Amanda Bystr\u00f6m<\/b><\/p>\n
”Ett f\u00f6nster mot v\u00e4rlden”:<\/p>\n
f\u00f6r en novellkonst som ger prov p\u00e5 \u00f6verraskande psykologiska insikter \u00a0i en ber\u00e4ttelse som v\u00e4xer fram till en distinkt studie i det mediala iakttagandets och avl\u00e4sandets konst, och som pl\u00f6tsligt v\u00e4nder p\u00e5 kommunikationens str\u00f6m s\u00e5 att mediekonsumenten f\u00f6rvandlas till en iakttagandets gud.<\/em><\/p>\n Jag stirrar rakt framf\u00f6r mig.<\/strong> Framf\u00f6r mig, det \u00e4r d\u00e4r allt h\u00e4nder. All m\u00e4nsklig sp\u00e4nning, sorg, ilska och eufori i v\u00e4rlden \u00e4r koncentrerad framf\u00f6r mina \u00f6gon. Det \u00e4r s\u00e5 vackert, underbart, elegant att jag inte vill slita mig fr\u00e5n det. Men det m\u00e5ste jag. Det som tr\u00f6star mig d\u00e5 jag inte ser \u00e4r att dessa saker h\u00e4nder varje dag, \u00f6ver hela v\u00e4rlden, oavbrutet. \u00c4ven d\u00e5 jag inte tittar, p\u00e5g\u00e5r det utan avbrott.<\/p>\n Jag kallar mig Tintomara. Jag bor i en l\u00e4genhet d\u00e4r jag spenderar n\u00e4stan all min tid. Sj\u00e4lvklart m\u00e5ste \u00e4ven jag utf\u00f6ra \u00e4renden utomhus, och det \u00e4r endast vid de tillf\u00e4llena som jag l\u00e4mnar denna l\u00e4genhet. Men jag undviker helst att g\u00e5 ut.<\/p>\n H\u00e4r \u00e4r det ofta kallt. Av den anledningen v\u00e4ljer jag att drapera mig i filtar, ulltr\u00f6jor och raggsockar. Tygerna d\u00e4mpar mina steg, och bidrar till l\u00e4genhetens tystnad. Ibland \u00e4r det s\u00e5 stilla, att det vore som om jag inte bodde h\u00e4r alls. F\u00f6rutom d\u00e5 jag tittar p\u00e5 det, s\u00e5klart. D\u00e5 h\u00e4nder det saker. D\u00e5 l\u00e5ter det. Ljuden av skott, granater och babygr\u00e5t sk\u00f6ljer \u00f6ver mig, och l\u00e4mnar ett lika starkt avtryck p\u00e5 mig som d\u00e5 n\u00e5gon klappar h\u00e4nder, ler och jublar. Fast det g\u00f6r mig extra glad d\u00e5 jag ser m\u00e4nniskor interagera. Det \u00e4r alltid s\u00e5 mycket mer intressant \u00e4n att titta p\u00e5 parlamentsbyggnader eller lastbilar. De \u00e4r viktiga ocks\u00e5, det inser v\u00e4l \u00e4ven jag, men de verkar s\u00e5 distanserade och kalla. M\u00e4nniskor, d\u00e4remot, \u00e4r fascinerande, levande och varma.<\/p>\n Det tar slut. Nyheterna \u00e4r \u00f6ver, och kameran zoomar l\u00e5ngsamt ut medan den f\u00e5ngar nyhetsstudion snett ovanifr\u00e5n. D\u00e4r nere vid talarstolarna st\u00e5r meteorologen och samtalar avslappnat med nyhetsankaret Jakob Nyhl\u00e9n. Det h\u00f6r till rutinen att de g\u00f6r det efter att nyheterna har avslutats. Men de tittar inte p\u00e5 varandra med inlevelse, och det hela ser alltf\u00f6r in\u00f6vat ut f\u00f6r att kunna vara naturligt.<\/p>\n Efter mycket nyhetstittande har jag uppt\u00e4ckt att Jakob \u00e4r en genuin person. Han \u00e4r empatisk i sitt s\u00e4tt att presentera nyheterna, och hans \u00f6gon \u00e4r alltid pigga. Det \u00e4r av just den anledningen som jag inte tror att han gillar meteorologen: han tittar inte tillr\u00e4ckligt uppm\u00e4rksamt p\u00e5 henne. Han \u00e4r en passionerad person och en s\u00e5dan person som \u00e4r s\u00e5 transparent att det m\u00e4rks p\u00e5 en g\u00e5ng vad han k\u00e4nner och tycker. Om han tyckte om en annan person, skulle han se p\u00e5 denne med intresse. Det g\u00f6r han inte med meteorologen. Hon kanske \u00e4r alltf\u00f6r ung f\u00f6r honom att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5, eller s\u00e5 kan han anse att hon \u00e4r oerfaren eller tr\u00e5kig. Jag vet inte, och jag vet inte heller hur gammal han \u00e4r. Han ser ut att vara kanske 55 \u00e5r, och det \u00e4r en \u00e5lderskillnad p\u00e5 ungef\u00e4r 20 \u00e5r mellan de tv\u00e5. Det kanske \u00e4r f\u00f6r mycket f\u00f6r honom.<\/p>\n Efter att ha tittat p\u00e5 dem tills kanalen b\u00f6rjar visa reklam st\u00e4nger jag av TV:n och reser mig upp. Nu vet jag inte vad jag ska g\u00f6ra. Att titta p\u00e5 nyheterna p\u00e5 TV \u00e4r det enda som jag brinner f\u00f6r. Att l\u00e4sa dagstidningen fungerar ocks\u00e5, men endast som ett substitut f\u00f6r eller till\u00e4gg till TV:n. \u00a0Det ger inte lika mycket inlevelse att l\u00e4sa som att titta p\u00e5 nyheterna. Att titta p\u00e5 datorn \u00e4r v\u00e4l b\u00e4ttre \u00e4n att l\u00e4sa tidningen, men fortfarande inte lika bra som TV:n. N\u00e4, datorn k\u00e4nns mest plastig och f\u00e5nig.<\/p>\n Jag vill kunna se d\u00e5 det h\u00e4nder. Jag vet att jag inte \u00e4r d\u00e4r p\u00e5 riktigt, men det g\u00f6r inget. Oavsett om jag \u00e4r p\u00e5 plats f\u00f6r alla h\u00e4ndelser eller inte, \u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 medverkande. Det g\u00f6r mig till en gud. Jag har full medvetenhet om vad som p\u00e5g\u00e5r, oavsett var det p\u00e5g\u00e5r. Jag blir den mest betydelsefulla personen i v\u00e4rlden. Det spelar ingen roll att jag \u00e4r h\u00e4r, f\u00e5ngad i denna l\u00e4genhet; f\u00f6r jag \u00e4r samtidigt d\u00e4r ute i v\u00e4rlden. Och det \u00e4r Jakob som \u00e4r experten p\u00e5 att guida mig genom den. Detta \u00e4r mitt s\u00e4tt att f\u00e5 uppleva v\u00e4rlden.