Ludvig Nordström

En lång och ståtlig herre kom plötsligt förbi vår monter. Vi slängde kameran på Anna-Carin och drog med oss henne för att bli fotograferade med självaste Lasse Berghagen. Jag är fortfarande alldeles skakig!

/Emelie

Just nu står vi och kikar på inspelningen av Babel. Kolla klockan 20.00 på svt2 på söndag!

/Emelie & Sofia

Vi har nu varit och sett våra tidigare novell pristagare hålla en diskussion på De litterära sällskapens scen.
Mats Kempe och Steve Claesson höll ett kort men bra framträdande.
De diskuterade bland annat novellskrivandet och Steve berättade att han har börjat skriva romaner istället för noveller eftersom de säljer bättre.

Mats Kempe fortsätter i samma genre som han börjat i och de pratade om hans sätt att skriva noveller, vilket inte är så vanligt. Han skriver nämligen de olika novellerna i ett sätt som gör att man har de tidigare berättelserna ekande i bakhuvudet, så man känner igen karaktärerna. Det är samma namn som återkommer om och om igen men man är inte säker på om det är samma person eftersom det inte är någon direkt fortsättning. Jag vet själv eftersom jag läst ungefär halva hans novellsamling Saknar dig sällan så mycket som nu, och det är ett väldigt bra sätt att skriva på eftersom det känns som att man känner igen allt fastän de inte hör ihop.

Efter framträdandet träffade vi Mats Kempe för andra gången, mycket trevlig människa och han kom till och med ihåg oss. Han deltog nämligen vid vår prisutdelning då han fick det riktiga Lubbe Nordström-priset.

Här är Torgny på väg att dela ut några novellsamlingar av Lubbe Nordström.
 Steve Claesson och Mats Kempe, Bokmässan 2012.

/Sofia

Så var den långa väntan över för Sofia. Anna-Carin ringde och sa att Jonas Gardell skulle prata om sin bok i Sveriges tidsskrifter-montern. Vi fick åter rycka ut med kameran för att lyssna till denna fantastiska människa. Många hade kommit dit för att lyssna, så vi fick armbåga oss fram för att överhuvudtaget se någonting.

Jonas Gardell var lika fängslande som alltid. Han lyckades trollbinda publiken och man blev så berörd av det han sade så man glömde bort att man stod i en stor folkmassa. Han berättade om sin bok Torka aldrig tårar utan handskar och om historian bakom den. Jag som aldrig har läst boken blev riktigt sugen på att göra det och Sofia som älskar hans bok övertygade mig. Vi sprang till närmaste bokmonter och köpte varsitt exemplar innan vi ställde oss i den långa kön för att få dem signerade. Han var riktigt trevlig då vi fick en pratstund och lyckan blev total då Sofia blev fotograferad med honom.

/Emelie Nordin

En våg av applåder ekade i hela lokalen när Dawit Isaaks bror Esaias klev på scenen tillsammans med de nyligen frisläppta journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson.
De blev mottagna som popstjärnor och verkade uppriktigt sagt betagna av den hälsning de fick.

Det första som skedde var att Esaias Isaak höll ett riktigt rörande och inspirerande tal.
För att citera en del av det:
”Det känns jobbigt och svårt att vi vet lika lite som vi gjorde i november år 2005, vilket var den senaste dokumenterade kontakten vi hade med Dawit. Det vi måste göra är att kämpa, vi får inte sluta hoppas. Slutar vi hoppas så glömmer vi honom och glömmer vi honom är han lika med död.”

Johan och Martin blev dömda till 11 års fängelse för något som vi här ser som vanlig journalistik men som tystades ned av dem som framställts i dålig dager. De sa själva att det här var en resa som förändrar hela deras liv. De sa även att de hade tur som kom ut därifrån men att det är svårt att vara glad när så många fortfarande är kvar.

”Vårt fängslande var ett försök av regeringen att skrämma såväl utländska som inhemska reportrar och även människorna som lever i konfliktregioner. Vi kommer självklart efter vi hämtat andan och lugnat ned oss sätta oss ned med det här och jobba för att få loss journalister som fortfarande sitter fängslade runt om i världen.”

