{"id":2261,"date":"2020-07-07T11:03:35","date_gmt":"2020-07-07T09:03:35","guid":{"rendered":"http:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/?p=2261"},"modified":"2020-07-08T11:50:33","modified_gmt":"2020-07-08T09:50:33","slug":"marika-i-oregrund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/?p=2261","title":{"rendered":"Marika och minnesstenen"},"content":{"rendered":"

Under alla \u00e5r p\u00e5 bibliotek har jag d\u00e5 och d\u00e5 gallrat b\u00f6cker. Jag har n\u00e5gon g\u00e5ng tagit hem utrangerade exemplar och st\u00e4llt i min egen bokhylla. Nu sitter jag och gallrar i mina hyllor med faktab\u00f6cker, jag d\u00f6st\u00e4dar.
\n Jag har ingen aning om varf\u00f6r jag tog hem det sista numret av Svensk litteraturtidskrift<\/em> 1983 fr\u00e5n Eda kommunbibliotek. Kanske f\u00f6r omslagets sorgsna rubrik \u201dAvsked\u201d. Jag bl\u00e4ddrar f\u00f6rstr\u00f6tt och hittar en artikel av Eva Alexandersson, \u201dPortr\u00e4tt av Marika.\u201d Den handlar om hur Eva Alexandersson bor i \u00d6regrund en tid och hj\u00e4lper Marika Stiernstedt att slutredigera hennes bok Kring ett \u00e4ktenskap<\/em>. 1983 visste jag inte mycket mer om Marika Stiernstedt \u00e4n att hon f\u00f6rfattat Ulla-Bella, och om hennes make Ludvig Nordstr\u00f6m knappt annat \u00e4n att han skrivit Lort-Sverige<\/em>.
\nI v\u00e5rt medlemsblad LUDVIG 2020:1 har jag med tidningsartiklar som grund ber\u00e4ttat lite om den minnessten \u00f6ver \u201dLubbe\u201d som restes i \u00d6regrund 1953. I Eva Alexanderssons f\u00f6r \u00f6vrigt mycket gripande portr\u00e4tt av den \u00e5ldrade och ibland tr\u00f6tta Marika f\u00e5r jag nu ov\u00e4ntat ta del av det som h\u00e4nde bakom kulisserna denna augustidag. Isabella Josefsson<\/em> 7\/7 2020<\/p>\n

\u201dEn vacker s\u00f6ndag i augusti skulle en minnessten med portr\u00e4ttmedaljong \u00f6ver Ludvig Nordstr\u00f6m avt\u00e4ckas i stadsparken. N\u00e5gra i stan hade tagit initiativ, insamling hade gjorts och nu ville \u00d6regrund hylla Bottenhavsfiskarnas skildrare, han som v\u00e4l kunde kallas stadens fosterson, eftersom han bott d\u00e4r [p\u00e5 somrarna] i tjugo \u00e5r. Efter h\u00f6gtidligheterna skulle middag g\u00e5 av stapeln p\u00e5 stadshotellet och Marika hade mottagit fint inbjudningskort. Hon tackade nej till middag, fast egentligen sade hon, var hon nyfiken p\u00e5 hur festkommitt\u00e9n skulle handskas med tv\u00e5 fruar Nordstr\u00f6m. N\u00e5 det gjorde detsamma, ceremonin skulle vi dock \u00f6vervara. Marika var uppstr\u00e4ckt i fin svart dr\u00e4kt, nyschamponerad och nybl\u00e5ad i h\u00e5ret. Jag f\u00f6ljde med som sjalb\u00e4rerska. Vi var sena, allt folket hade redan samlats runt gr\u00e4smattan d\u00e4r stenen stod h\u00f6ljd i gr\u00f6nt t\u00e4ckelse, v\u00e4l fastknutet f\u00f6r att inte brisen fr\u00e5n [\u00d6regrunds]Grepen skulle avt\u00e4cka i f\u00f6rtid. Sommarg\u00e4ster tr\u00e4ngdes med ortsbor, barn skrek och rusade av och an, hundar sk\u00e4llde som vanligt och utombordare d\u00e5nade f\u00f6rbi runt udden. Marikas gamle v\u00e4n aktuarien stod d\u00e4r blitt leende som vanligt, skranglig och vith\u00e5rig med monokeln dinglande i handen. Kort sagt, allt var som det brukar vara vid dylika tillf\u00e4llen. Det var mycket svenskt.