<\/p>\n Jag r\u00f6r mig runt i l\u00e4genheten. En titt ut genom f\u00f6nstret f\u00f6rs\u00e4krar mig om att d\u00e4r finns inget att se. F\u00f6r att f\u00e5 uppleva viktigare saker m\u00e5ste jag l\u00e4ngre ut \u00e4n h\u00e4r. S\u00e5 jag tittar p\u00e5 klockan. V\u00e4ntandet till n\u00e4sta nyhetsinslag b\u00f6rjar.<\/p>\n Som vanligt f\u00f6rs\u00f6ker jag att f\u00f6rdriva tiden mellan inslagen. Det \u00e4r sv\u00e5rt, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fungerar det. Idag tar jag en l\u00e5ng dusch.<\/p>\n Efter att ha vridit upp v\u00e4rmen p\u00e5 elementen i l\u00e4genheten tar jag av mig mina kl\u00e4der. F\u00f6r att inte b\u00f6rja frysa hoppar jag in i duschen s\u00e5 snabbt jag kan. Men innan jag hinner st\u00e4nga duschd\u00f6rren bakom mig, f\u00e5r jag en ofrivillig glimt av min kropp i helkroppsspegeln. Den \u00e4r full av bl\u00e5m\u00e4rken och ser svag ut. F\u00f6rut var jag sm\u00e4rt och st\u00e5tlig, medan jag numera ser ihopsjunken ut. Min vikt har rasat de senaste m\u00e5naderna. Intellektuellt vet jag att jag inte kan g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det, men det \u00e4r nedbrytande att se.<\/p>\n Hela min kropp b\u00f6rjar darra, och jag sl\u00e5r snabbt p\u00e5 vattnet medan jag v\u00e4nder ryggen till min spegelbild. Vattnet sk\u00f6ljer \u00f6ver mig, hett och \u00e5ngande, och jagar bort all min nyvakna oro. V\u00e4rmen f\u00e5r mig att k\u00e4nna mig trygg. H\u00e4r inne i duschen kan jag st\u00e5 hur l\u00e4nge som helst, d\u00e4r jag \u00e4r g\u00f6md undan all kyla och sorgsenhet utanf\u00f6r, och h\u00e4r kan jag gl\u00f6mma bort mig sj\u00e4lv. Det \u00e4r n\u00e5got jag beh\u00f6ver.<\/p>\n Efter en l\u00e5ng stund kliver jag ut ur duschen. De varma str\u00e5larna v\u00e4rmde mig \u00e4nda in i m\u00e4rgen. Men d\u00e5 jag tar mitt f\u00f6rsta steg ut p\u00e5 badrumsgolvet kommer den v\u00e4lk\u00e4nda \u00e5ngesten rullande som en v\u00e5g \u00f6ver mig. I panik f\u00f6rs\u00f6ker jag resonera med mig sj\u00e4lv, om det var \u00e5synen av min br\u00e4ckliga kropp som utl\u00f6ste den. Men \u00e5ngesten reser sig h\u00f6gt som en tsunamiv\u00e5g, och jag kan inte v\u00e4rja mig f\u00f6r den hur jag \u00e4n k\u00e4mpar. S\u00e5 jag l\u00e5ter den ta \u00f6ver mig. Den attackerar mig s\u00e5 ofta, att jag numera l\u00e5ter den komma som den vill. Den bryter ned mig, och kr\u00e4ver oftare och oftare mer uppm\u00e4rksamhet av mig. Det finns absolut inget jag kan g\u00f6ra. Ingenting.<\/i><\/p>\n Tyngd g\u00e5r jag in i k\u00f6ket efter att ha tagit p\u00e5 mig badrocken, f\u00f6r att titta p\u00e5 klockan som h\u00e4nger mittemot spisen. Det spelar ingen roll vad den \u00e4r, men jag beh\u00f6ver ett m\u00e5l. N\u00e5got att syssels\u00e4tta mig med. Det \u00e4r allt som kan f\u00e5 mig att gl\u00f6mma sm\u00e4rtan.<\/p>\n Det \u00e4r en timme kvar till n\u00e4sta s\u00e4ndning. Medan jag v\u00e4ntar rotar jag stressat igenom frysen. Det spelar ingen roll vad jag \u00e4ter, allt k\u00e4nns smakl\u00f6st nu f\u00f6r tiden. Jag \u00e4r aldrig hungrig. Det \u00e4r egentligen ingen mening att \u00e4ta, men jag vet att om jag inte g\u00f6r det kommer jag att d\u00f6 inom en vecka. Jag \u00e4r inte redo att ge upp. Inte riktigt \u00e4n.<\/p>\n Mina h\u00e4nder b\u00f6rjar skaka, och jag b\u00f6rjar svettas. Darrningarna sprider sig till resten av kroppen. Men de \u00e4r knappt synliga. Om n\u00e5gon skulle komma in genom d\u00f6rren nu, skulle de inte m\u00e4rka av det. Den tanken ger mig mod att bita ihop och repa mig, s\u00e5 att jag l\u00e5ngsamt kan f\u00f6rtr\u00e4nga \u00e5ngesten. Om vem som helst, d\u00e4r ute i v\u00e4rlden, inte skulle bry sig beh\u00f6ver inte jag g\u00f6ra det heller.<\/p>\n Jag andas djupt f\u00f6r att lugna ner mig. Tankarna virvlar i mitt huvud, men nu \u00e4r min kropp stilla. Jag har slutat att skaka, trots att svetten har blandat sig med duschvattnet p\u00e5 min hud och klibbar fast. \u00c4ven det \u00e4r jag van vid.<\/p>\n Hur l\u00e4nge jag st\u00e5r och andas vet jag inte. Men d\u00e5 jag tittar upp p\u00e5 klockan igen ser jag att nyheterna b\u00f6rjar om fem minuter. Det spritter till i min ofta s\u00e5 livl\u00f6sa kropp, och det k\u00e4nns som om n\u00e5gon ovanifr\u00e5n drar i ett sn\u00f6re, ihopkopplad med min ryggrad, f\u00f6r att r\u00e4ta ut mig. Axlarna bak<\/i>, minns jag att min mamma brukade s\u00e4ga till mig d\u00e5 jag var yngre. Ut med br\u00f6stet. Var stolt. <\/i>Jag m\u00e5ste andas tungt igen.<\/p>\n D\u00e5 jag \u00e4ntligen sitter i min slitna l\u00e4derf\u00e5t\u00f6lj, med tre fleecefiltar virade t\u00e4tt omkring mig, sl\u00e5r jag vant p\u00e5 TV:n.