TELEFONEN. LIK EN OSYNLIG SPINDEL<\/p>\n
\u201dD\u00e4r Tomas stod i barnkammarf\u00f6nstret kunde han se hur karlar reste j\u00e4rngalgar p\u00e5 alla tak i stan, hur bruntj\u00e4rade tr\u00e4stolpar restes l\u00e4ngs gatorna och stora rullar, fulla av telefontr\u00e5d, l\u00e5ngsamt rullades genom stan.<\/em> P\u00e5 hemv\u00e4g till \u00d6backa (1934)<\/p>\n TELEFONTRAFIKEN \u00d6PPNAS<\/p>\n \u201dOch s\u00e5 kom den stora dagen, d\u00e5 telefonen \u00f6ppnades, som hela staden hade v\u00e4ntat med s\u00e5dan sp\u00e4nning. D\u00e5 flaggades hela stan, och \u00f6verallt i familjerna var det stor middag. Landsh\u00f6vdingens hade middag, och biskopens hade middag, och dispasch\u00f6r Un\u00e6uses hade middag och patron Lacks hade middag. Och det st\u00f6rsta med hela middan var, att den hela tiden avbr\u00f6ts av telefonringningar [\u2026] I samma stund hade luren tryckts i Kaj-Kajs hand, men som hon f\u00e5tt den mot \u00f6rat, gav hon till ett skrik, som skar genom hela huset, kastade luren i v\u00e4ggen, v\u00e4nde sig med fradgande mun och tokiga \u00f6gon mot s\u00e4llskapet och vr\u00e5lade: Jag h\u00f6rde dj\u00e4vulen! R\u00e4dda mig! R\u00e4dda mig!\u201d<\/em> \u201dTeleverket inr\u00e4ttade sina f\u00f6rsta lokala telefonn\u00e4t 1882. H\u00e4rn\u00f6sand och Uddevalla blev de st\u00e4der, som f\u00f6rst beg\u00e5vades med s\u00e5dant n\u00e4t. H\u00e4rn\u00f6sands telefonstation blev allra f\u00f6rst. Den \u00f6ppnades f\u00f6r allm\u00e4n trafik den 1\/11 1882.\u201d<\/em><\/p>\n Harald Wik, H\u00e4rn\u00f6sands historia del III (1981)<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" TELEFONEN. LIK EN OSYNLIG SPINDEL \u201dD\u00e4r Tomas stod i barnkammarf\u00f6nstret kunde han se hur karlar reste j\u00e4rngalgar p\u00e5 alla tak i stan, hur bruntj\u00e4rade tr\u00e4stolpar restes l\u00e4ngs gatorna och stora rullar, fulla av telefontr\u00e5d, l\u00e5ngsamt rullades genom stan. I detta spindeln\u00e4t av metall, som lades \u00f6ver \u00d6backa, satt likasom en ot\u00e4ck, elak, osynlig spindel! Och … <\/p>\n
\n I detta spindeln\u00e4t av metall, som lades \u00f6ver \u00d6backa, satt likasom en ot\u00e4ck, elak, osynlig spindel! Och han \u00e5t och mumsade p\u00e5 alla kakor, karameller, kn\u00e4ckar, chokladpraliner f\u00f6r Tomas och f\u00f6r alla andra sm\u00e5pojkar i stan, som f\u00f6rut sprungit med bud och biljetter \u00e5t sina mammor till stans alla sn\u00e4lla och godhj\u00e4rtade tanter.<\/em>
\n Och detta var \u00e4nd\u00e5 bara en liten b\u00f6rjan till allt det, som denna osaliga telefon skulle medf\u00f6ra.\u201d<\/em><\/p>\n
\n P\u00e5 hemv\u00e4g till \u00d6backa (1934)<\/em><\/p>\n