nstren \u00e5ter lyst, och klockan ett hade b\u00e5ten med kyrkfolket, sexton personer, m\u00e4n och kvinnor, begett sig i v\u00e4g. <\/p>\n
Men nu kommer n\u00e5got, som aldrig blivit klarlagt.
\nDet fanns tv\u00e5 v\u00e4gar att p\u00e5 sj\u00f6n fr\u00e5n \u00d6rsk\u00e4r n\u00e5 kyrkan: den inre v\u00e4gen och den yttre ; den v\u00e4stra, som vette mot fastlandet, den \u00f6stra, som vette mot hela det ovissa \u00c5lands hav. Och denna julnatt \u00e5r 1877 hade \u00d6rsk\u00e4rsborna valt den yttre, \u00f6stra v\u00e4gen, som gick mellan den l\u00e5ga, klippiga, vilda \u00f6stranden och de tusentals sk\u00e4ren och undervattensgrunden. Varf\u00f6r? P\u00e5 det har \u00e4nnu icke getts n\u00e5got svar. Kanske var sj\u00f6n frusen. <\/p>\n
Men allt gick v\u00e4l ! Allt gick v\u00e4l ! <\/p>\n
\u00d6rsk\u00e4rsborna kommo i bl\u00e4ndande m\u00e5nsken till den lilla r\u00f6dm\u00e5lade tr\u00e4kyrkan just som julottan b\u00f6rjade och fingo med alla andra fr\u00e5n \u00f6n och sk\u00e4ren sjunga julpsalmen och motta pr\u00e4stens v\u00e4lsignelse.
\nOch d\u00e4rmed var deras hj\u00e4rtas behov stillat. <\/p>\n
D\u00e5 h\u00e4nde det. <\/p>\n
IV.
\nMedan gudstj\u00e4nsten p\u00e5g\u00e5tt \u2014 i denna lilla tr\u00e4kyrka ute i havet s\u00e5som i alla kyrkor, b\u00e5de av sten och av tr\u00e4, Sverige runt \u2014 hade det b\u00f6rjat bl\u00e5sa upp, mulna och flyga sn\u00f6 i luften.
\nD\u00e5 skyndade sig de sexton \u00d6rsk\u00e4rsborna i rad l\u00e4ngs den smala stig, som l\u00f6per tv\u00e4rs\u00f6ver \u00f6n genom skog och hagar fr\u00e5n kyrkan till yttre sidan och gingo i b\u00e5ten, satte segel och f\u00f6rsvunno i den t\u00e4tnande vinterluften \u00f6ver det alltmer m\u00f6rknande havet.
\nMen de seglade inte hem direkt. De togo i land vid Norrboda by, som ligger strax s\u00f6der om \u00d6rsk\u00e4rssund, gingo upp till byn, till sl\u00e4kt och v\u00e4nner, torkade sina v\u00e5ta kl\u00e4der, \u00e5to och drucko och v\u00e4rmde sig.
\nOch s\u00e5 gick dagen, och det blev m\u00f6rkning.
\nMen nu var n\u00e5got att m\u00e4rka. Det var inte alla, som med b\u00e5ten kommit till Norrboda. Det var bara m\u00e4nnen. Kvinnorna hade redan efter f\u00f6rsta milen, p\u00e5 grund av den \u00f6kade stormen, bett att f\u00e5 bli landsatta, vilket skett, och de hade till fots och genom vinterskogen n\u00e5tt fram till Norrboda.
\nN\u00e4r det nu skymde och alla sexton blivit torra, varma och m\u00e4tta, besl\u00f6to m\u00e4nnen att f\u00e4rden skulle forts\u00e4ttas till \u00d6rsk\u00e4r, och kvinnorna ville detsamma.
\nNorrboda byam\u00e4n pekade d\u00e5 mot himlen och dess flygande sn\u00f6massor och ut mot den annalkande, d\u00e5nande och mullrande stormnatten, men h\u00f6gt \u00f6ver himmel och hav reste sig f\u00f6r \u00d6rsk\u00e4rsborna: plikten.