<\/p>\n \u2013 Men nu, \u00e4r det dags f\u00f6r nyheter, s\u00e4ger TV-hall\u00e5an precis d\u00e5 jag sl\u00e5r p\u00e5.<\/p>\n Den h\u00e4r g\u00e5ngen tittar jag inte p\u00e5 kanalen d\u00e4r Jakob jobbar. Nyheterna visas ju i repris, s\u00e5 jag v\u00e4ljer ist\u00e4llet en annan kanal. Utbudet kommer att vara ungef\u00e4r det samma som p\u00e5 min favoritkanal, det h\u00e4nder trots allt bara en viss m\u00e4ngd saker intressanta nog att ha med p\u00e5 nyheterna varje dag. Men allt detta vet jag s\u00e5 instinktivt vid det h\u00e4r laget, att det inte \u00e4r n\u00e5got jag funderar \u00f6ver.<\/p>\n Precis som v\u00e4ntat. Allt det jag ser vet jag redan om. Utrikes har ett t\u00e5g sp\u00e5rat ur i Hamburg, Island har fortfarande problem med ekonomin, Kim Jong-Il har h\u00e5llit tal. Inrikes har det varit v\u00e5ldsamt i Malm\u00f6 och Mona Sahlin har l\u00e4mnat sin post som Socialdemokraternas partiledare.<\/p>\n Det \u00e4r just av anledningen att jag vet om allt det h\u00e4r som det knappt registreras. Jag sjunker in i mitt undermedvetna, och blir tyst och liten inuti mig sj\u00e4lv. Jag ser framf\u00f6r mig, allt som h\u00e4nder och sker, men det blir brus d\u00e5 det v\u00e4vs ihop med min \u00e5ngest. Intrycken fr\u00e5n TV:n blandar sig med den, och b\u00e5da dansar omkring inuti mig f\u00f6r att sedan, efter en intensiv kamp, l\u00e4gga sig ned stilla som den bruna dyn i en sj\u00f6. <\/b>TV-nyheterna har tillf\u00e4lligt tryckt ner \u00e5ngesten, men med priset att de knappt passerar mitt medvetna. Tills ett reportage om en felbehandlad cancerpatient visas.<\/p>\n Jag sp\u00e4rrar upp \u00f6gonen. Pl\u00f6tsligt blir jag medveten om vad jag tittar p\u00e5, och samtidigt stegrar sig paniken i mitt br\u00f6st. Den sparkar och sl\u00e5r inuti mig, redo att spr\u00e4nga mig itu.<\/p>\n D\u00e4r, p\u00e5 sk\u00e4rmen, visas hur en gammal man ligger i en sjukhuss\u00e4ng. Han har otaliga slangar kopplade till sig, och \u00e4r upp till halsen t\u00e4ckt av ett tunt vitt lakan. Det syns knappt att han lever. Om det inte vore f\u00f6r pipanden fr\u00e5n maskiner runt omkring och en l\u00e4kare som lutar sig \u00f6ver honom, skulle jag tagit honom f\u00f6r ett lik. Men det g\u00f6r jag inte. Jag vet att han lever, precis som jag lever.<\/p>\n Talarr\u00f6sten ber\u00e4ttar om hur mannen inte fick behandling i tid, och n\u00e4r han v\u00e4l fick det, blev han felmedicinerad och skickad mellan olika sjukhus f\u00f6r att till slut hamna p\u00e5 en liten mottagning i V\u00e4rmland. Han orkade inte mer, ber\u00e4ttar r\u00f6sten, och han v\u00e4djade om ett slut. Sm\u00e4rtan var stor. Han vill bara hem.<\/p>\n Jag b\u00f6rjar gr\u00e5ta okontrollerat. Det h\u00e4r st\u00e4mmer inte, <\/i>viskar r\u00f6sten, det \u00e4r inte den gamla mannen de pratar om p\u00e5 TV. Det d\u00e4r \u00e4r du. De har fel. Du vet det. Det \u00e4r ditt fel. Hur kunde du tro att du skulle kunna rymma. Du d\u00f6r. Du \u00e4r d\u00f6ende. Du har inte l\u00e5ngt kvar.<\/i><\/p>\n Jag skriker. Reportern forts\u00e4tter lugnt att ber\u00e4tta om mannens \u00f6de, utan att veta om mig. Att det d\u00e4r kunde varit jag. Att jag \u00e4r h\u00e4r nu. Att jag har g\u00e5tt igenom samma sak.<\/p>\n Jag h\u00f6r inte reportern l\u00e4ngre. Allt \u00e4r brus, h\u00f6gljutt och hamrande. Jag h\u00f6r inte l\u00e4ngre r\u00f6sten.<\/p>\n Jag kv\u00e4ver den. Den finns inte. Det d\u00e4r har aldrig h\u00e4nt mig.<\/i><\/p>\n Jo, det har det. Det kan du aldrig komma ifr\u00e5n. Var du tvungen att rymma? Att rymma fr\u00e5n ditt eget \u00f6de? Du \u00e4r isolerad, ensam. Du har klippt alla band. De kommer du aldrig att knyta igen. Och du vet varf\u00f6r. F\u00f6r att cancern har stulit ditt liv. Snart \u00e4ter den upp det.<\/i><\/p>\n Nej, det g\u00e5r inte. Det kan den inte. Jag har ett hem nu. Jag har ett liv. Titta, jag \u00e4r delaktig, det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor jag k\u00e4nner. Jag kan inte d\u00f6. Den kan inte f\u00f6rst\u00f6ra mig.<\/p>\n Men det \u00e4r precis det den har gjort.<\/i><\/p>\n Allt blir svart.<\/p>\n \u2013 Men nu, k\u00e4ra tittare, \u00e4r det dags f\u00f6r nyheterna, s\u00e4ger TV-hall\u00e5an och ler.<\/p>\n \u2013 Ja gokv\u00e4ll p\u00e5 er k\u00e4ra tittare, jag \u00e4r Jakob Nyhl\u00e9n och det h\u00e4r \u00e4r sju-nyheterna. Det har varit en jordb\u00e4vning i Lissabon, sju m\u00e4nniskor dog. I Argentina forts\u00e4tter oroligheterna. Men f\u00f6rst, inrikes.<\/p>\n Ett reportage om en kvinna som hittats d\u00f6d i sin l\u00e4genhet b\u00f6rjar. Hon tog sj\u00e4lvmord med en pistol. En granne som intervjuats ber\u00e4ttade att hon var en enst\u00f6ring, som man aldrig h\u00f6rde av eller knappt s\u00e5g. Det var m\u00e5nga i byggnaden som inte visste om att hon bodde d\u00e4r f\u00f6rr\u00e4n hon sk\u00f6t sig sj\u00e4lv.