1938 kuskade f\u00f6rfattaren Lubbe Nordstr\u00f6m runt f\u00f6r att skildra fattigdomen i \u201dLort-Sverige\u201d. \u00c5ttiofyra \u00e5r senare \u00e4r Nordstr\u00f6ms Sverige en historisk plats m\u00e5nga inte vill p\u00e5minnas om \u2013 en pinsam historia man borde tiga ihj\u00e4l. Ola Larsmo p\u00e5minner om ambivalensen i en klassiker n\u00e4r vi \u00e5terigen vill st\u00e4da bort det avvikande.<\/p>\n
N\u00e4r Stockholmsutst\u00e4llningen 1930 slog upp portarna p\u00e5 Djurg\u00e5rden var tanken att visa allm\u00e4nheten en bild av det nya, moderna och framg\u00e5ngsrika Sverige som h\u00f6ll p\u00e5 att v\u00e4xa fram \u2013 s\u00e4rskilt i form av nya, rationella och ljusa bost\u00e4der, \u201dfunkishusen\u201d. Under de sex m\u00e5nader man h\u00f6ll \u00f6ppet hade man \u00f6ver fyra miljoner bes\u00f6kare, i ett land med sex miljoner inv\u00e5nare.<\/p>\n
En av de paviljonger som drog till sig mycket uppm\u00e4rksamhet var \u201dSvea rike\u201d. H\u00e4r presenterades landet fr\u00e5n det att glaci\u00e4rerna dragit sig tillbaka, dess historia och dess folk. Men i ber\u00e4ttelsen om det moderna landet, om v\u00e4gen till v\u00e4lst\u00e5nd och frihet, stred tv\u00e5 olika id\u00e9er om vad detta \u201dmoderna\u201d var.
\nPaviljongen \u00e4r borta, men man kan bl\u00e4ddra i den stora katalog f\u00f6r \u201dSvea rike\u201d som gavs ut av Bonniers. Grundtexten \u00e4r skriven av ingen mindre \u00e4n Ludvig \u201dLubbe\u201d Nordstr\u00f6m, och den frustar av framtidsoptimism; den tidvis deprimerade och l\u00e5ngtifr\u00e5n atletiske Nordstr\u00f6m hyllar h\u00e4r den nya svensken, en \u201dsp\u00e4nstig, b\u00e5de kroppsligt och andligt tr\u00e4nad nationell typ\u201d. Framf\u00f6r allt hyllar han vad folkr\u00f6relser, kooperation och nya industrier skapat \u2013 just det \u2013 frihet! (Med Nordstr\u00f6ms utropstecken.) Och vad \u00e4r d\u00e5 sinnebilden f\u00f6r denna nya, urbana frihet? \u201dStockholm!\u201d (fler utropstecken.)<\/p>\n
Men man beh\u00f6ver bara bl\u00e4ddra n\u00e5gra sidor f\u00f6r att m\u00f6tas av rasbiologiprofessorn Herman Lundborgs genomg\u00e5ng av det svenska folket, h\u00e4r uppdelat i \u00e5 ena sidan \u201dnordiska, germanska rastyper\u201d och \u00e5 andra sidan \u201dvalloner\u201d, \u201d\u00f6stbaltisk ras\u201d och \u201dlappar\u201d. Det rasbiologiska institutet, som funnits i \u00e5tta \u00e5r, hade f\u00e5tt en v\u00e4gg i paviljongen till sitt f\u00f6rfogande, f\u00f6r att d\u00e4r reda ut vilka som egentligen var \u201dsvenskar\u201d. Den alltid lika koleriske Lundborg tjurade \u00f6ver att hans viktiga \u00e4mne f\u00e5tt s\u00e5 litet utrymme, men fyllde efter f\u00f6rebild fr\u00e5n liknande rasbiologiska utst\u00e4llningar i USA och Tyskland v\u00e4ggen med portr\u00e4tt, kartor \u00f6ver rasers utbredning och en snabbkurs i sl\u00e4ktforskning.<\/p>\n
Den sentida betraktaren tycks ibland ha sv\u00e5rt att h\u00e5lla is\u00e4r de b\u00e5da perspektiven. All denna entusiasm f\u00f6r det nya, ljusa och hygieniska \u2013 h\u00f6r inte det ihop med lusten att st\u00e4da undan vissa m\u00e4nniskor, l\u00e5sa in dem p\u00e5 anstalt eller sterilisera bort dem? \u00c4r inte detta den m\u00f6rka moderniteten inuti den ljusa? \u00c4r inte rasbiologin och dess tv\u00e5ngsm\u00e4ssiga lust att frisera \u201dfolkmaterialet\u201d i sj\u00e4lva verket andra sidan av den d\u00e4r luftiga funktionalismen? Jag tror inte det. Och att det \u00e4r en viktig skillnad dem emellan. I detta hypermoderna Sverige hittar han l\u00e4ngs landsv\u00e4gen den ena statarstugan efter den andra d\u00e4r gubbar ligger och blodhostar sig till d\u00f6ds i utdragssoffan medan lortvattnet rinner l\u00e4ngs v\u00e4ggen<\/p>\n
F\u00f6r Nordstr\u00f6m \u00e4r det staden, det moderna industrisamh\u00e4llet och en liberal\/socialdemokratisk (han hade sj\u00e4lv sv\u00e5rt att best\u00e4mma sig) id\u00e9 om solidaritet och f\u00f6rdelningspolitik som \u00e4r den nya friheten, som utan tvekan \u00e4r urban.