\nFyren brann, ty havet gick \u00f6ppet, och den m\u00e5ste sk\u00f6tas. I stugorna v\u00e4ntade barnen sina m\u00f6drar, och deras oroliga gr\u00e5t i stormen h\u00f6rde m\u00f6drarna \u00f6ver havsd\u00e5net.
\nOch s\u00e5 gingo de i b\u00e5ten, alla utom en kvinna, allts\u00e5 tillsammans femton personer, hissade segel och f\u00f6rsvunno i den v\u00e4xande kv\u00e4llen. <\/p>\n
V.
\nD\u00e5net av den julnattens storm skulle sedan f\u00f6lja tusenden p\u00e5 denna kust genom resten av deras liv som det avl\u00e4gsna men aldrig bortd\u00f6ende d\u00e5net av \u00f6dets ocean kring den lilla m\u00e4nniskov\u00e4rlden.
\nTy tredje dag jul spreds \u00f6ver hela Gr\u00e4s\u00f6n och dess sk\u00e4rg\u00e5rd, in \u00f6ver \u00d6regrund och dess n\u00e4rmaste socknar ett fasans budskap:: \u00d6rsk\u00e4rsbornas b\u00e5t hade aldrig kommit hem utan sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvunnit i julstormen.
\nP\u00e5 annandagens afton, d\u00e5 kyrkfolket \u00e4nnu icke avh\u00f6rts p\u00e5 \u00d6rsk\u00e4r, hade n\u00e5gra av de f\u00f6r fyrens sk\u00f6tsel hemmavarande karlarna g\u00e5tt ner till stranden, och d\u00e4r uppt\u00e4ckt, efter n\u00e5gra timmars letande, p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6sidan ut\u00e5t havet en mast, som stack upp ur vattnet, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n stranden, och h\u00e4ngande vid den en rock.
\nD\u00e5 hade de begripit, manskap hade kallats samman, draggning b\u00f6rjat, och efter en stund voro \u00e5tta lik uppdragna p\u00e5 strand.
\nS\u00e5 p\u00e5gick det dag efter dag, till dess att av de femton omkomna alla utom tre \u00e5terfunnits. Av dem \u00e5terfunnos tv\u00e5 p\u00e5f\u00f6ljande sommar uppflutna n\u00e4ra olycksplatsen, den tredje vid Getaberg p\u00e5 \u00c5land, och p\u00e5 dess kyrkog\u00e5rd fick han sin sista viloplats.<\/p>\n
VI.
\nKom s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00e5r 1878. \u00d6ver hela Sverige, hela Skandinavien och Finland hade ber\u00e4ttelsen om olyckan spritts,av telegrafen, och inom en osynlig ring av hj\u00e4rtan, omslutande i fj\u00e4rran den sn\u00f6iga \u00f6n i \u00c5lands hav, skedde begravningen.
\nAllt vad m\u00e4nsklig form och r\u00f6relse \u00e4gde hade denna ny\u00e5rsdag str\u00f6mmat till Gr\u00e4s\u00f6 lilla kyrka, fr\u00e5n \u00f6n, fr\u00e5n sk\u00e4ren, fr\u00e5n \u00d6regrund, fr\u00e5n socknarna intill. Och man vet, att folkmassan uppgick till flera tusen personer.
\nInom en gammal mossbelupen stenmur, omgiven av gamla alar ligger Gr\u00e4s\u00f6 kyrka och kyrkog\u00e5rd, och mittp\u00e5 kyrkog\u00e5rden var en stor gemensam grav uppkastad.
\nDit buros nu i den stilla, h\u00f6ga vinterdagen de under levande blommor nedtyngda kistorna. M\u00e4nnens kistor buros av m\u00e4n i allvarliga h\u00f6ga hattar, kvinnornas av sk\u00e4rflickor i svart med vita blomsterkransar i h\u00e5ret.
\nKyrkog\u00e5rden var packad av svarta m\u00e4nniskoskaror med h\u00e5rda, bistra ansikten, och mitt i skaran, p\u00e5 den uppkastade jordh\u00f6gen invid graven, stod pr\u00e4sten, resande sig \u00f6ver alla, \u00e4ven han en l\u00e5ng, str\u00e4ng figur.
