Lubbe i bild och text

Lördagen 7 juli

Murberget Prästgården, kl. 13

Lubbe speglad i bild och text
Författaren Ludvig Nordström presenteras med introduktion, recitation och bildspel av och
med Isabella Josefsson, Bertil Lundberg och Sven Bodin. Musik.
Serie: Sällskapsliv. Länets författare i fokus
Arr: Murberget, Länsmuseet Västernorrland och Ludvig Nordström-sällskapet

Gamla kyrkogården, k. 18

Musik under lärkträdet
Vi samlas under ”Jungfru Lina” kl.18.
Den som så önskar kan möta upp vid Ludvig Nordströms grav 17.45.

Arr: Ludvig Nordström-sällskapet och Härnösands domkyrkoförsamling

 

 

 

 

20-årsjubileum

20-årsjubileum för sällskapet
20-årsjubileum för sällskapet
Ludvig Nordströmsällskapet fyller 20 år. Vi ses i Olof Högbergsalen, på Sambiblioteket i Härnösand. Fri entré. Tid: 11:30 – 15:15, 2012-02-25. Välkomna!

Lubbe om Strindberg..

Det är Strindbergsår i år. August Strindberg (f. 22/1 1849)  avled den 14 maj 1912

Ludvig Nordström följer honom under våren i sin dagbok.  Ludvig Nordströms dagböcker. ”Individuella registret“ . Stockholm, 1955.

11 januari. 4.30 e. m.

”August  Strindbergs hälsotillstånd var under gårdagen i det närmaste oförändrat. – – – Strindberg fördriver tiden med läsning. I går hann han med hälften av Ludvig Nordströms som bekant mycket omfångsrika bok Landsorts-bohème. Han förklarade att han är mycket intresserad av boken och finner att Nordström har rätt i många avseenden. Eventuellt kommer Strindberg sedermera att nedskriva några av de tankar som besjälat honom vid läsningen av Landsorts-bohème.”  

   Jag har klistrat in närstående notis ur D. N. icke av högmod utan emedan jag vill ha kvar den som minne en dag, då jag är gammal – om jag får leva – och då Strindberg redan länge har varit död, blivit kanoniserad och lyfter sig som en svensk Shakespeare-Goethe. Jag spar den också därför, att jag icke kan få en större glädje av boken än att veta den ha blivit befunnen ha nog intresse för att Strindberg skall kunna läsa den. I samma stund jag vet detta, tycker jag den har fått en stämpel och att jag bör kunna räknas som en författare, vilken trots allt har ett ord att säga. Därför har jag klistrat notisen.

   Min litterära ärelystnad har alltid förespeglat mig, att han en dag skulle läsa mig. Skulle anse mig värd några timmars intresse, och därmed är min ärelystnad tillfredsställd.

19    april. Kl. 12.30 e. m.

Jag mötte Carl Eldh i solskenet på Stureplan, och vi promenerade nerför Birger Jarlsgatan.

–Nå, Strindberg?

–Jag kommer just från honom.

–Nej!! Nå. Det är slut?

–Ja, det är slut.

–Och vad säger han själv?

–Ja, nu är det slut! säger han, men han är i alla fall vid full andlig vigör, och vi pratade om allt under himmelens fäste. Man brukar ju bli sentimental vid dylika tillfällen, men det var omöjligt här. Och nog är det ändå något ståtligt i detta; ända in i det sista arbetar han, och det är just en sak, han nyss bett mig ombesörja, ett fotografi.  Det är en offerlund på Skansen han vill ha.

–Till vad?

–Ja, säg det! Men han hänger i, som om ingenting vore, arbetar, ända till det är slut, hela tiden med fullkomlig sans!

   Det är antikens ljus över detta huvud, denna man, denna död.

12 maj. Kl. 7 e. m.

Det mulnar till regn, mässingsfärgade fläckar kanta de drivande molnen.

   Jag skulle vilja, att ett åskväder brast loss, kort, hemskt, med en blixt, ett brak – – – däri skulle Strindberg dö!

   Jag går bara och tänker på honom, jag går, som om jag lyssnade till något i fjärran, jag väntar.

   Det är en underlig känsla av kraft och oböjlig tillit till det högre, kring denna död; som om en profet doge, och är det inte en profet? 

   Det är, som sloge denna död in hål i himmelens murar och komme därur en vind farande med kraft. Det är, som förmedlade Strindberg till mig något av det evigas visshet, jag känner mig som arvtagare av en plikt och en uppgift; gjorde vi det blott alla!

19 maj. Kl. 12 midd.

Jag vaknar kl. 6 och känner ångest. Varför? Strindbergs begravning. Jag har hela tiden känt olust för att deltaga i denna folkanhopning, som den döde själv sökt på alla sätt slippa.  Efter en halv timmes parlamenterande med mig själv, beslutar jag – delvis av människo-hat och –leda – att icke gå utan stanna hemma.

   Delger dig [hustrun Marika Stiernstedt] mitt beslut. Det är en stilla vacker vårmorgon.

  Du tvekar, beslutar dig för att också stanna hemma, men när jag lagt mig igen, hör jag dig ute i våningen och begriper, att du ångrat dig.

   Jag läser Nordisk familjebok, ute i stan ringa kyrkklockorna, jag söker en cigarett. Halvslumrar, tänkande på S. och på mina romaner.

   Mot ½ 11 kommer du hem, likblek och upplöst i tårar, och säger med skälvande ansikte:

–  Det ångrar jag aldrig; att jag gick. Tio tusen sinom tio tusen, inte en backe, inte en höjd, där det inte var människor. Och inte ett ljud, inte en vindpust. Bara hattarna av.

 

Isabella Josefsson

 

 

Lubbe-CD säljes

Ludvig Nordström-sällskapet säljer en nyproducerad LUBBE-CD för 100 kronor inkl. porto.

 

 

 Kontakta Staffan Nyström, Södra vägen 4, 871 40 Härnösand.
0611/209 26 eller 073 094 62 52

staffan.nystrom@herno.net

TIPS! Om Du lägger till 25 kr (totalt 125 kr) kan Du bli medlem i Ludvig Nordström-sällskapet.  Utöver CD-skivan får Du då fyra tryckta medlemsblad under 2012.   PG 419 98 61-8. Skriv Medl.avg. Lubbe 2012 + namn och adress på meddelanderaden (Internetbanken elller PG-blankett).

 Recension av Lars Landström TÅ.

 

 

Ludvig Nordström-sällskapet 20 år 25/2 2012

 

11.30  Utdelning av 2012 års Ludvig Nordström-pris till Mats Kempe

11.45  Mats Kempe håller ett föredrag

12.30- ca13.00  Priserna i skrivtävlingen ”Lilla Lubbe” delas ut

(13.15 L U N C H P A U S)

14.15  Sverker Sörlin föreläser om ”Ludvig Nordström och politiken”

15.00 (ca) Avslutning

Lokal: Olof Högberg-salen, Sambiblioteket Härnösand

Arr: Ludvig Nordström-sällskapet och Härnösands bibliotek

Fri entré

 

 

 

Ludvig Nordström-pristagare 2012

Författaren Mats Kempe, Stockholm, har av styrelsen för Ludvig Nordström-sällskapet utsetts till Ludvig Nordström-pristagare 2012.

Juryns motivering: För att han under snart två decennier med obönhörlig konsekvens och på ständigt nya sätt har prövat novellgenrens möjligheter, ända till att i den senaste samlingen ha töjt dess gränser till det omöjliga, till ett uppmärksammat lyssnande som söker låta flickors röster höras i och genom den manlige författarens, och förälderns, text.