<\/p>\n Ingen vet varifr\u00e5n hon f\u00e5tt vapnet, eller varf\u00f6r hon tog sitt liv. Enligt reportern s\u00e4ger sjukv\u00e5rdare att hon var deprimerad, och att hon kan ha varit mentalt instabil. Man har inte f\u00e5tt tag i n\u00e5gra anh\u00f6riga f\u00f6r en kommentar. D\u00e4remot, ber\u00e4ttar reportern med upphetsning i r\u00f6sten, har man f\u00e5tt tag i hennes patientjournaler. Kvinnan hade cancer sedan ca tre \u00e5r tillbaka, men hade f\u00e5tt en felaktig diagnos och felmedicinerats. D\u00e5 medicinen inte gav n\u00e5gon effekt, fick hon flyttas mellan olika sjukhus under tv\u00e5 \u00e5r. Det var f\u00f6rst efter fyra m\u00e5nader, p\u00e5 det tredje sjukhuset, som l\u00e4karna uppt\u00e4ckte kn\u00f6lar och b\u00f6rjade ta mer djupg\u00e5ende prover. Vid det laget hade hon drabbats av depression, och under det andra \u00e5ret ans\u00e5g en l\u00e4kare att det var b\u00e4st att sl\u00e4ppa henne. Det blev ett ramaskri p\u00e5 sjukhuset, d\u00e5 n\u00e5gra l\u00e4kare ans\u00e5g att hon inte var i mental form att sl\u00e4ppas.<\/p>\n Men hon fick l\u00e4mna sjukhuset, och b\u00f6rjade snart isolera sig fr\u00e5n v\u00e4rlden. Sina sista \u00e5r levde hon p\u00e5 socialbidrag.<\/p>\n En sista bild av kvinnans l\u00e4genhet visas innan reportaget avslutas. Det ligger filtar och kl\u00e4der utsprida i l\u00e4genheten, och TV:n, som st\u00e5r i mitten av vardagsrummet mittemot en l\u00e4derf\u00e5t\u00f6lj, st\u00e5r p\u00e5, som om kvinnan \u00e4nda in i d\u00f6den f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 glimtar av v\u00e4rlden genom TV-sk\u00e4rmen.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Emelie Bystr\u00f6m<\/b><\/p>\n ”Jag \u00e4r en gud”:<\/p>\n f\u00f6r \u00a0en inst\u00e4ngd \u2013 men inte desto mindre verkligt litter\u00e4rt gestaltad \u2013 studie av ett m\u00e4nniskohatande medvetande med \u00f6verm\u00e4nniskodr\u00f6mmar, som i sin konsekvent skildrade subjektivism \u00e4nd\u00e5 l\u00e4mnar kvar en obehaglig k\u00e4nsla av f\u00f6rst\u00e5else, och av att det ligger n\u00e5got i f\u00f6raktet.<\/em><\/p>\n \u00a0<\/i><\/p>\n Klamp! Klamp! N\u00e5gon stampar av sig sn\u00f6n utifr\u00e5n<\/strong>. Jag tycker inte om sn\u00f6n. Sn\u00f6n f\u00f6rpestar en redan f\u00f6rfallen v\u00e4rld och allt prat om \u201dett l\u00e4kande vitt t\u00e4cke\u201d \u00e4r tomma ord fr\u00e5n tomma m\u00e4nniskor som v\u00e4grar inse sin egen idioti.<\/p>\n En nyckel vrids om i ett l\u00e5s. Bang! En d\u00f6rr sl\u00e5s igen. Jag h\u00f6r grannen g\u00e5 \u00f6ver golvet som \u00e4r mitt tak. Jag bor i en liten l\u00e4genhet, i ett litet hyreshus, i en liten del av Sverige, i en liten del av v\u00e4rlden, i en obetydligt liten del av universum. V\u00e4ggarna i min lilla l\u00e4genhet \u00e4r, som f\u00f6rv\u00e4ntat, papperstunna. Likas\u00e5 taket. Jag h\u00f6r allt. Allt som mina grannar s\u00e4ger och g\u00f6r lika tydligt som om vi vore i samma rum. Sj\u00e4lvklart h\u00f6r inte de mig f\u00f6r hos mig finns det ingenting att h\u00f6ra. Jag sitter p\u00e5 min stol hela dagarna och lyssnar, bara lyssnar. Sedan mitt liv tappade mening \u00e4r det allt som h\u00e5ller mig sysselsatt.<\/p>\n Musik startar, som vanligt. Min granne ovanf\u00f6r gillar musik. Ytligt tidsf\u00f6rdriv. Jag v\u00e4ntar och lyssnar efter den \u00e4ldre damen som bor mittemot. Hon brukar g\u00e5 ut vid den h\u00e4r tiden f\u00f6r att f\u00f6rst\u00f6ra sina lungor. Min andra granne ovanf\u00f6r, hon med barnen, \u00e4r inte hemma \u00e4n. Hennes barn d\u00e4remot, de lever r\u00f6vare som vanligt.<\/p>\n M\u00e5nga skulle nog tycka att jag var konstig om de fick vet vad jag h\u00e5ller p\u00e5 med. Vissa skulle nog kalla mig f\u00f6r \u201dpervers\u201d om de fick veta att jag har en loggbok halvfull med mina grannars aktiviteter. De m\u00e4nniskorna f\u00f6rst\u00e5r inte, ingen f\u00f6rst\u00e5r. Detta \u00e4r mitt liv nu. Min v\u00e4rld best\u00e5r av att lyssna och skriva ner vad jag h\u00f6r. Jag har inte varit utanf\u00f6r min d\u00f6rr p\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e4nge. Min enda regelbundna kontakt med omv\u00e4rlden \u00e4r genom min dagliga visit fr\u00e5n \u201dden f\u00f6rst\u00e5ende\u201d. Hon som hela tiden fr\u00e5gar hur jag m\u00e5r och sedan s\u00e4ger att hon f\u00f6rst\u00e5r. Hon ljuger. Hon ljuger alltid. Hon skulle aldrig kunna f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5gonting. Hon \u00e4r en vanlig m\u00e4nniska. Bara en vanlig, tr\u00e5kig, dum, och ytlig m\u00e4nniska. Inte som jag, jag st\u00e5r \u00f6ver vanliga m\u00e4nniskor eftersom att jag vet hur v\u00e4rdel\u00f6sa m\u00e4nniskor egentligen \u00e4r.<\/p>\n Knack! Knack! Hon \u00e4r h\u00e4r. D\u00f6rren \u00f6ppnas, jag l\u00e5tsas sova, jag k\u00e4nner att hon l\u00e4gger n\u00e5gonting i mitt kn\u00e4 innan hon g\u00e5r f\u00f6r att utf\u00f6ra sitt jobb. Hon kommer hit varje dag f\u00f6r att st\u00e4da, tv\u00e4tta, diska, handla, och g\u00f6ra allt annat som \u00e4r f\u00f6r trivialt f\u00f6r att jag ska uppm\u00e4rksamma det. Efter en timme \u00e4r hon f\u00e4rdig och hon kollar till mig en sista g\u00e5ng innan hon g\u00e5r. Jag v\u00e4ntar tills jag h\u00f6r entr\u00e9d\u00f6rren \u00f6ppnas och st\u00e4ngas d\u00e4rnere innan jag \u00f6ppnar \u00f6gonen igen. Saken hon lade i mitt kn\u00e4 \u00e4r en tidning. Ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 mig kopplad till v\u00e4rlden antar jag. \u00a0Jag \u00f6ppnar och b\u00f6rjar l\u00e4sa.<\/p>\n Sv\u00e4lt, d\u00f6d, krig, och dumma politiker blandat med celebriteter, diet-tips, och annonser. \u00c4r detta vad v\u00e4rlden har blivit medan jag har varit borta. M\u00e4nniskor mot m\u00e4nniskor, p\u00e5 grund av vad? Mat, mark, kl\u00e4der, och makt. Jag k\u00e4nner mig skakad in i m\u00e4rgen av det faktum att m\u00e4nniskor har blivit v\u00e4rre \u00e4n vad jag trodde. Dessa m\u00e4nniskor \u00e4r latare, ytligare, girigare, och mer maktberoende \u00e4n vad jag n\u00e5gonsin har kunnat f\u00f6rest\u00e4lla mig. Jag l\u00e4ser rubrikerna igen: Kriget i mellan\u00f6stern trappas upp. Tappa 10 kilo p\u00e5 2 veckor. Afrikas barn beh\u00f6ver din hj\u00e4lp. Vem bar kl\u00e4nningen b\u00e4st? Ryssland sl\u00e5r ett slag mot homosexuell propaganda.<\/p>\n Jag sl\u00e4nger tidningen i v\u00e4ggen och springer till f\u00f6nstret. Jag ser m\u00e4nniskorna p\u00e5 gatan nedanf\u00f6r. De ser ober\u00f6rda ut. De g\u00e5r och beter sig som om v\u00e4rlden inte rasar samman. Jag ser barn som leker i sn\u00f6n, ton\u00e5ringar som g\u00e5r och skrattar, vuxna som skyndar f\u00f6rbi, m\u00e4nniskor som rastar hundar, och m\u00e4nniskor som v\u00e4ntar p\u00e5 en buss. Alla ser helt normala ut. Inte en enda person verkar vara medveten om vad som p\u00e5g\u00e5r i s\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga l\u00e4nder p\u00e5 jorden. Jag st\u00e5r och tittar en l\u00e5ng stund innan jag g\u00e5r och s\u00e4tter mig igen. Jag kan inte fokusera p\u00e5 vad mina grannar g\u00f6r l\u00e4ngre. Jag h\u00f6r ingenting l\u00e4ngre, helt inst\u00e4ng i mina tankar.<\/p>\n Jag m\u00e4rker inte att det har blivit en ny dag f\u00f6rr\u00e4n d\u00f6rren \u00f6ppnas och \u201dden f\u00f6rst\u00e5ende\u201d sticker in huvudet.<\/p>\n \u2013 Vad bra att du \u00e4r vaken, s\u00e4ger hon. L\u00e4ste du tidningen du fick ig\u00e5r?<\/p>\n Ja, svarar jag innan jag sedan fr\u00e5gar med en skakigare r\u00f6st \u00e4n vad jag\u00a0hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig.<\/p>\n \u2013 \u00c4r v\u00e4rlden verkligen s\u00e5 som de skriver<\/p>\n \u2013 Ja, mer eller mindre. Jag nickar.<\/p>\n \u2013 Varf\u00f6r g\u00f6r ingen n\u00e5gonting \u00e5t det?<\/p>\n \u2013 De flesta har annat att oroa sig \u00f6ver, svarar hon.\u00a0 Jag nickar igen och s\u00e4ger inget mer. Jag har f\u00e5tt bekr\u00e4ftelsen som jag ville ha.<\/p>\n Hon g\u00e5r vidare med sina sysslor och jag b\u00f6rjar f\u00f6r nionde g\u00e5ngen g\u00e5 igenom handlingsplanen. Det var den jag hittade p\u00e5 n\u00e4r jag egentligen skulle ha sovit. Den moderna v\u00e4rlden har chockerat mig men vad som \u00e4r mer chockerande \u00e4r att ingen verkar veta om det. S\u00e5 kan det inte forts\u00e4tta. N\u00e5gon m\u00e5ste ber\u00e4tta f\u00f6r dem, hur ska vi annars kunna g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t problemet? Allting \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt. Jag ska g\u00e5 ut dit, st\u00e4lla mig i gatuh\u00f6rnet, och ber\u00e4tta f\u00f6r alla m\u00e4nniskor vad som p\u00e5g\u00e5r. Det \u00e4r s\u00e5 enkelt. Jag har varit redo f\u00f6r att g\u00e5 ut hela morgonen men jag beh\u00f6vde n\u00e5gon utifr\u00e5n att bekr\u00e4fta l\u00e4get. Hon gjorde nyss det.<\/p>\n Jag v\u00e4ntar tills hon har g\u00e5tt innan jag reser mig upp, tar p\u00e5 mig ett par skor och en jacka, och \u00f6ppnar ytterd\u00f6rren. Jag g\u00e5r ner f\u00f6r trappan och kollar p\u00e5 d\u00f6rren framf\u00f6r mig. Sn\u00f6n ligger p\u00e5 backen utanf\u00f6r, m\u00e4nniskor g\u00e5r f\u00f6rbi, och jag har tappat andan. Jag p\u00e5minner mig om rubrikerna i tidningen och de ovetande sm\u00e5 m\u00e4nniskorna som beh\u00f6ver mig. Jag str\u00e4cker p\u00e5 mig och tar ett djupt andetag innan jag griper tag om handtaget och \u00f6ppnar d\u00f6rren.<\/p>\n Det \u00e4r ljust och kallt. Jag stannar upp och ser mig omkring. Det var s\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e4nge sedan jag var utomhus senast. Jag f\u00f6rs\u00f6ker men kan inte minnas senast jag var utomhus. Jag skakar p\u00e5 mig och \u00f6nskar f\u00f6r en sekund att jag hade tagit ett par handskar. Jag kan inte g\u00e5 upp och h\u00e4mta ett par f\u00f6r d\u00e5 tror jag inte att jag skulle kunna g\u00e5 ut igen. Jag b\u00f6rjar g\u00e5 mot ett gatuh\u00f6rn som jag s\u00e5g fr\u00e5n mitt f\u00f6nster tidigare. Jag s\u00e5 att det var mycket m\u00e4nniskor som gick f\u00f6rbi s\u00e5 det m\u00e5ste vara ett bra st\u00e4lle att st\u00e5 p\u00e5. Jag hittar h\u00f6rnet och g\u00f6r mig redo.