\nVad som nu l\u00e5g \u00f6ver denna folkmassa var inte bara sorg, det var ocks\u00e5 vrede, och vrede mot allt det, som pr\u00e4sten representerade. Inte direkt mot det gudomliga i och f\u00f6r sig, men mot vad kyrkan och dess tj\u00e4nare l\u00e4rt och l\u00e4rde om det gudomliga, att det var k\u00e4rleken, som gick genom v\u00e4rlden.
\nDenna vrede hade flammat upp redan vid f\u00f6rsta underr\u00e4ttelsen om den timade hemska tragedien, den hade vuxit under veckan mellan jul och ny\u00e5r, och pr\u00e4sten hade f\u00e5tt rapport om saken fr\u00e5n alla h\u00e5ll och kanter.
\nD\u00e4r han nu, ny\u00e5rsdagen 1878, stod inf\u00f6r menigheten p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6 kyrkog\u00e5rd, stod han allts\u00e5 inf\u00f6r denna menighet inte bara som pr\u00e4st utan som krigare mot otron. <\/p>\n
Och vad h\u00e4nde?<\/p>\n
F\u00f6rst och fr\u00e4mst blev det pr\u00e4sten, som kom till synes, och det p\u00e5 ett f\u00f6r hela menigheten klart synligt s\u00e4tt.
\nTy gr\u00e5tande hustrur och m\u00f6drar, stapplande, \u00e5lderbrutna f\u00e4der lutade sig mot hans br\u00f6st, fullkomligt \u00f6vergivna. Han skulle tr\u00f6sta, han skulle f\u00f6rklara, han skulle lyfta, han skulle visa v\u00e4gen fram\u00e5t.
\nD\u00e5 \u00f6ppnade sig allaredan de sedan en vecka mulna stormsj\u00e4larna f\u00f6r den andens h\u00e5rda vintersol, vilken dock lyser \u00f6ver Sveriges kalla land.
\nOch n\u00e4r pr\u00e4sten med h\u00f6g och klar st\u00e4mma jordf\u00e4st de d\u00f6da och orden:
\n\u2014 Av jord \u00e4r du kommen ! Jord skall du \u00e5ter varda. Jesus Kristus, v\u00e5r fr\u00e4lsare, skall uppv\u00e4cka dig p\u00e5 den yttersta dagen! L\u00e5tom oss bedja.
\nSkallat ut \u00f6ver massan, var det icke l\u00e4ngre jordens utan himlens rytm i allas hj\u00e4rteslag.
\nOch sedan b\u00f6nerna l\u00e4sts, f\u00f6rsvann pr\u00e4sten, och krigaren stod fram f\u00f6r de f\u00f6rsamlades blick, n\u00e4r den str\u00e4nge mannen ropade \u00f6ver m\u00e4ngden:
\n\u2014 Varf\u00f6r \u00e4ro vi h\u00e4r p\u00e5 jorden? \u00c4ro vi h\u00e4r f\u00f6r v\u00e5r skull? \u00c4ro vi h\u00e4r f\u00f6r varandras skull? \u00c4ro vi h\u00e4r f\u00f6r att vara lyckliga? \u00c4ro vi h\u00e4r f\u00f6r att g\u00f6ra varandra lyckliga?
\nOch hans svar genkastades av den glash\u00e5rda himlen, d\u00e5 han fortsatte:
\n\u2014 Nej ! Lyckan och gl\u00e4djen, det \u00e4r v\u00e5r syn p\u00e5 jordelivet, men i den \u00e4r icke sanningen! Ty det \u00e4r skrivet, att bergen skola kavlas ut och dalarna h\u00f6jas, havet t\u00f6mmas och jorden bliva s\u00e5som Jerusalems stad. Och d\u00e5 skola v\u00e4rldar och v\u00e4ldigheter uppg\u00e5 f\u00f6r m\u00e4nniskornas blick och f\u00f6rklaringen skall varda oss given.
\nOch det \u00e4r skrivet, att detta skola m\u00e4nniskor och m\u00e4nniskors arbete genom tiders tider utf\u00f6ra.