De sa också att Dawits helvete garanterat är lite lättare av att få veta att folk bryr sig om honom och kämpar för hans skull. ”När vi satt inne och fick rapporter hemifrån kunde man leva på det i flera veckor, man gick som på moln för man visste att man satt inne för en god sak. Det var lätt när man visste att folk brydde sig.”
Det första Dawit sa när han fick ringa hem var ”Tack för att ni brytt er så mycket”, berättar Esaias. 

Innan trion kliver av scenen får de frågan om det finns någon lärdom av det här och de svarar:
”Om det finns någon lärdom? Lärdomen av det här var att Internationella samfundet faktiskt lät detta ske. Det får aldrig hända igen. Jättetack för stödet vi fått under tiden vi satt i fängelse.”

Efter framträdandet träffade vi Martin och Johan bakom scenen och fick den känslan att de var ganska skakiga och påverkade av situationen. Det är ju trots allt bara två veckor sedan de kom hem till Sverige, så vem klandrar dem egentligen?
De verkar vara väldigt ödmjuka människor och vi är glada att vi träffade dem, det här är ett minne för livet.

 

 /Emelie & Sofia

Nu har vi äntligen kommit fram till Gothia Towers där bokmässan håller till. Vi blev chockade över storleken på mässan och av allt folk som har hittat hit. Men ändå säger Anna-Carin att det kommer anlända ännu fler människor till helgen.

Efter mycket möda lyckades vi hitta vår egen Ludvig Nordström-monter som ställer ut tillsammans med Birger Norman-sällskapet.

Idag har vi mest gått runt och kollat samt delat ut flygblad till människor. Vi har blivit lika tagna för varje kändis vi har sett, även om det har varit på avstånd.

Snart ska vi gå och lyssna på 2013 års Ludvig Nordström-pristagare Martin Schibbye och Johan Persson som ska prata på det ”Internationella torget”. Uppdatering kommer då, samt bilder.

/ Emelie & Sofia

Efter en lång natt och en Whopper på Göteborg Centralstation är vi nu redo att ta oss till Bokmässan!

Fortsättning följer..

/Emelie & Sofia

Hej! Jag tänkte göra som Sofia här innan och presentera mig själv lite. Jag heter Emelie Nordin, 18 år och går tredje året på Samhällsprogrammet med inriktning Media på Härnösands gymnasium. Jag har fått äran att följa med ner till Göteborg på Bokmässan för att skriva och ta kort om allt som händer. Detta är för er som läser denna sida, men som inte har möjligheten att själv följa med ner.

Detta kommer bli ett roligt äventyr då jag älskar att läsa och skriva, men även för att jag får dela denna fantastiska upplevelse med en av mina bästa vänner. Sofia och jag blev vänner tack vare Lilla Lubbe-priset och denna resa kommer stärka vår vänskap. Så tack till Ludvig Nordström-sällskapet för allt ni har gett oss!

Jag och Sofia återkommer som sagt imorgon då vi har tagit oss till Göteborg. Hoppas ni är lika förväntansfulla som oss!

/Emelie

 

 

Hallå! Tänkte skriva lite kort och presentera mig själv.
Jag heter Sofia Berglund och är en av de två tjejer som ska blogga under bokmässan nere i Göteborg de kommande dagarna.
Jag är snart 17 år gammal och en riktig bokmal (föredrar faktiskt böcker framför filmer).
Jag går andra året på Humanistiska programmet i Härnösand och deltog i Lilla Lubbe förra året med min novell ”Sårad”. Jag blev då en av tre vinnare, det var så jag fick chansen att åka med. Det var även så jag lärde känna Emelie som blivit en av mina bästa vänner och är den andra som ska hålla er uppdaterade.

Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna bjuda på en upplevelse för er som inte är med där nere och kunna förmedla stämningen och känslan.

Nu måste jag packa det sista, ni får ha det så bra tills nästa gång vi hörs!

/Sofia

Motivering: ” För att de modigt och beslutsamt, i ord och bild, undersöker omvärlden och förmedlar berättelser som bidrar till att öka vår globala förståelse. I Lubbes anda i global tappning. Lubbe i nutid skulle också ha rest världen runt”.