<\/p>\n Jag b\u00f6rjar med att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 folk att stanna s\u00e5 att jag kan tala f\u00f6r flera m\u00e4nniskor i taget men ingen verkar vilja lyssna. Jag byter taktik efter ett par timmar och ropar ut mitt budskap s\u00e5 att de som vill kan lyssna. Ingen stannar f\u00f6r att lyssna. F\u00f6rst\u00e5r de inte att det jag s\u00e4ger \u00e4r viktigt? Jag st\u00e5r kvar vid h\u00f6rnet och ropar i flera timmar. Emellan\u00e5t \u00e4r det n\u00e5gon som s\u00e4ger \u00e5t mig att jag ska vara tyst, eller att de t\u00e4nker ringa polisen. Varf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5r de inte? Jag vet att m\u00e4nniskor \u00e4r dumma och att m\u00e5nga bara lyssnar p\u00e5 saker som de vill h\u00f6ra men n\u00e5gon m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5. N\u00e5gon m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n Jag st\u00e5r ute i tills det blir m\u00f6rkt innan jag g\u00e5r in igen fast besluten att g\u00f6ra samma sak imorgon. \u00a0Jag har gjort samma sak i snart en vecka nu. Ingen har f\u00f6rst\u00e5tt \u00e4n. Men n\u00e5gon ska f\u00f6rst\u00e5. Jag g\u00e5r ut och st\u00e4ller mig i samma h\u00f6rn igen. Jag st\u00e5r i n\u00e5gra timmar men sedan dyker det upp n\u00e5gra poliser som leder mig hem till l\u00e4genhet igen och s\u00e4ger att jag inte f\u00e5r st\u00e5 och skrika mer. St\u00e5 och skrika? \u00c4r det vad alla tror att jag g\u00f6r? Har jag inte tillf\u00f6rt n\u00e5got mer under dessa dagar? Jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig n\u00e4r jag kommer innanf\u00f6r d\u00f6rren. Poliserna f\u00f6rs\u00f6ker prata med mig men jag har ingen lust att prata l\u00e4ngre. N\u00e4r de har g\u00e5tt s\u00e5 ligger jag och tittar upp i taket. Jag lyssnar p\u00e5 mina grannar. Musik spelas i l\u00e4genheten ovanf\u00f6r, kvinnan med barnen \u00e4r hemma och jag h\u00f6r barnen springa runt och skratta. Damen mittemot tittar p\u00e5 tv. Allt \u00e4r som vanligt. Jag har inte lyckats f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5gonting. Jag har inte \u00e5stadkommit n\u00e5got. Jag ligger kvar i s\u00e4ngen och lyssnar. Jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00f6ra n\u00e5got ovanligt. Jag skriver inte ned vad som h\u00e4nder runtomkring, det verkar meningsl\u00f6st nu, ist\u00e4llet ligger jag bara och blundar. Lyssnar.<\/p>\n Jag vet inte n\u00e4r jag somnade eller hur l\u00e4nge jag har sovit men n\u00e4r jag vaknar \u00e4r allting solklart. Vanliga m\u00e4nniskor \u00e4r helt enkelt f\u00f6r dumma f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5. Jag \u00e4r inte det. Jag \u00e4r upplyst. Jag \u00e4r mer \u00e4n en vanlig m\u00e4nniska och d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5r de inte vad jag f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga. Jag st\u00e5r \u00f6ver dem. Jag \u00e4r en \u00f6verm\u00e4nniska och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste ingen h\u00f6ra mitt budskap. De skulle inte kunna hantera det. Jag \u00e4r d\u00f6md till att sitta i min l\u00e4genhet och veta att jag \u00e4r allvetande utan att kunna g\u00f6ra n\u00e5got. Jag blundar igen.<\/p>\n Jag \u00e4r vagt medveten om att n\u00e5gon kollar p\u00e5 mig. Jag \u00f6ppnar \u00f6gonen och ser \u201dden f\u00f6rst\u00e5ende\u201d. Jag s\u00e4tter mig upp och kolar p\u00e5 henne. Hon ser ut som en vanlig m\u00e4nniska.<\/p>\n \u2013 Har du sovit gott? fr\u00e5gar hon. Jag svarar inte.<\/p>\n \u2013 Hall\u00e5? \u00c4r du vaken? fr\u00e5gar hon medan hon fnissar till.<\/p>\n \u2013 Jag beh\u00f6ver inte dig, s\u00e4ger jag och st\u00e4ller mig upp. Jag beh\u00f6ver inte dig. Jag st\u00e5r \u00f6ver dig. Du \u00e4r bara en m\u00e4nniska. Jag \u00e4r en gud i j\u00e4mf\u00f6relse med dig.<\/p>\n \u2013 Va, vad menar du? Hon ser f\u00f6rbryllad ut.<\/p>\n \u2013 Jag \u00e4r en gud. Jag \u00e4r allvetande. Du ska behandla mig som en s\u00e5dan.<\/p>\n Jag minns inte n\u00e4r jag b\u00f6rjade skrika. Jag minns inte heller n\u00e4r jag tog stryptag p\u00e5 henne. Jag minns att hon s\u00e5g v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e5nad ut och att jag k\u00e4nde mig arg. Det k\u00e4ndes som jag helt pl\u00f6tsligt blev besatt av n\u00e5got. Jag minns inget mer f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4r jag vaknade dagen efter och allting var vitt. V\u00e4ggarna var vita, golvet och taket likas\u00e5. Jag var inte l\u00e4ngre i min l\u00e4genhet. Jag kunde inte l\u00e4ngre h\u00f6ra grannarna eller gatan utanf\u00f6r. Jag kunde inte h\u00f6ra n\u00e5got annat \u00e4n mina egna andetag. En person i vitt \u00f6ppnade en d\u00f6rr som jag inte hade lagt m\u00e4rke till och ber\u00e4ttade att jag skulle bo d\u00e4r nu. F\u00f6r att f\u00f6rhindra fler \u201dolyckor\u201d. Jag satte mig upp och t\u00e4nkte f\u00f6r mig sj\u00e4lv. \u201dDe kan inte l\u00e5sa in mig. Jag \u00e4r en gud. Jag \u00e4r allvetande. Ingen kan l\u00e5sa in mig\u201d.