\nN\u00e4r Marika saktade trippade in p\u00e5 gr\u00e4set mottogs hon med appl\u00e5der. En herre i festkommitt\u00e9n kom st\u00f6rtande fram, bugade, kysste p\u00e5 hand och bj\u00f6d arm \u2013 just s\u00e5 belevat som kunde v\u00e4ntas av en v\u00e4luppfostrad svensk officer: artiga sm\u00e5 bugningar, huvud p\u00e5 sned, blicken i hennes \u00f6gon. Andra herrar i kommitt\u00e9n, den sn\u00e4lle folkskoll\u00e4raren [\u2026] och n\u00e5gra till kom lommande efter. Mitt f\u00f6r minnesstenen hade uppst\u00e4llts tv\u00e5 vitm\u00e5lade tr\u00e4dg\u00e5rdssoffor med en f\u00e5t\u00f6lj i mitten. Utan att \u00e4ndra en min trippade hon fram bredvid kaptenen som h\u00f6viskt ledsagade stadens friherrinna till f\u00e5t\u00f6ljen. Men d\u00e4r stegrade sig Marika. \u201dNej, det vill jag visst inte\u201d, sade hon och satte sig l\u00e5ngt ut p\u00e5 ena soffan med mig bredvid. F\u00e5t\u00f6ljen fick st\u00e5 d\u00e4r och se ensam ut. P\u00e5 den andra soffan satt, som jag sedan f\u00f6rstod, den andra fru Nordstr\u00f6m bredvid nye akademiledamoten Bertil Malmberg, if\u00f6rd kl\u00e4dsamt vemodig diktarmin. Sedan Gunnar Widegren fr\u00e5n F\u00f6rfattaref\u00f6reningen och naturligtvis en student fr\u00e5n Uppsala med nationsfana.
\nTalens rad f\u00f6ljde, sk\u00f6na tal med allt tillbeh\u00f6r: storm och kuling, farliga fiskef\u00e4rder, sprittande fisk, h\u00e5rdf\u00f6ra karlar i sydv\u00e4st, tryggt blinkande fyrar.
\nT\u00e4ckelset f\u00f6ll och en efter en tr\u00e4dde de fram och nedlade buketter och lagerkransar med bl\u00e5gula band [\u2026] Medan allt folket stod i andakt och en utombordare \u00f6verr\u00f6stade hurraropen. Efter\u00e5t blev det tr\u00e4ngsel av pressfotografer kring Marika som fick bukett och m\u00e5ste skriva autografer, f\u00f6rst\u00e5s. Festkommitt\u00e9n gjorde tappra f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6vertala henne stanna till middag, men f\u00f6rg\u00e4ves. Hon drog sig undan och tittade \u00e4ngsligt efter mig f\u00f6r att r\u00e4dda henne undan spektaklet. I detsamma s\u00e5g jag en ljus medel\u00e5lders fyllig dam som gjorde sm\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e5 fram och h\u00e4lsa p\u00e5 Marika, men i det \u00f6gonblicket v\u00e4nde hon sig om och gick. Damen blev r\u00f6d och stod stilla. D\u00e5 gick det upp f\u00f6r mig att det var den andra frun [Gunborg, f. Molin]. N\u00e4r vi i all hast r\u00e4ddade oss in till te hos den gamle aktuarien, sade jag det till henne. \u201dVad s\u00e4ger du, sade hon, \u201dtror du hon trodde att jag inte ville h\u00e4lsa. Jag s\u00e5g henne bara inte. S\u00e5 ledsamt \u2026\u201d Svensk litteraturtidskrift<\/em> 1983:4, s. 31-46. (Sista numret av tidskriften)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Under alla \u00e5r p\u00e5 bibliotek har jag d\u00e5 och d\u00e5 gallrat b\u00f6cker. Jag har n\u00e5gon g\u00e5ng tagit hem utrangerade exemplar och st\u00e4llt i min egen bokhylla. Nu sitter jag och gallrar i mina hyllor med faktab\u00f6cker, jag d\u00f6st\u00e4dar. Jag har ingen aning om varf\u00f6r jag tog hem det sista numret av Svensk litteraturtidskrift 1983 fr\u00e5n … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dMarika och minnesstenen\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-2261","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2261","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2261"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2261\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2286,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2261\/revisions\/2286"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2261"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2261"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ludvignordstromsallskapet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2261"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}