\nF\u00f6r Lundborg \u00e4r Lubbes frihetsideal sj\u00e4lva det ruttna i staten. I sina besynnerliga stridsskrifter, som \u201dDegenerationsfaran\u201d (1922) och \u201dV\u00e4sterlandet i fara\u201d (1934) \u00e4r det samma hotbild han l\u00e4gger fram: det urbana industrisamh\u00e4llet skadar den dyrbara bondeklassen, folkets rena k\u00e4rna, och leder till rasblandning och sjukdom. Lundborg uttalade g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng sin avsky f\u00f6r just den frihet Lubbe hyllade. Men i den bok Ludvig Nordstr\u00f6m \u00e4nnu \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r, reportaget \u201dLort-Sverige\u201d, hittar vi en m\u00e4rklig sv\u00e4vning ocks\u00e5 i hans perspektiv \u2013 en sv\u00e4vning vi \u00e5terfinner i v\u00e5r samtid.<\/p>\n
1938 kuskade han landet runt i den stora svarta f\u00f6rkrigs-Volvo han f\u00e5tt l\u00e5na fr\u00e5n Radiotj\u00e4nst f\u00f6r att g\u00f6ra den uppm\u00e4rksammade radioserie som s\u00e4ndes samma h\u00f6st (\u201dRadiof\u00f6redrag med grammofonintervjuer\u201d) och som blev b\u00e5de utsk\u00e4lld och en reportageklassiker. I detta hypermoderna Sverige hittar han l\u00e4ngs landsv\u00e4gen den ena statarstugan efter den andra d\u00e4r gubbar ligger och blodhostar sig till d\u00f6ds i utdragssoffan medan lortvattnet rinner l\u00e4ngs v\u00e4ggen. Eller s\u00f6nderfallande torp d\u00e4r undern\u00e4rda barn f\u00e5r sova tre och tre i varje lusig s\u00e4ng. Radioserien v\u00e4ckte ett ramaskri: varf\u00f6r ska han rota i allt det d\u00e4r? Men Lubbe och hans intervjuoffer tyckte sig f\u00f6r det mesta ha svaren p\u00e5 hur all denna fattigdom skulle byggas bort: centralv\u00e4rme, rinnande vatten, funkisvillor, kort sagt hygien. Det talas i boken mycket om linoleummattor.<\/p>\n
Sj\u00e4lva \u201dsinnessl\u00f6heten\u201d f\u00e5r ocks\u00e5 vara med som exempel p\u00e5 det f\u00f6rmoderna Sverige. Nordstr\u00f6m samtalar med provinsiall\u00e4karen p\u00e5 orten om \u201drasf\u00f6rs\u00e4mringen\u201d p\u00e5 landsbygden n\u00e4r de beg\u00e5vade drar in till staden. Det \u00e4r l\u00e4tt att snubbla p\u00e5 de neds\u00e4ttande orden n\u00e4r Lubbe och l\u00e4karen talar om sambandet mellan \u201dunderm\u00e5lighet\u201d och \u201dd\u00e5liga bost\u00e4der\u201d. Men de enas om att det senare nog \u00e4r orsaken till det f\u00f6rra och inte tv\u00e4rtom. Men sedan refererar Nordstr\u00f6m ett l\u00e5ngt utl\u00e5tande av provinsiall\u00e4karen om en \u201dsinnessl\u00f6\u201d flicka i trakten som f\u00e5tt barn utom \u00e4ktenskapet och har sv\u00e5rt att ta hand om sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r en typ av \u201dpatientjournal\u201d vi alltf\u00f6r v\u00e4l k\u00e4nner igen och som avslutas med orden:
\n\u201dHon \u00e4r enligt min mening ett typiskt exempel p\u00e5 en s\u00e5dan brist p\u00e5 psykiska kvalifikationer och f\u00f6rm\u00e5ga att ordna sitt liv till gagn f\u00f6r samh\u00e4llet, att det vore v\u00e4lbet\u00e4nkt att \u00f6verv\u00e4ga ett steriliseringsf\u00f6rfarande. Ett f\u00f6retagande av h\u00e4r f\u00f6reslagna \u00e5tg\u00e4rder torde v\u00e4l i sista hand ankomma p\u00e5 hennes hemkommun, f\u00f6r vilken det nog i l\u00e4ngden st\u00e4ller sig b\u00e5de lugnast och billigast.\u201d
\nD\u00e4r finns socialt patos: ingen ska beh\u00f6va leva s\u00e5h\u00e4r! Men i n\u00e4sta stund faller han tillbaka in i von oben-perspektivet och kan inte l\u00e4ngre skilja p\u00e5 fattigdomen och de fattiga<\/p>\n
I kapitlet d\u00e4rp\u00e5 susar Nordstr\u00f6ms ekipage f\u00f6rbi de f\u00f6rfallna hus d\u00e4r det bor \u201dtattare\u201d. \u201dFinns det m\u00e5nga s\u00e5dana h\u00e4r?\u201d undrar Lubbe och f\u00e5r svaret \u201dFullt! Det ber\u00f6r ocks\u00e5 rasfr\u00e5gan p\u00e5 landsbygden. Vi f\u00f6rs\u00f6ker, s\u00e5 gott vi kan, att domesticera dem.\u201d
\nDet blir sv\u00e5rt att riktigt h\u00e5lla fast Nordstr\u00f6ms egen blick p\u00e5 det Sverige han unders\u00f6ker. Den irrar, ibland mitt i en mening, mellan olika fokus. Han drabbas av \u00e4ckel inf\u00f6r mis\u00e4ren. I m\u00e5nga fall \u00e4r det m\u00e4nniskorna som individer han identifierar sig med, han urskiljer dem som tvingade in i omst\u00e4ndigheter som f\u00f6rst\u00f6r deras liv. D\u00e4r finns socialt patos: ingen ska beh\u00f6va leva s\u00e5h\u00e4r! Men i n\u00e4sta stund faller han tillbaka in i von oben-perspektivet och kan inte l\u00e4ngre skilja p\u00e5 fattigdomen och de fattiga. M\u00e5ste kanske de senare ocks\u00e5 st\u00e4das bort? Eller r\u00e4cker det med rinnande vatten och linoleum? Sv\u00e4vningen finns med ens p\u00e5 plats.
\nHerman Lundborg och de andra rasbiologerna hade sin analys klar \u2013 det var m\u00e4nniskorna och deras arvsanlag det var fel p\u00e5. Lubbe verkar tveka. Han h\u00e5ller f\u00f6r det mesta fast vid perspektivet att det \u00e4r omst\u00e4ndigheter som f\u00f6rst\u00f6r m\u00e4nniskor. Men inf\u00f6r den v\u00e4rsta mis\u00e4ren drabbas han av ett slags tankef\u00f6rlamning \u2013 bort med alltihop, fattigdomens skam likv\u00e4l som de som tvingas leva inneslutna i den<\/p>\n
\u00c5ttiofem \u00e5r senare \u00e4r det Sverige Nordstr\u00f6m skildrar en historisk plats m\u00e5nga tappat kontakten med och inte heller vill p\u00e5minnas om; som en pinsam sl\u00e4kthistoria man borde tiga ihj\u00e4l s\u00e5 att det hela en g\u00e5ng f\u00f6r alla var \u00f6ver. Som dagens sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4ldrar i v\u00e4lb\u00e4rgade stadsdelar vilka anser att deras barn inte beh\u00f6ver n\u00e5gra m\u00e4sslingssprutor, d\u00e5 de bor i det moderna Sverige och s\u00e5dana sjukdomar h\u00f6r forntiden till.
