Ludvig Nordström

Den här samlingen citat av Härnösandsförfattare – inte bara Lubbe – som Ludvig Nordström-sällskapet har fått låna av Länsmuseet Västernorrland har vi lagt ut månad för månad under 2013. För att titta på äldre citat, använd funktionen ”Sök inlägg” till höger på hemsidan.

Museet tog fram samlingen på 1990-talet som underlag till ett urval emaljskyltar som skulle sättas upp i Härnösand. Texterna är valda för att beskriva fysiska (nu förändrade) platser i staden. Den ursprungliga tanken var att allt skulle knytas samman av en relief ”skulptur” vid Sambiblioteket där även synskadade skulle kunna orientera sig i Härnösand, och att arbetet skulle kompletteras med en broschyr/vägledning med karta och fakta om författare och historiska miljöer samtida med skildringarna.

DEN NYA TIDEN BRYTER FRAM, JÄRNVÄGEN, JÄRNBRON…

”…Men han såg att man byggt ut kajen! Att man höll på att räta till stora gatan upp från hamnen, att man höll på att bygga en järnbro mellan stan och fastlandet och att man höll på att fylla ut Nattviken. Ja, visst! Där skulle bli järnvägsstation! Det var en alldeles ny stad. Det var inte hans barndoms Öbacka, det var ”The Graphic” och ”Über Land und Meer”, där han sett grävningarna och fyllningarna och brobyggnaderna i alla jordens länder. Suezkanalen och hamnbyggnader i Indien och allt möjligt. Och han förstod, att nu när han var stor, skulle världen bli helt annan än när han bara varit en liten gosse.”

På hemväg till Öbacka (1934)

Järnvägssträckan Härnösand – Sollefteå öppnades för trafik den 12 december 1893. I samband med detta järnvägsbygge uppfördes i staden järnvägstation.

Harald Wik

Härnösands historia, del III.

TELEFONEN. LIK EN OSYNLIG SPINDEL

”Där Tomas stod i barnkammarfönstret kunde han se hur karlar reste järngalgar på alla tak i stan, hur bruntjärade trästolpar restes längs gatorna och stora rullar, fulla av telefontråd, långsamt rullades genom stan.
I detta spindelnät av metall, som lades över Öbacka, satt likasom en otäck, elak, osynlig spindel! Och han åt och mumsade på alla kakor, karameller, knäckar, chokladpraliner för Tomas och för alla andra småpojkar i stan, som förut sprungit med bud och biljetter åt sina mammor till stans alla snälla och godhjärtade tanter.
Och detta var ändå bara en liten början till allt det, som denna osaliga telefon skulle medföra.”

På hemväg till Öbacka (1934)

TELEFONTRAFIKEN ÖPPNAS

”Och så kom den stora dagen, då telefonen öppnades, som hela staden hade väntat med sådan spänning. Då flaggades hela stan, och överallt i familjerna var det stor middag. Landshövdingens hade middag, och biskopens hade middag, och dispaschör Unæuses hade middag och patron Lacks hade middag. Och det största med hela middan var, att den hela tiden avbröts av telefonringningar […] I samma stund hade luren tryckts i Kaj-Kajs hand, men som hon fått den mot örat, gav hon till ett skrik, som skar genom hela huset, kastade luren i väggen, vände sig med fradgande mun och tokiga ögon mot sällskapet och vrålade: Jag hörde djävulen! Rädda mig! Rädda mig!”
På hemväg till Öbacka (1934)

”Televerket inrättade sina första lokala telefonnät 1882. Härnösand och Uddevalla blev de städer, som först begåvades med sådant nät. Härnösands telefonstation blev allra först. Den öppnades för allmän trafik den 1/11 1882.”

Harald Wik, Härnösands historia del III (1981)

HUR HÄRNÖSAND BLEV ÖBACKA

”Mina ögon öppnades, jag såg världen och Gud viskade till mig, vad jag skulle kalla den. Jag löd honom, som jag alltid gör numera, och kallade den kungariket Öbacka, bland vars medborgare jag själv är en.”

Idyller från kungariket Öbacka (1916)

HUR ÖBACKA BLEV URBS

”Öbacka och Urbs blev det dubbelfärgade glas genom vilket jag såg min barndoms stad, och så uppgick för mig Härnösand från första stund i något annat och om man vill högre.”

På stället marsch – uppbrott (1936)

VID NATTVIKEN OCH MURBERGSSTRANDEN HÖSTEN 1893

”… och så kom det en höststorm över Öbacka, vars make man ej kunde minnas och tyckte sig ha sett. […] En bogserbåt uppsköljd på Murbergsstranden och vrak, tre sandskutor sjunkna på Nattviken. Alla båtar i alla länningar i marvatten, kajerna ramponerade, affärsskyltarna hängde med bucklor, rispor och blånader, som om hela uppsättningen råkat i ett himla inbördes slagsmål!

Ja, så roligt hade stadens pojkarmé aldrig haft.”

 Planeten Markattan (1937)