\nD\u00e4rf\u00f6r \u00e4ro vi satta p\u00e5 denna jord. Icke f\u00f6r v\u00e5r egen skull, icke f\u00f6r v\u00e5r lyckas skull, utan f\u00f6r att vara Guds krigare att utf\u00f6ra hans stora plan med hela v\u00e4rldsalltet, varav v\u00e5r lilla jord ock \u00e4r en ringa del. <\/p>\n
Och med de ord han d\u00e4rp\u00e5 yttrade gav han alla de f\u00f6rsamlade den bild av det skedda, och det just i skenet av alla julens ljus, som lyfte deras hj\u00e4rtan \u00f6ver dem sj\u00e4lva och \u00f6ver det skedda och som de sedan f\u00f6rde med sig som den st\u00f6rsta julg\u00e5van hem till sina sk\u00e4r och sj\u00f6bodar.
\n\u2014 Det m\u00e5let, d\u00e5nade n\u00e4mligen pr\u00e4stens st\u00e4mma \u00f6ver f\u00f6rsamlingen, \u00e4r oss alla \u00e4nnu lika fj\u00e4rran som den dag, om vilken det \u00e4r skrivet, att d\u00e5 skall m\u00f6rker icke mera vara.
\nMen i kraft av tron p\u00e5 det m\u00e5let leva vi alla, och den jul, vi nu under s\u00e5 sorgliga omst\u00e4ndigheter firat, den skall kvarleva f\u00f6r allas v\u00e5rt minne som den st\u00f6rsta vi m\u00f6tt p\u00e5 v\u00e5r jordevandring.
\nTy i den \u00e4r julens hela paradox eller g\u00e5tfulla hemlighet bliven oss uppenbarad. Ty julen \u00e4r ljusets helg, och bilden av julen \u00e4r bilden av hela v\u00e5rt m\u00e4nskliga liv. <\/p>\n
D\u00e5 vilar \u00e5rets svartaste natt \u00f6ver jorden, men i denna natt tindra kyrkor och m\u00e4nniskors hem, p\u00e5 v\u00e4garna, i skog och p\u00e5 sl\u00e4tt fladdrar facklornas sken, och alla dessa ljus de \u00e4ro Guds fanor lyfta mot det m\u00f6rker, som de en dag skola ha f\u00f6r evigt besegrat.
\nVilken v\u00e4rldslig klokhet vill tro detta? Hur skola dessa sm\u00e5 gnistor av ljus kunna bli ett ljushav, d\u00e4r intet m\u00f6rker mer skall finnas?
\nOch \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det den vetskapen, som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss alla, vare sig vi t\u00e4nka d\u00e4rp\u00e5 eller inte, att leva.
\nI den kampen ha v\u00e5ra v\u00e4nner stupat. M\u00f6rkret slog dem.
\nMen de stupade p\u00e5 sin post och n\u00e4r det eviga ljusets dag, n\u00e4r den sista stora julen ing\u00e5r, som ingen \u00e4nde skall f\u00e5, d\u00e5 skola vi \u00e5ter m\u00f6ta dem, och fallna som soldater i den stora striden ha de nu frid och evig ro. Amen! <\/p>\n
\u201dJulens paradox. Ett femtio\u00e5rsminne\u201d, i Bonniers Veckotidning<\/em>, \u00e5rg. 6 (1928):52 I. Juldagen \u00e5r 1877 intr\u00e4ffade p\u00e5 Gr\u00e4s\u00f6n utanf\u00f6r \u00d6regrund en h\u00e4ndelse, som sk\u00e4nkte pr\u00e4sten p\u00e5 platsen anledning att h\u00e5lla en predikan ny\u00e5rsdagen 1878, d. v. s. i \u00e5r (1928) f\u00f6r j\u00e4mt femtio \u00e5r sen, i vilken han gav det stoltaste uttryck \u00e5t julh\u00f6gtidens inneb\u00f6rd, jag k\u00e4nner. Det \u00e4r huvudsakligen d\u00e4rf\u00f6r jag skall ber\u00e4tta efterf\u00f6ljande drama. … <\/p>\n
\n[Julnumret], s. 10-12. Ill. av f\u00f6rf. \u00c4ven i Svenskar<\/em> (1929)]<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"