\nN\u00e4r man sedan l\u00e4ser volym efter volym av nutida akademiska studier av tjugo- och trettiotalets sociala reformiver st\u00f6ter man f\u00f6r\u00f6dande ofta p\u00e5 h\u00e5llningen hos forskare och f\u00f6rfattare att det l\u00e5g ett \u00f6vergrepp inbyggt i sj\u00e4lva hygienivrandet. Om man ser till att folk har rinnande vatten och centralv\u00e4rme, betyder det samtidigt att andra ska l\u00e5sas in och steriliseras? \u00c4r det kanske ett \u00f6vergrepp att riva statarl\u00e4ngor? Har \u00e4ven de mest modesta utopier, som den att alla ska kunna \u00e4ta sig m\u00e4tta och h\u00e5lla nattv\u00e4rmen, d\u00e5 alltid en skuggsida? I vissa akademiska sammanhang tycks ett s\u00e5dant syns\u00e4tt ha blivit en intellektuell norm, utan att man reflekterar \u00f6ver det uttalat reaktion\u00e4ra perspektivet: som att varje f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra m\u00e4nniskors liv dr\u00e4gligt skulle resultera i att n\u00e5gon annan f\u00e5r betala priset i form av f\u00f6rtryck och stympning. Djupast sett \u00e4r detta naturligtvis en djupt konservativ v\u00e4rldsbild.<\/p>\n
Fattigdomen \u00e4r alltid mycket skr\u00e4mmande. Dess k\u00e4rna \u00e4r hoppl\u00f6shet<\/p>\n
Det \u00e4r h\u00e4r jag ledsnar p\u00e5 den d\u00e4r sentida forskarblicken. Det \u00e4r som om man ibland vill h\u00e4vda att mis\u00e4r-Sverige var en fiktion \u00f6verheten anv\u00e4nde f\u00f6r att disciplinera sina medborgare. H\u00e4r finns en skillnad, tror jag, p\u00e5 vilka erfarenheter man b\u00e4r med sig i sin egen sl\u00e4kthistoria. Lubbe kunde ha tittat in hos min farfar och farmor och deras tre barn i en nedg\u00e5ngen enrummare utan vatten och avlopp i G\u00e4vle, om han haft v\u00e4garna f\u00f6rbi, d\u00e4r ett av barnen l\u00e5ngsamt hostade ihj\u00e4l sig i tbc.<\/p>\n
Fattigdomen \u00e4r alltid mycket skr\u00e4mmande. Dess k\u00e4rna \u00e4r hoppl\u00f6shet. Och det \u00e4r l\u00e4tt att se Lubbe Nordstr\u00f6m framf\u00f6r sig d\u00e4r han i sin skr\u00e4ddarsydda rock och sin moderna bil sladdar in p\u00e5 g\u00e5rdsplanen framf\u00f6r de nedsjunkna torpen och statarl\u00e4ngorna \u2013 och hur han trots all den framtidsoptimism han uppb\u00e5dat \u00e4nd\u00e5 blir skitr\u00e4dd. Och d\u00e4rf\u00f6r inte alltid f\u00f6rm\u00e5r skilja mis\u00e4ren fr\u00e5n dem som tvingas v\u00e4xa upp i den. Det \u00e4r han inte ensam om. Lubbes flackande blick tycks ha blivit v\u00e5r egen. V\u00e4xla till nuet och den smutsigaste valkampanjen sedan tjugotalets \u201dkosackval\u201d. Med vilken blick \u00e4r det politikerna ser p\u00e5 dagens \u201dutsatta milj\u00f6er\u201d? \u00c4r det kanske vissa m\u00e4nniskogruppers anlag f\u00f6r adhd som \u00e4r problemet? B\u00f6r de kanske dna-testas och delas in i \u201dv\u00e4stliga\u201d och \u201dicke-v\u00e4stliga\u201d \u2013 f\u00f6r att vi ska f\u00e5 syn p\u00e5 varifr\u00e5n sj\u00e4lva nyfattigdomen kommer, n\u00e4mligen inifr\u00e5n dem, som ett slags l\u00e4ckage? \u00c4r de kanske gripna av samma r\u00e4dsla som Lubbe, ocks\u00e5 han nyss s\u00e5 full av framtidsoptimism? \u00c4r det ingen av de folkvalda som minns att de en g\u00e5ng ocks\u00e5 h\u00f6rde hemma i den d\u00e4r statarl\u00e4ngan? 1938 kuskade f\u00f6rfattaren Lubbe Nordstr\u00f6m runt f\u00f6r att skildra fattigdomen i \u201dLort-Sverige\u201d. \u00c5ttiofyra \u00e5r senare \u00e4r Nordstr\u00f6ms Sverige en historisk plats m\u00e5nga inte vill p\u00e5minnas om \u2013 en pinsam historia man borde tiga ihj\u00e4l. Ola Larsmo p\u00e5minner om ambivalensen i en klassiker n\u00e4r vi \u00e5terigen vill st\u00e4da bort det avvikande. N\u00e4r Stockholmsutst\u00e4llningen 1930 slog upp … <\/p>\n
\nOla Larsmo<\/strong> Dagens Nyheter 2022-08-29<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"