\u00a0 Jag s\u00f6kte runt i rummet och hittade en v\u00e4ssad penna. Det fick duga. Med hj\u00e4lp av pennan kunde jag b\u00e5de skriva det jag ville ha sagt p\u00e5 v\u00e4ggen innan jag tog tag i den och gjorde ett h\u00e5l i min hals. Allting blev svart och jag log medan jag t\u00e4nkte p\u00e5 deras miner n\u00e4r de kommer in i mitt rum n\u00e4sta g\u00e5ng. P\u00e5 v\u00e4ggen stod \u201dJag var en gud. Nu f\u00e5r ni skylla er sj\u00e4lva\u201d. Jag k\u00e4nde mig n\u00f6jd och glad n\u00e4r allting blev svart.<\/p>\n <\/p>\n Erica Nordin<\/b><\/p>\n ”Rosenr\u00f6da ansikten”:<\/p>\n F\u00f6r en spr\u00e5kligt elegant novellkonst d\u00e4r stilistiska verkningsmedel anv\u00e4nds p\u00e5 ett medvetet s\u00e4tt och d\u00e4r sm\u00e5 visuella detaljer tillsammans med id\u00e9n att st\u00e4lla tv\u00e5 perspektiv p\u00e5 \u00a0psykiatrimottagningens sjukhussal mot varandra resulterar i en gripande skildring.<\/em><\/p>\n Ett rum fyllt av \u00e5ngest, sm\u00e4rta och ensamhet<\/strong>. Ett rum s\u00e5 tyst att man kan h\u00f6ra en fluga sl\u00e5 sig ner p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4dan. Det regnar utanf\u00f6r. Vattendroppar smattrar p\u00e5 rutan och en liten man i en sjukhusdr\u00e4kt sitter i en rullstol och tittar ut. Han \u00e4r sargad av tiden. Sliten. Han ser ledsen ut, men samtidigt har han det uttrycket i ansiktet som om han inte f\u00f6rst\u00e5r var han \u00e4r, eller vem han \u00e4r. Bakom honom sitter en kvinna, i sjukhusdr\u00e4kt hon med. Hon drar sig sj\u00e4lv i h\u00e5ret om och om igen samtidigt som hon gungar fram och tillbaka i fosterst\u00e4llning. Rummet har varit tyst en l\u00e5ng tid. Ingen musik eller gl\u00e4dje har fyllt rummet. Ingen k\u00e4rlek och v\u00e4rme. Bara tystnad och sorg. H\u00e4r har livet st\u00e5tt stilla och de f\u00e5tal m\u00e4nniskor som finns h\u00e4r inne vet varken dag, m\u00e5nad eller \u00e5r. Inte ens en s\u00e5dan simpel sak som vad klockan \u00e4r. De har stannat i den tid n\u00e4r det m\u00e5dde bra, och inte var inl\u00e5sta i detta rum. M\u00e4nniskorna i rummet minns inte hur frisk luft k\u00e4ndes mot deras hud, eller hur sk\u00f6nt det k\u00e4nns n\u00e4r solen v\u00e4rmer mot deras kind. Rummet jag befinner mig i \u00e4r inget rum jag vill bes\u00f6ka igen. Man k\u00e4nner hur sjukdomar v\u00e4ller ut n\u00e4r man \u00f6ppnar d\u00f6rren. Hur m\u00e4nniskor inte egentligen f\u00e5r den hj\u00e4lp de beh\u00f6ver utan l\u00e4kare och sk\u00f6terskor experimenterar och gissar p\u00e5 behandlingar de tror blir bra f\u00f6r dem. Rummet kommer aldrig bli ett lyckligt rum. Med glada m\u00e4nniskor, dans, frihet och lycka. Rummet kommer alltid h\u00e5lla fast olyckliga, sjuka m\u00e4nniskor. Varje m\u00e4nniska som vistas h\u00e4r b\u00e4r p\u00e5 en historia. Historier om sjukdom och fr\u00e5n en tid d\u00e5 de faktiskt var lyckliga. Jag st\u00e4nger d\u00f6rren bakom mig och g\u00e5r ut i den m\u00f6rka h\u00f6stdagen fylld med regn och l\u00f6v som faller fr\u00e5n tr\u00e4den, med tanken att jag aldrig n\u00e5gonsin vill komma hit igen.<\/p>\n D\u00e4r gick hon igen, och troligtvis f\u00f6r sista g\u00e5ngen. Sista g\u00e5ngen jag kommer f\u00e5 se ett friskt rosenr\u00f6tt ansikte, ett ansikte fyllt med liv. Nu kommer vi att g\u00e5 tillbaka till gamla rutiner. Samma gamla visa, klockan sju kommer f\u00f6rsta sk\u00f6terskan in, hon ger oss v\u00e5r f\u00f6rsta medicin f\u00f6r dagen, troligtvis n\u00e5got som skrynklar ihop hj\u00e4rnan \u00e4nnu mer \u00e4n vad den redan blivit h\u00e4r inne. Vi f\u00e5r lunch vid tolv och det \u00e4r alltid vakter runt oss f\u00f6r att se till att alla beh\u00e5ller lugnet. Vi \u00e4r mer som f\u00e5ngar \u00e4n n\u00e5gra med psykiska problem som egentligen skulle beh\u00f6va omtanke och k\u00e4rlek. Samh\u00e4llet har d\u00f6mt ut oss som freaks. Vi \u00e4r de sjuka m\u00e4nniskorna som ska sitta inl\u00e5sta livet ut, och \u00e4ta mediciner som g\u00f6r oss som harml\u00f6sa djur. Efter lunchen \u00e4r det dags f\u00f6r elchocker, n\u00e5got l\u00e4karna har t\u00e4nkt ut att de hj\u00e4lper mot psykisk oh\u00e4lsa. Jag f\u00e5r en hemsk huvudv\u00e4rk och blir oerh\u00f6rt f\u00f6rvirrad, vilket l\u00e4karna ser som framsteg. Efter\u00e5t blir jag som en urvriden tv\u00e4ttsvamp d\u00e4r jag sitter i ett h\u00f6rn och vaggar fram och tillbaka och drar mig sj\u00e4lv i h\u00e5ret. Utifr\u00e5n ser det ut som jag \u00e4r en rubbad kvinna som drar i h\u00e5ret, men egentligen s\u00e5 drar jag i h\u00e5ret av frustration, frustrationen att jag vet jag aldrig n\u00e5gonsin kommer f\u00e5r komma ut h\u00e4rifr\u00e5n. Jag kommer aldrig mer f\u00e5 se mina barn, mina \u00e4lskade barn. Jag \u00e4r h\u00e4r av helt fel anledning, jag \u00e4r inte psykiskt sjuk, \u00e4ven om s\u00e5 m\u00e5nga ser mig som det. Jag vet att jag inte \u00e4r sjuk. N\u00e5gon som var sjuk var min man. Min man som lovade att \u00e4lska mig resten av v\u00e5ra liv, men som ist\u00e4llet gjorde mitt liv till ett levande helvete. Jag har varit h\u00e4r inne nu i snart tre \u00e5r, om jag har r\u00e4knat r\u00e4tt. Jag f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e4kna tiden i huvudet trots alla p\u00e5frestningar. Jag vill inte gl\u00f6mma vilket \u00e5rtal det \u00e4r, jag vill komma ut h\u00e4rifr\u00e5n och veta exakt vilket \u00e5rtal det \u00e4r. Jag hamnade h\u00e4r p\u00e5 grund av min man, min man som fick mig att knivhugga honom i ryggen. Han blev hyllad f\u00f6r sitt mod och sin styrka att klara sig efter tio knivhugg med en k\u00f6ttkniv i ryggen. Jag d\u00e4remot blev inl\u00e5st p\u00e5 en av Sveriges v\u00e4rsta psykiatrisjukhus, blev uth\u00e4ngd i tidningar som den galna frun som knivh\u00f6gg sin hj\u00e4lpl\u00f6se man. Allt jag gjorde var att f\u00f6rsvara mina barn mot deras far. Den fadern som misshandlade alla oss i flera \u00e5r, utnyttjade b\u00e5de min son och min dotter sexuellt. Till slut fick jag nog och s\u00e5g ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att f\u00f6rs\u00f6ka utrota honom som f\u00f6rst\u00f6rde mitt liv, och mina barns. Deras framtid kommer speglas i ilska och r\u00e4dsla. Nu \u00e4r jag fast h\u00e4r, f\u00f6r m\u00e4nniskor tycker att jag \u00e4r en sjuk m\u00e4nniska, att jag \u00e4r totalt rubbad och sjuk i huvudet. Jag passar inte in i samh\u00e4llet och ska vara inl\u00e5st f\u00f6r resten av mitt liv. Jag kommer bli tvingad att forts\u00e4tta med mina terapier som inneb\u00e4r isbad, elchocker och om jag inte sk\u00e4rper mig och inte slutar vara en st\u00f6rig och olydig m\u00e4nniska m\u00e5ste l\u00e4karen ta till drastiska medel. Jag vet vad l\u00e4karen och sk\u00f6terskorna menar med det. Jag har sett hur \u201dolydiga\u201d m\u00e4nniskor f\u00f6ljt med dem in till behandlingsrummet och komma ut som n\u00e5got som inte \u00e4r m\u00e4nskligt. Jag vet det drastiska medlet alla talar om \u00e4r lobotomi. Doktorn sl\u00e5r en ishacka in i \u00f6gat f\u00f6r att sk\u00e4ra av en nerv i nervbanorna i hj\u00e4rnan s\u00e5 att man blir lugn och gl\u00f6mmer allt som h\u00e4nder runt om en. Du minns inget och ibland kan du tappa talf\u00f6rm\u00e5gan. Man blir inte en m\u00e4nniska efter en lobotomi. Jag vill inte, men samtidigt kanske det \u00e4r det enda s\u00e4ttet f\u00f6r mig att inte pl\u00e5gas varje dag i vetskapen om att jag aldrig kommer komma h\u00e4rifr\u00e5n. Jag kommer aldrig f\u00e5 lukta mina barn i h\u00e5ret efter de badat i sj\u00f6n vid v\u00e5rt hus, jag kommer aldrig kunna f\u00e5 tv\u00e4tta mina egna kl\u00e4der eller dra en kam genom mitt h\u00e5r. Jag kommer aldrig k\u00e4nna solens str\u00e5lar sl\u00e5 mot min hud eller k\u00e4nna regnet falla ner f\u00f6r min kind. Jag kanske ska bete mig som ett svin, som en kvinna som m\u00f6rdade sin man helt oprovocerat s\u00e5 att de lobotomerar mig f\u00f6r att f\u00e5 mig lugn och tyst. Och jag kommer gl\u00f6mma varf\u00f6r jag \u00e4r h\u00e4r. Och jag kommer inte k\u00e4nna sm\u00e4rtan jag k\u00e4nner varje dag. Jag kommer bli ett fromt lamm. Jag kommer aldrig f\u00e5 se ett rosenr\u00f6tt friskt ansikte igen. Dagarna g\u00e5r ihop nu, jag v\u00e4grar ta min medicin, skriker och kastar mat omkring mig vid lunchen s\u00e5 vakterna f\u00e5r h\u00e5lla fast mig. Jag har haft tv\u00e5ngstr\u00f6ja tre g\u00e5nger denna vecka och jag b\u00f6rjar tro att snart \u00e4r det inte l\u00e5ng tid kvar innan jag kommer bli h\u00e4mtad av doktorn. Sista dagen slog jag en tallrik i huvudet p\u00e5 en annan patient som r\u00e5kat rulla \u00f6ver sitt nyf\u00f6dda barn i s\u00f6mnen och blev inl\u00e5st efter att hon blivit fullkomligt galen. Tallriken splittrades i tusen bitar och hon b\u00f6rjar bl\u00f6da fr\u00e5n ena \u00f6rat och glassk\u00e4rvorna har skurit sig in i hennes kind. Nu var det nog, nu var sk\u00f6terskorna tr\u00f6tt p\u00e5 mig. Dom tog mig i varsin arm, kallade p\u00e5 vakterna som tog tag i mina ben och b\u00f6rjade g\u00e5 mot doktorns d\u00f6rr. Nu var det dags. Nu vet jag att jag aldrig n\u00e5gonsin kommer minnas hur ett rosenr\u00f6tt ansikte ser ut.<\/p>\n ——————————————————————————————————————–<\/b><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Amanda Bystr\u00f6m ”Ett f\u00f6nster mot v\u00e4rlden”: f\u00f6r en novellkonst som ger prov p\u00e5 \u00f6verraskande psykologiska insikter \u00a0i en ber\u00e4ttelse som v\u00e4xer fram till en distinkt studie i det mediala iakttagandets och avl\u00e4sandets konst, och som pl\u00f6tsligt v\u00e4nder p\u00e5 kommunikationens str\u00f6m s\u00e5 att mediekonsumenten f\u00f6rvandlas till en iakttagandets gud. Jag stirrar rakt framf\u00f6r mig. Framf\u00f6r mig, … <\/p>\n